Så vare oktober.

En av de tråkigaste månaderna på året. I Tyskland har de i alla fall Oktoberfestival, vad har vi? Ingenting. På TV visar de "Bonde söker fru" och radion spelar gnälliga schlagers i de korta avbrott som finns bland all reklam.
Jag haaaatar 118 800. De kör den absolut fånigaste reklamen som existerar. Hellre kör jag ner i diket med min Tjeckiska kvalitétsbil då jag byter radiokanal än lyssnar på den trånande kvinnan som vill ha ett uthålligt alternativ som klarar av det inte det gamla alternativet klarade...........kräääks!!!

I alla fall; vi har haft en del roddande med pannor sen sist. Avslutade revisioner, påbörjade samt ett rejält ångstopp. Ett planerat sådant. Vi kallade det 36-barsstoppet.

Tänk er själva hur lätt det är att köra en bil samtidigt som man ska serva den och bilhandlaren vill göra några garantiändringar. Utan att stanna. Sån är driftens vardag.

Och när man väl får köra på alla cylindrarna så är det dags att börja byta tändstift, men utan att stanna motorn.

Men nu är vi igång igen. Efter panna 3:s revision och torkeldning på tre dygn var det dags att börja stoppa in hushållssopor.

Här kan vi se hur soppåsarna sakta men bestämt rör sig nedåt på rosterna och jag hade precis knäppt bilden då jag hörde hur det knackade på eldstadsluckan. Det var den sista svetsaren; Anti-Pekka Veesi från Rovaniemi som ville ut.

Platschefen tycker inte om att vi startar pannorna innan alla arbeten är klara och alla svetsare lämnat eldstaden men vi vill optimera så gott det går och killarna från Rovaniemi är riktiga hårdingar.

Sen var det givetvis dags att rondera anläggningen igen. Vi brukar då hitta en massa saker som ser konstiga ut, felaktiga montage, soppåsar, fimpar etc. Lite rostiga rör samt en och annan bortglömd fågel.

Vi kollade in flygaskskruvarna och där fanns det en del som borde fixas. Anläggningen är gammal så det är inte konstigt att en del saker tar stryk. Aska från sopförbränning är inget roligt material.

Sånt här fixar vår mekavdelning lätt. Hur folk kan trivas med dyl har kanske gemene man svårt att förstå men det är ungefär med oss som det är med cirkusarbetare. De säger "har man en gång börjat kliva i sågspån kan man inte sluta", eller nåt sånt. Och har man en gång börjat slåss med en sopstation så vill man inte sluta. Man vill inte ge upp. Det finns alldeles för mycket gedda uppar här i världen. Typ!!

Och här ett rostigt rör. En gång i tiden var det nog ett rostigt rör. Nu är det rostiga, böjda plåtbitar skilda från varandra. Jag har markerat delarna med pilar samt en ring där det förr i tiden fanns rörmaterial, numera luft.

Sen hamnade vi i vår "gamla" asksilo igen. Den är fullproppade och vi visste väl egentligen inte vad vi skulle göra med den; tömma den eller lägga ner och bygga nytt. Den är ett kapitel för sig och jag vill helst inte tänka på den men det blev en ganska ball bild.

Det är lite "Stjärnornas krig" och "Expedition Robinsson" över bilden.

Vidare i vår gärning: Verkstadschefen visade mig en pump vars fundament han inte var så imponerad av. Jag håller med. Jag vet inte vad det är gjort av men jag vet mycket väl vad det inte är gjord av.
Man ska nog inte blanda in vaniljsås i betongen då man gjuter pumpfundament. Vågar jag påstå utan att ha gjort några grundligare tester.

Och så var fiskesäsongen på sopstationen över. Vi har dragit upp våra mjärdar för revision. Jag vet inte hur många survattenålar vi fått denna säsong men det är nog ett par hundra stycken. De väger ungefär arton kilo i genomsnitt och smakar popcorn om man röker dem i panna fyras luftförvärmare. Mums!

Har ålarna väl kommit in i mjärderna är de fast. De har inte en chans att ens vända sig om. Men nu får vi hålla oss till mars då de blir lovliga igen.

Apropå lovliga. Jag besökte mina avlägsna släktingar i norrbotten nyligen. Där har älgarna precis blivit lovliga och älgblomningen pågår för fullt. Vart man än vänder sig står en älg och flinar åt en.

