Rättvisa i tunnelbanan.

Igår kväll var jag tillsammans med några fd kolleger på Kinarestaurang. Vi var med och driftsatte Sveriges första, och enda, trycksatta virvelbäddspannor för en massa år sen.
På hemvägen kom en lurvig typ med en smutsig Coca-Cola mugg från McDonalds och tiggde pengar. Eller tiggde..........han krävde.
Då jag avböjde erbjudandet att donera stålar till honom fick jag en rejäl utskällning. Jag fick veta att jag raserat allt som mina föräldrar byggt upp, och detta på mindre än tjugo år. Jag var en värdelös människa och skulle aldrig komma till himlen, det kunde jag glömma!!
Nåväl, jag kände ändå en smula sympati för honom; hans andedräkt påminde om lukten på soporna som kommer från västra delen av Bagarmossen där det bor mycket barnfamiljer.
Denna uppsträckning i offentlig miljö, en fullsatt tunnelbanevagn, tänkte jag på då jag tittade ner i P1:ans tratt för att se dess inte allt för homogena bränsle glida ner i eldstaden.