Prover och sprängningar.

Så där ja, nu har vi sprängt klart i panna 6 och den knallar på raskare än någonsin. Det var nåt ögonblick i går då vi hängde på gärsgårn men en blixtinsats av Kvisten räddade det hela och han kan nu lägga till titeln "Kobran" till de andra titlar han erhållit genom tiden. Vilka ska jag icke förtälja.

Och panna 4 ångar på med sitt prov på enbart hushållsbränsle.........igen. Men denna gång verkar det fungera. Nu har vi kört provet i 33 timmar utan större problem.

Dessutom, efter en liten reglervurpa på morgonkvisten, gick effekten upp och lade sig på börvärdesstrecket. Skillnaden mellan ärvärde och börvärde är i princip noll, ingen regleravvikelse alls. Så ska vi ha det i framtiden.

I morgon, klockan tolv på dagen, är provet över och vi kan börja beta av högen med grovkross, till enorm glädje för vår bränselogistiker och en oerhörd lycka för mig.

Enda orosmolnet i så fall blir väl att danskarna kommer att fira att ett steg närmare ett övertagande har skett. Och hur firar danskar sina framgångar? Just det.....fulöl i kubik.

Så om provet blir väldigt lyckat är det risk för stopp i nedfallen igen, pga alla aluminiumburkar som ramlar in på rosterna.

Aldrig får man vara riktigt glad:-)

Sedan klockan tolv på natten är februari månad över och kan vi hålla full effekt på anläggningen fram tills dess så har vi gjort en lysande månad. Min frånvaro de två första veckorna i februari har gett resultat. (Se tidigare notering)

Men allt är inte Gaj & Glam, det finns tråkigheter också. Ibland klipps en sladd av, ibland försvinner mina skor och ibland tar kaffet slut.
Nu har turen (oturen) nått Pannafyraoperatören Peter. Nån har visst knyckt insatsen till hans hjälm, så nu får han gå omkring på sopstationen och se ut som nåt som borde varit med i Ronja Rövardotter.
Men han håller god min och litar på att hans chef Jalle beställer en ny så snart han slutat skratta, vilket lär dröja.


Jag är ju givetvis inte så angelägen om att vara med på bild själv, men för att med gott samvete lägga in andra så kanske jag i rättvisans namn får bita i det sura äpplet. Notera min Rolex Oyster, inköpt i Thailand. Bara 400 kr. i stället för dryga 25 000 kr. i Sverige. Detta kap finansierade hela semestern.
Vår egen projektadministratör Anette tog bilden.

Och i kväll kommer Tobbe och Emil hem från Brasilien. De lämnade en stor lucka då de smet iväg till Sydamerika och snart är den luckan fylld. Men å andra sidan fick vi en ny lucka i kranhytten i måndags då Ville drog till Thailand igen. Men han kommer tillbaka om tre veckor eller nåt, och börjar planera nästa resa dit. Driftpersonalen på sopstationen är ett berest släkte och somliga hittar bättre i Asien än vad de gör på Södermalm.

Till slut; Bianca fick ju vara med förra gången så då måste väl storebrorsan få vara med idag.

Bilden tog jag i somras, dagen efter att vi varit ute och partajat, och satt på McDonalds i Västberga och käkade en bakislunch. Om jag inte minns fel var den på väg upp precis då jag tryckte på avtryckaren. Morfar är visst ingen vidare barnvakt.