Eskefeurat.

Men nu går det som vanligt igen. Förra helgen var stökig för personalen. Stopp här och där samt kylvattenläckage på panna 4:as roster. Men efter ett snabbt stopp och en snabb lagning, följt av en snabb start var vi på banan igen. Så under veckan har panna 4 gått som en klocka. Möjligen en och annan hicka som faktiskt automatiken själv hämtat in. P4 är lite som ett JAS-plan, man ska inte vara för snabb att flyga på den då den konstrar utan is i magen är vad som gäller. Då kan den oftast ta igen sig själv. Så när jag gick hem idag så såg allt väldigt bra ut men ett litet orosmoln är att vi snart, eller snarare just nu, har slut på grovkross och går in på rent hushåll.

Jag ska inte trötta er med energidiagram som visar att pannan inte alltid kan leverera 82 MW, men så är fallet; effekten är givetvis avhängigt energiinnehållet i bränslet, och saltgurka, bromsskivor och utgången Piripiri är inte det bränsle som gör att pannan kan köra med full effekt.

I alla fall: I söndags var det finväder med sol och värme och eftersom jag ägnat lördagen åt att skjutsa festande kamrater till en fest där Gaj & Glam stod på temat var jag en av de få pigga på morgonen och kunde för sista gången i år och i Sverige glida fram på min glänsande, dock lite smutsiga moped. Jag åkte till sopstationen och bytte olja, samt tvättade den.

Det känns lite vemodigt att behöva ställa in den för vintern men om man envisas med att bo i Sverige måste man ta såna smällar.

På måndagen var det vardag igen, med ronder och allt. Här är Sebban med på en rond runt panna 1 som står för revision fast han egentligen kör panna 6. Han tittade lite extra noga på ställaget för kulsotninge på panna 1.

Han tyckte att det påminde om en tjej som han dansat med på Folket Hus i Norrtälje en gång i tiden, därav intresset. Jag förstod inte vad han menade förrän jag tog en närmare titt.

Jorå, jag har nog också dansat med henne. Jag tror att hon hette Vera och bodde ute i skärgården. Hon hade en hund som kunde säga "burköl." Usch!! Sånt vill man glömma.

Men här kommer lite helgövningar, pannor som stannar upp och repareras för att sedan startas upp och återigen producera värme och el till er, lyckligt lottade, som bor söder om Slussen.

Rakt upp på börvärdet och där ligger det fast. Men som sagt; grovkrossfrånvaro oroar undertecknad.

Vår fd bränslesamordnare ser lite bekymrad ut, med all rätt eftersom det alltid är bekymmer på bränslesidan. Men fd?? Har han slutat?? Nejdå! Men han påpekar ofta och högljutt att våra sopor är avfall, inte bränsle. Så om vi inte har något bränsle...............varför har vi då en bränslesamordnare?? Då ska vi väl ha en avfallssamordnare. Och denne avfallssamordnare är givetvis vår tidigare bränslesamordnare, med ny titel och troligen en mycket lägre lön. Därav hans bekymarade min.

Så till lite lustifikationer: Vem har pimpat vår radialare?? Då jag som vanligt knallade runt i anläggningen tidigt på morgonen för att kolla in läget fick jag se följande; öron, ögon och tryne på G1:an. Det såg ut som en gigantiskt gris.

Jag vet inte vem som är den skyldige men en sak vet jag..............Kjelle på instrument vet mer än han vill säga. Och han lär inte släppa fram sanningen hur mycket jag än hotar, folk är av förståeliga skäl inte särskilt rädda för mig. Men ändå, effekten är lika hög som den ska trots utstyrseln och det kan faktiskt vara trevligt med lite julpynt. Jag bad driftarna fixa ett äpple som var i paritet med G1:ans mun. Får se hur det blir med det.

På onsdagen hade jag ett besök från Naturskyddsföreningen. De gick en kurs om miljöeffekter och dyl, jättekul. Deras kursledare var svensk och hette Norrman?? Men de var nog en av de mest intresserade studiebesök jag haft. Efteråt berättade de att de hade fått en helt annan syn på sopförbränning då de såg hur mycket energi och arbete vi lade ner på att vara miljövänliga och hur noga vi var med våra sopor. Jag visade exempel på vad vi hade att handskas med och de förstod att om vi ska få en bra miljö i Sverige så är det gemene man som måste skärpa sig.

Sånt här till exempel. Om man kastar ett gäng bromsskivor i soppåsen och tror att det är normalt avfall, vad är man då? Elak? Idiot? Hänsynslös? Slö?

Tyvärr.....jag gissar på slö. Det är alldeles för lätt att slänga fel i hushållssoporna. Bättre koll på vad folk slänger men då hamnar vi strax i ett övervakningssamhälle som ingen vill bo i. Men så här kan vi inte ha det så goda råd välkomnas å det allra varmaste.

Och våra transportörer är ett kapitel för sig. Vi har skopelevatorer, pannhuselevatorer, cellmatare, slaggband, pushrar, skruvar och f.. vet allt som ska transportera bränsle, avfall, slagg och sopor genom vår anläggning. Och det är ingen lätt uppgift, detta jobbar vi mycket med.

Här ritar Ola, han med tårtan, upp hur det ser ut med transporthanteringen på vår CFB-panna. Han har löst en del problem och fick t.o.m. beröm från BMH för sina insatser. Ni som läst bloggen tidigare vet hur det gick till då vi fick en ny pannhuselevator. Där var Tårt-Ola inblandad givetvis. Men så är det med fluidpannor, får man bara in bränslet funkar det. Så säger alla i CFB-pannebranchen. Det är att få in det som är kruxet. Och där är vi på god väg att lyckas.

Nu är panna 1 på revision och revisionerna börjar se ett slut i år. Nästa års revisioner är redan planerade men det var inte det jag tänkte på. Jag har bökat med pannstopp och trassel hela sommaren förutom en vecka i början på juni då jag smet ner till Gotland med verkstadschefen och en del andra, men det var länge sen. Nu är det snart min tur att ha ledigt. I morgon åker vi till Finland, Nådendal, för att titta på framgångar hos ett företag där. Framgångar som vi ska ha hos oss lite senare. Benchmarking kallas det.

Men på måndag är det dags att lätta från Svedala och i några veckor slippa tänka på hushållssopor, tillgänglighet, revisioner och möten. Då ska jag tillsammans med goda vänner, som inte heller tycker att det är så kul att halka omkring i Sverige på vintern, snurra runt i Thailand på motorcykel. Måhända en sväng till Laos eller bara en rundtur i de norra delarna av Thailand. Om det ges möjlighet skriver jag i resedagboken, adress kommer senare. Men hur som helst. Nu är det läggdags om jag ska orka med fakirplanet till Åbo klockan 07.00 i morgon bitti.
Nere på Soi Khopai finns ett hotell som heter "Sun&Moon Hotel." Där loggar jag in på tisdag vid tolvtiden. Tittar ni noga så ser ni mig sitta och slöa just där. God natt alla!!