P4, elevator och......tårta.

Ja det har hänt mycket sen sist. Allt trassel med panna 4 vill jag lämna där hän. Nu går den i alla fall som en klocka igen. Blandningen 70/30; hushållssopor/grovkross, är en perfekt mix och den ska vi behålla så länge som möjligt. Hyfsad NOx och låga svavelvärden, perfekt.

Panna 3 börjar krokna, ryckig effekt och några CO-spikar, no good. Idag diskuterade vi sprängning i den nästa vecka men vi fegade ur lite. Smäller det för bra chokar vi utmatningssystemen och då är det risk för att pannan trippar.

Så vi vägde 800 MWh mot att inte elda 2 800 ton sopor och kom fram till att vi drar ner lasten och håller andan i några dagar, lämpligtvis under helgen. På måndag får vi se hur landet ligger.

Men första bilden tog jag i ett utrymme som jag hittills har missat. Här går pannluften in och via filter vidarebefordras den till våra pannor. Det var ett hemskt ställe, blåsigt, dragigt och fullt med nån spöklik aska. Jag har inte sett nåt liknande sen jag såg min första Indiana Jones film.

Vilken skräckfilmsregissör som helst skulle få nåt fuktigt i blicken om han fick se denna lokal, belägen mitt i ett modernt kraftvärmeverk.

Man måste gå ut på taket för att komma in i detta utrymme och då fick jag även se orsaken till att det ofta ligger vatten på taket, vilket borde rinna ner i diverse avlopp.

Man behöver inte läsa särskilt många poäng "Avloppslära" för att begripa att det här inte funkar. Totalt igenbeckat!

Nu för tiden så ska kranförarna sitta i kontrollrummet och köra sina skopor. Det fungerar väl; "så där", men jag tror att det är en vanesak. Det finns folk som gör värre jobb via fjärrstyrda spakar.

Om ett tag, då detta fungerar, ser jag nästa steg; krankörning via Internet. Då ska undertecknad omskola sig och erbjuda sina tjänster som kranförare. Jag ser framför mig hur jag loggar in på Sopstationen från en soldränkt villa i Thailand. Jag viker ett av rummen till alla skärmar sen kan jag sköta jobbet i ett betydligare bättre klimat än vad en vinter i Sverige kan erbjuda. Och med lite skickligt planerande kan vi ha kranförare strategiskt placerade över jordklotet så vi sparar in allt OB-tillägg. En symbiotiskt framtid står för dörren

Men än så länge är det som det är. Hos verkstadschefen hittade jag den här klockan. Lite kusligt det också, klockan nitton minuter över hände det.

Vad som hände vet jag inte men han hittade klockan inne i en panna så det var väl inte så dramatiskt. Men jag tänkte på vad jag såg för drygt trettio år sedan då jag som ung sjöman med rosiga kinder och tvärrandig tröja klev iland i Hiroshima. På svajande ben gick vi till ett museum som visade de ruskigheter som drabbade det japanska folket under andra världskriget, usch! Må det aldrig hända igen.

Jag tror att det var en skrapa som skulle fixas under drift och några modiga killar byggde en välbehövlig ställning i slagghallen så att våra skickliga mekaniker kunde göra en insats.

Slaggbanden var stoppade men det ser inte så himla kul ut i alla fall.

Sedan återkommer jag till vår pannhuselevator som skulle på plats. Nån hade lyckats hitta en kran som kunde lyfta närmare åttio meter och vi hoppades att det skulle räcka. Det var rejält spännande ett tag. Om det blåser för mycket är det kört och kranföraren hade inte tid att sitta hos oss och vänta på stiltje så det ville till att det var lugnt väder då lyftet skedde.

Här ser vi hur kranen lyfter upp bandet med alla skoporna på och alla kan se att den är jättehög.

Här är den på väg mot sitt slutliga mål. Där ska bandet stoppas in, och förhoppningsvis åt rätt håll.
Här har vi några killar som styr bandet. De står på en lite mindre kran. Det var många kranar i farten den dagen.

Så här högt kom bandet upp med kranen, det fattades en bit eftersom han inte kunde lyfta högre.
Men det var här våra bröder från öst visade vad det var för skillnad på Sisu och mellanöl. Med några väl valda svordomar, sprungna ur den Finländska urskogen, fick de ner gummibandet på avsedd plats.

Här är den på plats. Sex tusen kilo gummiband med skopor som har femtio procent högre kapacitét än den gamla ska förse panna 6 med RB 2 i många år.

Lite info om våra gamla slaggvattenpumpar.

Dom finns inte kvar här längre. Nu står de i en kulvert, repade och snygga, fixade av Ragge.
Och här har vi gänget som denna helg ska se till att vi eldar upp en himla massa soppåsar, plåtburkar, fulölsburkar och trampcyklar. En och annan har kanske blivit inspirerad av veckans aktiviteter och anammat detta med kranarbeten. Mer säger jag inte.

Slutligen: I en branch som vår har vi inte många kvinnor. Vart man än vänder sig står det karlar i olika åldrar och storlekar. Men det finns undantag, som jag kanske nämnt tidigare, då det samlas en väldigt massa kvinnor. Idag var det en sådan dag.

Och som de trogna läsarna redan förstått så är den gemensamma nämnaren för dessa tillfällen..........gräddtårta. En platschef, en projektadministratör, en konsult, en kemist, två miljösamordnare och bakom blommorna, en bränslelogistiker, även hon en kvinna och orsaken till tårtätandet. Och samtliga är kvinnor. Detta fenomen kan jag inte förklara. Var håller de hus under de tårtfria perioderna???

Jo jag vet, några tror kanske att jag är en mantjåvinist eller nåt men så är det givetvis inte.

T.ex. Jag måste sluta skriva nu eftersom jag har tjejkväll. Bara en sån sak. Jag ska städa, diska och tvätta kläder. Sånt som tjejer tycker är så himla kul.