Äntligen fredag.

Som man brukar säga då man är trött och slutkörd. Den här veckan var ganska jobbig måste jag säga. Tre dagars kurs, sedan jobba fem dagar på två dagar.

Och på fredagrna är det alltid extra fett i matsalen. Nu var det Noisette med bea igen. Kocken tittar på oss med sina hårda ögon medan han håller i femlitersdunken med Bearnaisesås: "Vad vill du ha idag då."
Knappast någon vågar ta nåt annat än det fetaste: "Fläsknoisette med bearnaisesås."
Sen är det gratisglass. Och snål som man är tar man givetvis den dyraste; Magnum eller nåt. Och detta trots att Magnumreklamen är den fånigaste glassreklam ett reklamföretag har presterat.
Ja vi har det inte lätt i soppåsebranchen men det har väl alla förstått vid det här laget.
Panna 1 står för en storrevision och den kräver en himla massa folk och energi. Men det är ändå en massa saker som måste göras. Ångnätsregleringen måste trimmas in. Den turbinansvarige vill att vi stoppar G1:an i tre dygn så de får byta Tacometer, (varvräknare.)

Samtidigt vill instrument byta en PT 100-givare. Om vi stoppar G1:an.

Å den underhållsansvarige vill kolla beläggningen på utmatningsskruvarna i lagersilosarnas. Själv vill jag toppa desamma så att jag får se hur mycket bränsle vi kan ha i dem utan att utmatningen äventyras.

Sen kommer en projektgubbe och vill stänga av fjärrvärmeventiler för att snabba upp systemet vid olika driftfall.

Jaag fååår spaaaader!!!!!!

Samtidigt vet jag att allt är viktigt och behöver göras och helst innan vintern har sopstationen i sitt iskalla grepp. Vi är snart där.

Men som sagt; nu är det fredag och jag kan återgå till att vara en medelsvensson som inte behöver oroa sig för bränslelogistik, turbintrippar, järnklumpar i bränslet eller slaggband som håller på att gå av.

Då kollar jag in nyheterna och ser att de skyldiga i Carnegiehärvan ska få böta 50 miljoner kronor. Helt rätt.
Vad de gjort och varför det är så brottsligt begriper jag inte, men i alla fall:

Nån som visste nåt om någonting lär ha sagt till nån annan att han visste vad som skulle hända.
Och sedan hände det som flera visste skulle hända. Och när detta hände så var det något som påverkade en massa människor som begrep vad det var frågan om, dock inte jag.

Jag gör en novis reflektion och inser att om de regler som gäller för såna som inte presterar något gällde för oss så skulle vi alla sitta i finkan.

Vi delar med oss av erfarenheter och vi har t.o.m. en särskild organisation; ADV, där vi delar med oss av varandras erfarenheter för att vi ska göra ett så bra jobb som möjligt.

Men de penningstarka, de med flott i håret och Amexkort så de kan handla nudlar utan att ta fram pengar får aldrig dela med sig av sina erfarenheter. Tråkigt.
Så nu ska ett företag som sagt att det som skulle hända skulle hända få böta 50 miljoner.

Jag är glad att jag inte hajar vad de bråkar om men man kan misstänka att det är mer lönande att sitta och tjafsa om insideraffärer än att göra nytta för samhället.

Men vi på sopstationen står över detta. Vi eldar upp soporna vare sig de kommer från en krumbent same som hamnat i Stocholm eller en fin och nyrik tant som plötsligt upptäckt att hennes tomt i Tungelsta var mycket mer värd nu, än vad hennes farfar betalade för nittio år sen.

Såå: Jag bråkar fortfarande med min binära klocka, scheize. Men som tur är har jag ett arv från min farmor, ett solur. Hon fick det i present då hon fyllde sjuttio år 1969, och den fick jag ärva.

Om man ställer in det rätt kan man se vad klockan är. En jäkla kontrast till min binära klocka som jag ska slänga bort på ett extremt förödmjukande sätt, hur vet jag inte än.