Verket rullar på.

Men nån start av G6 blev det inte idag. Kylvattenpump nummer två rasade natten mot måndag och då var det inte läge att dra igång den ångturbinen.
Eftersom jag tillsammans med 21 andra från sopstationen skulle till Stora Enso Fors Mill så kunde jag inte göra nån som helst nytta men det hade ingen betydelse, de som kan greja dyl var kvar på station och jag hörde under dagen att en ny fin pump låg i en taxi på väg till oss. Så snart ska väl den turbinen vara igång så att vi kan köra våra prover på den.

Klockan sju på morgonen lämnade vi andra, vi som inte behövs, sopstationen och stack iväg mot Avesta för att träffa några intressanta människor och för att se ett pappersbruk som fått pris för sin kvalitét. Vi blev mycket imponerade av deras framgångar, särskilt de på personalsidan.

Och trots att jag sett pappersbruk i verkliga livet ett antal gånger kan jag inte förstå hur de kan fungera. Man trasar sönder ett gäng timmerstocker till en geggig sörja, blandar den med vatten, tillsätter lite kemikalier och kör in denna sörja i en jättelåång och jättedyr maskin. Å vips; i andra ändan kommer det ut pappersrullar till både pizzakartonger och MaltWhiskey.
Papperet susar fram med en fart av 600 m/min och är 6,7 meter brett.

Nå, jag vet att det funkar men lär aldrig fatta hur.

På vägen dit så smög vår platschef runt med sin nya telefon och fotade oss då vi satt i bussen och försökte låta bli att spilla ut kaffe.

Jag lyckades få en bild på honom precis då han knäppte Anette som stjälpte ut halva sin kopp på sina byxor.

Väl framme blev det kaffe....igen, och macka, med info om anläggningen. Ett par väl valda representanter berättade om sin anläggning som vi en stund senare fick besöka, något försenade pga en dels frågvishet.

Det var fotoförbud innanför grindarna så jag fick ta ett snabbkort innan vi passerade den zonen.
Om det står osnE arotS på en del ryggar beror det på att de satt på sig västen bak&fram. Sånt händer ibland då stressade småbarnsföräldrar följer med på våra studiebesök.

Efter rundtur och lunch fick vi ett mycket intressant och givande föredrag av författaren till "Långtidsfrisk." Honom hade jag kunnat lyssna på länge och väl men tid är inte det vi har så särskilt gott om så vi fick lämna honom med förhoppning om att träffas igen. Mycket ovanlig ambition då man träffat en företagsläkare.
Och verkstadschefen..............han sitter fortfarande och fumlar med sina fingrar. Det är höger långfinger han ska få upp men han verkar cykla med simultankapaciteten ibland. Då blir det lätt så här. Tyd det den som kan.