Ja ja vet...............

Men det har varit mycket den sista tiden, inte minst på den fritidsrelaterade sidan. Barnbarn har fyllt år, äldsta dottern har fyllt år, och morsan fyller sjuttio nästa lördag. Dessutom ska hojen servas. Som lök på laxen ska jag sälja min lägenhet och då måste den städas, kontrolleras och nagelfaras in i minsta skrymsle. Så jag har målat hallen och plockat undan sånt som tyder på att innehavaren knappt är hemma.

En stor del av min tid har dessutom gått åt till att försöka avbeställa TV-licensen, eftersom jag aldrig tittar på TV. Som bäst var jag nummer 48 i kön av de som tröttnat på svenska skräpprogram.

Och är det nån gång nåt som kan vara värt att titta på så börjar filmen klockan nio på kvällen och slutar vid halv tolv på natten, efter en timmes ackumulerad reklamtid, sen ska man upp och jobba vid sex på morgonen.

Idioti!!!

Jag skulle kunna skriva mycket lustigt om mina erfarenheter av att sluta betala TV-licens men det skulle nog trötta ut er så jag låter bli. Men en sak kan jag nämna om dyl:

Radiotjänst i Kiruna tyckte inte, (detta var år 2001 och jag bodde i Övre Svartlå som ligger 35 kilometer norr om Boden och skulle flytta till Spanien), att det var fullt troligt att min kusins hustru skulle lämna sitt varma och ombonade hus för att knalla upp till min kåk med neddragen värme till 5 gr C och sätta sig och titta på TV bakom neddragna gardiner i ett öde hus.

Så jag fick lova att ställa in TV:n i garaget så att hon inte missbrukade min avsaknad av licens.

IOFS; ett I-landsproblem, så jag lämnar sådant bakom mig.

I alla fall: Jag har nämnt födelsedagar så då måste jag väl visa en bild på Bianca då hon fyller två år........världens sötaste.

Trots sitt oskuldsfulla utseende är hon kapabel att riva ner tallrikar och bestick från ett bord och samtidigt fylla ett vardagsrum med potatismos med endast ena handen fri. Hon är hemsk. Hade hon inte varit så söt skulle hon sitta i finkan, trots sin låga ålder.

Men tillbaka till jobbet:

Vi har haft en del stökiga stopp på sista tiden, vårstopp, snabbstopp, inspektionsstopp och ett pisstopp; som verkstadschefen kallade det.

När det går bra och fungerar som det ska blir man lätt kaxig och jobbar inte med samma skärpa som man borde. P4:as stopp var ett sånt.

Eftersom vi ansåg att vi var så bra på stopp och revisioner slarvade vi och det blev lite si och så med flera saker. Både UH och vi på driften var nog lite för självsäkra och då vi trodde att vi hade läget under kontroll var det tvärtom.

Å andra sidan ska man lära sig av misstagen, så om man aldrig gör några misstag, så får man aldrig lära sig nåt. Så nästa revstopp kommer med största sannolikhet bli ett av de bästa nånsin.
Jag tycker ofta att våra ambitioner att bli världens bästa sopstation kanske är att sikta lite för högt. De som jobbar hos oss ska inte behöva vara oroliga för sin säkerhet, det ska vara rent och prydligt överallt, allting ska fungera och röken som lämnar skorsten ska vara den renaste röken i Sverige. Det kan tyckas vara ett marigt uppdrag. Men då vi hade stormöte på Graninge Stiftsgård lättade det något. Där kom det en kille från Västerås och berättade om sina planer att ställa upp en röd stuga med vita knutar på månen.
Då han började prata om detta trodde jag att det var ett skämt. Men eftersom Västerås inte är känt för att hysa några större komiker fick jag tänka om. Visserligen gjorde Erik Sylwan från Rocklunda stor succé då han på åttiotalet gick omkring med kalsongerna bak och fram, men för övrigt finns det inte så mycket lustiga människor i den staden.

Han hade tidigare ordnat ett hotell i ett träd i en park i Västerås, och senare ett hotellrum i havet; Uttern Inn eller nåt, så nu vare bara en liten kåk på månen som skulle till.

Så våra egna ambitioner förefall plötsligt ovanligt lättåtkomliga. "Allting är relativt."
Men vi kämpar vidare förstås, och våran "Boss of the cranes" tittar till oss ibland för att se hur allt funkar. Han är fortfarande lite krasslig men dyker upp titt som tätt för att kolla in läget. På bilden har han sin Hemingwayinska Corleonehatt på sig och då känner ju alla en särskild respekt.

Här fick nog Freddy en liten uppsträckning angående blandning av felfärgade toalettlock som blandats med kasserade Coka-Cola etiketter. Denna blandning gick knappt att elda.

Men tillbaka till stormötet som hölls på Graninge Stiftsgård där vi fick lära oss en massa roliga saker också, som jag tyvärr inte kan berätta om men jag kan visa en bild på efterrätten. Ju finare man käkar desto mindre att äta; är parollen för i år. Så här ser en efterrätt ut då man sitter på Värmdö och ser ut över havet, eller nån form av vatten i alla fall.

Den som vet hur stort ett hallon är och dessutom kan multiplicera med fyra förstår att det inte behövdes många tuggor innan allt var borta..

Nåväl; om än mitt kors är svårt att bära så får jag ibland ställa det ifrån mig och nu hade jag chansen att lufta det mot Baggensfjärden. Där fick det vila tag innan jag var tvungen att bära det igen. Huga!!!!!!!!!!!!

Men jag ska inte glömma det täcka könet som finns även hos oss. Nu vare JP som skulle sluta och traditionsenligt skulle det ätas tårta. Och som tidigare läsare vet så är tårtätning ett av de få tillfällen då kvinnor samlas och har det trevligt.

Så här sitter de igen, mumsande på gratistårtor. Ni känner säkert igen kvinnorna i fråga, alltid närmast tårtorna. Det var tråkigt att JP slutade, det är en av två personer på Tellus som jag i vars händer skulle våga lägga mina barnbarns liv. Den andra som jag har ett dylikt förtroende för är "pappaledig" just nu och snickrar på sitt hus och passar två barn samtidigt, en prestation. Men i aug-sept är även han tillbaka och måste börja räkna dagarna tills han fyller 65, då kan han fortsätta med kåken:-) Tjugofem år eller så????

Och som jag tidigare nämnt; min äldsta dotter fyllde år och firade detta på sin "sommarstuga"; en gammal fiskebåt som de ska ha som sommarstuga i framtiden.

Här ska hon och hennes kille bo på somrarna. Lite udda tycker pappa men som jag brukar säga; är man inte normal själv så kan man inte begära att ungarna ska bli det. Men för att ingen ska tro att hon är jättekonstig måste jag visa en bild som jag tog på hennes ordinarie bostad; ett Townhouse.

Ballt som fasen.