Äntligen måndag.

Som man brukar säga då man har drönat bort en hel helg på ekonomiskt oförsvarbara aktiviteter. Hårt arbete och långa arbetsdagar hindrar oss normalt från att slösa bort våra surt förvärvade slantar, det bästa med att jobba. Men helger förstör ofta dessa våra föresatser.
Pannorna hade gått hyfsat under helgen och det fanns inte så mycket att klaga över. Panna 6 bråkade en del men driften fick ordning på den och vi hade ett mycket bättre läge på måndagsmorgonen än vi hade haft med en skugga otur i lördags. Det kunde varit mycket värre.

Men en ny vecka kommer inte ostraffat. Nu vaknar UE och konsulter och börjar gorma om sina prover och verifieringar igen.

Så 36-barssystemet ska misshandlas ånyo. Det ska växlas mellan RK och mottryck för att funktionerna ska testas. Viktigt..........ja, men det kräver en kohandel mellan olika skattesatser som är mer än lovligt jobbig. Men det måste visst göras, så.................varsågod.

Sen måste panna 4 stoppas för ett slaggbandsbyte. Vi har en skada där som måste åtgärdas men så sent som möjligt. Och när är så sent som möjligt? Ingen vet. Men jag vet att om vi inte är proaktiva, (modeordet för året), så kommer bandet att lägga av då vi som mest behöver det och det är som kallast ute och Forsmark har ramlat ur. Så är det.

Så vi äskade stopp hos PL under tisdagen. Då hade vi som vanligt tagit in olika nyckelpersoners hälsa, utbildningsfrånvaro, utetemperaturer etc i ekvationen och då blev det lite bråttom.

Det är förkylningstider nu och media hotar med den värsta influensan på länge. Bra. Om det är något man kan lita på så är det att kvällstidningar alltid ljuger men influensan kommer att komma så det är lika bra att jobba på medan alla står på benen, även om den med största sannolikhet blir lindrig i år.

Och idag gick vi ner med bränslenivån i lagersilo 1 så att Ola, han med tårtan, kunde inspektera utmatningsskruven. Den var påverkad, sa han. Vad vi gör åt det vet jag inte. På onsdag tar vi lagersilo 2, och då vill antagligen Johan på instrument kalibrera bränslelinjerna.

Alltid är det någon som in och böka i vår anläggning. Pilla lite här, kontrollera lite där, prova att göra än det ena, än det andra.
Vi andra vill bara elda sopor, producera el och värme så att alla blir nöjda, men det finns knappt tid till sånt. Sopstationen är en stor provanläggning och jag ser fram emot den dagen då alla tester, implementeringar, projekt, och allt annat är klart. Och jag är inte ensam om detta. Då den sista konsulten lämnat vår kära station blir det skumpa och kaviar.

Men nu har vi panna 1 på revision. Vi räknar med att hon/han är klar innan jul. Det är mycket som ska göras och just nu ser man halva sopstation genom pannhusväggarna.
Så jag lägger in några bilder på panna 1 då den är uppskuren och det är full arbetsfart i den.



Det ser himla kul ut då pannhuset är blottat på det här viset och himla nyttigt för oss som jobbar med drift att få se hur pannorna ser ut. Men de som jobbar med att skära ner och svetsa om pannan har ett jäkla jobb. Det är rökigt och dammigt. Enda gången de kan få lite frisk luft är då de går ut och röker. De är våra egna vardagshjältar.

Här är en av dem. Jag vet inte vad han heter men jag är ganska säker på att hans familj inte bor i Sverige utan i vårt östra grannland och han sliter hos oss dygnet runt i ett par veckor för att kunna vara hemma hos de sina i några dagar var fjortonde dag. Vardagshjältar!!!!!!

I alla fall: Jag måste fråga driften; varför ser bottenaskutmatningen från panna 6 ut så här?

Det måste finnas nåt läge då man inser att det är dags skotta bort högen som pressar sönder plåten där askan rinner ut. Hur som helst så ska jag i morgon leta rätt på nån som kan krafsa bort, gräva ur eller spränga iväg eländet.

Till sist ett litet matinslag. Måndagen till ära gjorde jag en liten lyxmiddag som kostar hundratals kronor på Paul&Norbert, om nu någon där kan göra den.

Det är en Kinesisk-Fransk-Grekisk-Italiensk-Spansk skapelse som verkligen pressar gränsen mot vad som är möjligt att uppnå i den gastronomiska världen. Jag kallar den "Route Arriba con Coche."

Som en distinkt aperitif tar man en Esperitox. Den förhöjer smaken å de makalösaste samtidigt som den motverkar de gaser chilidränkta sparrisar kan skapa.

Till sist: Dagens blog presenterades av "Half Way Inn", puben på Söder som aldrig sover, utom när de har stängt.