Här knäppte jag en som dök upp bakom min kusins skrivbordsstol..........knäppte:-)

Bohuslänningarnas motsvarighet till norrlänningarnas älgjakt är hummerfiske. Man kan lätt tro att det är detta som det är frågan om men så är det inte.

Det är inga kräftliknande dykravlande djur som avses.....utan en bil. Mycket ska man se innan örona trillar av.

Detta är ingen lämplig bil då man åker omkring på kullerstensgatorna i Visby. Min gamle vän som ratade studier får nu lida för att han inte pluggade i stället för att börja jobba. Hans stora bil drar mycket mer bränsle och är mycket dyrare i skatt och försäkring än min miljövänliga och bensinsnåla Skoda. Det är priset för lättja, kan man säga.

När vi i alla fall är på Gotland kan jag visa några bilder från ett av de ballaste ställena i Sverige: Kutens Bensin på Fårö. Varje år har de ett Deanparty för att hedra James Dean. Jag kan varmt rekommendera alla att besöka denna plats även om man inte är nån Deanfantast, vilket inte jag heller är. Han har under åren samlat på sig en himla massa gammalt skräp. Allt från rostiga kylskåp till instrumentbräden från Impala 59:or.

På sista bilden kan ni se ägaren själv; Thomas, med sin moderiktiga keps och diskreta kavaj. Hela kvällen serverades det fulöl och franska pet á fourer. Smaskens!

Tillbaka till Visby besökte vi ortens enda restaurang där det severades mat för män. På Texas Longhorn på Adelsgatan kunde man äta mat som det gick att uttala även med en Millers innanför västen. Jag fotade ett gigantiskt kohuvud som hängde på väggen, eller buffel eller nåt. Stora horn hade den i alla fall.

Det fanns två tjurskallar på restaurangen och jag vet inte vad jag sysslade med just då. Antingen fotade jag mig själv eller så var det nån som försökte knycka min kamera.
Men antagligen fick jag tillbaka kameran eftersom jag tog ett kort på en skylt som jag inte riktigt förstod. Vad har de använts till?
Jag hade inte råd att köpa någon men om jag hade haft pengar skulle jag nog köpt nåt annat i stället, saffaranspannkaka kanske. Apropå skyltar. Denna oortodoxka "skylt" hänger på rummet hos en av sopstationens slöaste medarbetare.

Är det verkligen så? När jag tänker efter så har han kanske rätt. Stannar jag hemma från jobbet en enda dag kan jag röka trettio cigaretter, dricka tolv glas vin och tjugofyra drinkar HB.

Hur som helst: Skyltar är inte alltid att lita på. Varför kan man inte bara kramas och vara snälla mot varandra?

Vi lever i en hård värld där inga defekter accepteras men på en del håll går man lite väl långt.

Trots allt elände vi har att tampas med så finns det ljus i mörkret. The Boss is back. Efter nästan ett års frånvaro så dyker han upp och ställer saker och ting till rätta.

Här står han på loftgången utanför kontrollrummet och talar om för RFX, KRS, IFS, NFI och ISS hur saker och ting ligger till och hur det ska skötas i framtiden. Och han tolererar inget slarv. Man kan lätt tro att han är på gott humör men på omvägar fick jag veta att han är jäkligt arg på Medelpad.

Sen en kul sak som jag aldrig trodde att jag skulle få vara med om, en äkta fossil. En av grundbultarna till sopstationen hittades då vi byggde om i tipphallen. Jag hann ta ett kort innan vår antikvarieavdelning dök upp och arkiverade skruven. Efter tidsbestämning och C12-metoden ska den ställas ut på historiska museet.
Sen en sak till. Jag behöver väl inte ens nämna nåt. Utom möjligen att en av våra duktigaste killar slutat och då "firar vi det." Blääh!

Hur som helst. Grädde, socker, marsipan, socker, sött, visp, vanilj, grädde, gegga, slisk, kalorier. Då dyker de upp.

Var gång en kalorimättad produkt utan spår av fibrer eller mineraler plockas fram så blir vår mansdominerade värld fylld av kvinnor. Och Ola förstås. Helt otroligt! Vad är hemligheten?