Det började med ett slaggband....

...och slutade med, jag vet inte vad.

Vi stoppade panna 4 för att byta ett slaggband som var duktigt trasigt. Då känns det lite orättvist att uppstarten blir försenad pga att el och mek måste byta en pump.

Varför börjar den pumpen att krångla nu?

Så fungerar det inte i våra dagliga privatliv. Lämnar du in din bil på verkstaden för att den behöver nya tändstift behöver du knappast knuffa tillbaka den igen för att generatorn har pajat. Men så är det för oss. En del objekt måste rulla hela tiden. Jaja.

Underhållsingenjörerna har haft ett par hektiska dygn då pannan reparerades men de var glada ändå.

Hon till höger, som ansvarar för rökgasreningen, var mest orolig för att det var stökigt på hennes skrivbord, typiskt tjejer.

Och bandet som skulle bytas fick Ösmo bort illa kvickt så jag kunde ta ett kort på utmatningarna och den frilagda vändrullen på vänstra bandet. (högra om man står i slagghallen, vilket jag gjorde.)
Och så här ser det ut då man kikar in där slaggbandet normalt matar ut våra slaggrester. Lite hemtrevligt faktiskt.

Men orsaken till att vi stoppade panna för att byta band måste ni få se. Det var en ordentlig reva.

En hel del var bortsliten och det var omöjligt att gissa hur länge vi kunde ha kört med denna skada. Men jag tror inte att vi stoppade en minut för tidigt, eller en enda sekund för sent.

Men här en liten glad nyhet också. Vår nya slaggskopa ligger och väntar på att få börja jobba hos oss. Varför den inte är monterad ännu vet jag inte riktigt säkert.

Nu kom jag på det; det var nåt med en trumma. Vi ska ha en ny trumma också. Men när allt är på plats blir det hur bra som helst och det kan vara värt att vänta på.
Samtidigt som vi bökade med slaggbandet hade vi problem, som jag tidigare redogjort för, med bottenaska från panna 6. Dess hög hade växt alldeles för högt. Nu kom Yttre Bränsle till undsättning och skulle försöka peta ned högen som vi inte klarade av med mankraft.
Här dyker han upp med sin Caterpillar, lika glad som alltid. Storleken på hans maskin gjorde att han inte fick undan så mycket aska men han försökte i alla fall. Det var lite trångt i slagghallen.

I alla fall, han kommer från Gotland och är jätteduktig på att köra alla möjliga maskiner. Tyvärr förstår jag inte vad han säger men jag förstår alltid vad han menar. Han talar den gotländska som man pratar i de svårare områdena på Gotland. Där många vokaler dubbleras eller tripplas och så gott som alltid föregås av ett "J."

"Han hade ett jättefint kök, med bjuuuurspråk." "Jag tänkte sälja mina undulater, två hundra inklusive bjuuur." Etc. Jag har faktiskt sett honom lösa ett korsord en gång, måste ha varit en utmaning. "Vad heter Svealands minsta landskap?" Fjem bjokstäjver. Njäärke.........naj, de e fejl.

Nä, vill han ha en Nalle Puh handduk måste han nog hala fram lädret.

Jag vill knappast påstå att jag är nån Robert Redford, men om man skulle spela in en film som heter "Mannen som kunde tala med Gotlänningar", så låg jag nog bra till.

Sååå!!

Rökgasreningen till P4 bråkar alltid å de grövsta då vi ska starta upp den. Tur nog har vi ISS som kan den avdelningen och som vet vilka problem som dyker upp då vi ska starta pannan.

Den här killen sliter med en igenproppad ledning för femtielfte gången. Högtryckspumpar och spolslangar är deras vardag. Det är ofta stopp i våra ledningar som innehåller vatten med samtliga pH-värden mellan 0,5 och 11. Det är inga roliga vätskor vi har att jobba med.

Men trots allt trassel vi hade att bråka med så måste en del av oss dra vidare till höstmötet. Jag åkte nån halvtimme tidigare än de andra tillsammans med hon som, (antar jag), hyrde en amfibiebil på Gran Canaria. Fniss fniss.

Vi inspekterade hörsalen där vi skulle sitta och få lära oss att bli bättre medarbetare.

Denna plats skulle inom någon timme eller så fyllas av intresserade medarbetare, både anställda och underentreprenörer.
Här har vi de första pigga och raska medarbetarna som ivrigt väntar på att få...............................................nä glöm det.

Men "The Boss" var här också, och höll ordning på de andra. Som ni ser på bilden så sitter de flesta åt fel håll, bara chefen förstår åt vilket håll vi ska titta åt.

Eller så höll han en uppsträckande lektion för de andra. Jag var inte med i hans grupp så jag vet egentligen inte vad de pratade om, men så mycket vet jag; han hade koll på läget.

En tävling fick vi vara med om också. En deltävling var att rita en tavla och jag kan inte tänka mig att det fanns någon som fick fram den känsla av skorsten, panna och nöjda kunder bättre än min grupp. Se bara på elräkningen...........tre kronor.
Titta bara så glad han blir då han ser sin elräkning, typiskt Fortum!!