Chefsträning.

Många tror att chefsträning går ut på att lära sig bestämma, skrika, ge order och allt som man ser på TV, men så är icke fallet. Jag har varit på ett antal och borde kanske pga detta vara en himla bra chef, men det finns alltid något nytt att lära sig,

Nu var vi ett helt gäng "småpåvar" som åkte ut till Ljungbergsgården på Tynningö för att ännu en gång lära oss samarbete, teamship och dyl.

Så här såg infarten till gården ut, ganska ofarlig men här väntade smärta och arbete.

Jag kan inte gårdens historia men så mycket uppfattade jag att den var i viss mån sjömansrelaterad. En viloort för gamla sjömäns fruar fram till 1980. Men vi hann knappt installera oss förrän det var dags för fysiska prövningar. En iofs trevlig kvinna tvingade oss att bryta och bända i våra gamla kroppar. Detta kallades för "Yoga."

Men vi överlevde och nästa dag stod en ännu större fasa för vår dörr; vi skulle jogga och göra armhävningar, halv åtta på morgonen. Dagge och Virpan kom några steg efter mig och jag hann ta en bild innan det svartnade för ögonen.

Mannen i den blå jackan är en inhyrd konsult och utsätter sig för detta frivilligt. Så han är det inte synd om.

Men vi gjorde vårt bästa och stannade till och med upp på morgonen för att summera läget. I det fuktiga mörkret försökte vi inse att detta var nyttigt. Hur lätt är det???
Verkstadschefen, förra driftchefen och våran statistikjocke lyssnar på platschefens goda råd samtidigt som de önskar att de var kvar i sängen och lyssnade på radio; Vinyl 107 kanske.

Men det var inget att snacka om, bara att fortsätta på vår färd mot utsatta mål.

Armhävningar, ankhopp och sit-ups, flest vinner. Allt detta på en gammal snorig dansbana som inte använts sedan Sven-Ingvars vann Schlagerfinalen, om de nu gjort det???

Å dagen efter var det fotbollsmatch. Det var två viktiga matcher den dagen. Sverige-Nordirland och Bord fyra-Bord två. Jag vågar påstå att först nämnda match inte hade samma vinkel på fotbollsplanen som vi hade; cirka 45 grader.
VC ser ut som om han inte gjort annat men det blev annat ljud i skällan då han brakade ihop med en av våra skiftchefer och knäckte ett revben. Så kan det gå.

Men säg det roliga som varar: Nästa dag var vi tillbaka på sopstationen och klockan sju på morgonen var det rond igen, denna gång på panna 2.

Sandra, Christer, platschefen, Hasse S, Virpan och jag står och kollar in en smutsig slang. Fjärran äro fotbollsmatcher och armhävningar. Nu är det återigen sopor och gamla pannor som gäller.

Men det finns utvalda även bland oss. VC och en hel drös med folk skulle återigen ut till Stockholms Skärgård för att förkovra sig. Jag fick äran att vinka av dem och nu stod verkstadschefen med sitt trasiga revben och räknade in bussresenärer.
Vad de skulle göra och vad syftet var fick jag aldrig veta, bara att de skulle nån annan stans och inte tänkte jobba något mer den dagen.
I alla fall; panna 4 går som en klocka. Panna 3 likaså. Panna två för det mesta och panna 1, den ska stå. Panna 6 tuffar på.