Ja vi fortsätter väl.............

Sopstationen går närapå strålande. Panna 3 som får köras på max 55 ton/h har tuffat på sedan den 7 oktober med ett snittflöde på 54,78 ton!!!!!!!!!!

När jag död skulle jag vilja bli uppbränd i en Martinpanna:-)

De övriga pannorna är också snälla men kräver ibland hastiga insatser från drift och underhåll.

Vi har haft trassel med sprillans nya vattenpumpar och en del askutmatning men vi rullar vidare och snart ska vi väl ha slagit nåt rekord så att vi kan få en tårtbit.

Och eftersom det går så pass bra, om än stressigt med semesterplanerande och dyl, så får jag väl fortsätta min Thailandsberättelse så att inte tangentbordet beckar ihop.

På Koh Lanta lärde jag känna en dansk vid namn Fleming. Han kallades Ming och skötte baren tillsammans med sin tjej Tim. De hade en hyfsat rättvis arbetsfördelning. Han skötte baren från tidiga morgon tills han inte kunde hälla upp drinkar åt folk, sen tog Tim över.
Här är det kväll och han är fortfarande nykter så detta kort tog jag nog i början på min vistelse där. Denna unika händelse varade i två dagar, sen var det Tim som skötte baren solokvist medan Ming nannade kudden. På bilden finns även den trevliga sweiziskan, (eller hur det nu stavas), Pat med. Hon var dykinstruktör och berikade falanger med häftiga undervattensupplevelser. Dock inte mig ty jag har skägg.

Tidvattnet på lanta var häftigt men i största oordning. Ibland var det torrlagt på morgonen för att sedan öka som tusan på eftermiddagen. Och ibland var det tvärtom.

Korten är tagna från ungefär samma ställe, Mings bar, men från olika stolar. Nu bekymrade jag mig inte särskilt mycket om detta eftersom det fanns värre saker i vattnet är tid; en murena. Den såg jag första dagen och efter det var jag extremt uppmärksam mot allt som kom i närheten av min luftmadrass. Efter att ha sett murenan första dagen frågade jag några svenska reseledare om de var farliga. Den var knappt en meter lång och leopardskinnsfärgad.

"Nej då. Så små murenor kan knappt bitas och de anfaller bara om man bråkar med dem. Då ska du hellre akta dig för ormarna. De är jättegiftiga."

Ett stort tack till Apoloresors pedagogiska reseledare.

Så jag höll ogärna till i vatten och de timmar jag befann mig där, på min madrass, var jag otroligt vaksam över allt som hände under vattnet runt min flotte.

Detta var min bostad i 15 dygn, bungalow nummer 1. 800 bath/dygn, knappt 160 spänn. Moppen hyrde jag på ett annat ställe för 300 bath/dygn. Den gjorde drygt hundra knyck om jag fick nån minut på mig.

Ahh! Solnedgång över Lanta och en stolle som joggar på stranden. En del kutade fram och tillbaka på kvällarna medan vi andra satt i Mings bar och lyssnade på Tims klagosång över sin onyktre pojkvän. Men intet ont om honom. På förmiddagar och fram till en bit in på eftermiddagen var han en himla trevlig och social prick. Och jag tänkte ibland på ett ordspråk jag hade hört: "Det är aldrig för sent att få en vissen barndom."
Här har vi spritsortimentet på "Titty Twister Bar", som Mings bar heter. Gilbeys Gin, Gilbeys Vodka och SangSom. SangSom är ett Thailändsk rom som man kan dricka. Till skillnad från Mehkong, som inte går att dricka.

Och efter att ha solat, mopedat och farit runt på ön under dagen kunde man ibland hitta en sån här i bungalowsen. Jag är inte särskilt rädd för dylika djur eftersom de inte bits eller så men det är inte så kul då de springer runt och väsnas då man ska sova.

Här är han inte så kaxig längre efter att ha blivit duschad med myggspray och en sexa SangSom. R.I.P. din fuling!

Men för att visa att det kan vara värre ska ni få se nåt ännu otrevligare. Den här spindeln hade fräckheten att vandra runt i min säng på natten. Det var inte kul.

Hon fick en Flipflop på sig så det visslade om det. Huga! Sen var det jag som behövde en sexa SangSom.

Å lite idyll från Mings Bar. Han jobbade varje morgon med att få till ett bord och några stolar på en fin sandplätt där det tidigare varit soppåseförråd. Vi hjälpte honom att släpa ner bord och "stolar" till den här oasen.

Jag tycker personligen att det såg ganska mysigt ut. Bordet vägde väl en tvåhundra kilo och stolen till vänster cirka hundra. Men schysst utsikt och paradisliknande miljö, om man tittade mot havet.
Man bör alltså inte vända sig om, då är detta vad man får se. Kläder på tork och sopor som väntar på........ja vad vet jag. Knappast på att få åka till en fungerande sopstation.

Den här hittade vi, eller snarare Hombraa, kallad Hom av sin mor, under en brädhög. Vi föreslog att de skulle lämna den till restaurangen bredvid, som ägdes av fransmän. Men ingen trodde att det fanns folk som käkade grodor. Så han fick leva.

En annan sak när det gäller djur i andra länder. Alla människor, inklusive jag själv, vet att man inte ska lämna skorna utomhus under natten. Även att man alltid ska kolla skorna innan man stoppar in fötterna. Det vet även jag. Men om man glömmer detta, som jag gjorde, och känner att något tar emot då man kör in foten ska man vara glad att det ser ut så här.
En liten gullig groda. Men då mina vänstra tår träffade denne var jag inte så kaxig. Men man lär så länge man lever. Även den här klarade sig från grodätarnas matsedel.
Avslutningsvis för idag, en bild på en omtalad ö vars rep är överskattad, enligt mig.

PIPIPIPIPIPIPIPIPIPIPIPIPIPIPIPIPIPIIPIPIPIPIPIPIPIPIPIPIPIPIPIPIPIPIPIPIPIPIPIPi