Två månader och no bloggs!

Hejsan allihop. Det var himla länge sedan jag skrev nåt och det beror nog mest på slöhet från min sida, lite pga att inget särskilt hänt och något pga att jag varit upptagen. Men nu ska jag försöka skärpa mig och delge er alla de aktiviteter vi har på sopstationen. För sådana finns det, sanna mina ord.

Jag har dock ägnat en stor del av vintern till lättja på avlägsna platser men nu är jag tillbaka och har efter nån veckas arbetande sansat mig, hämtat mig och anpassat mig till det lugn och frid som arbete innebär om man jämför med ledighet, krav på upplevelser, resesträss och dyl.

Så: Jag hamnade i Thailand igen men denna gång utan att åka på MC-resor i norra delen av landet. Den här gången skulle det bli slösemester med paraplydrinkar, luftmadrasser och sol.

Jag landade på Phuket Airport med en liten klump i magen pga av olyckan för en tid sedan. Som tur är har personalen ombord blivit ombedda att snabba på med dryckesförsäljningen så jag hann inte vara rädd i så många minuter innan jag somnade in och vaknade lagom till att få en stänkare till innan vi landade. Jag tog en brännare till Patong där jag träffade min granne från huset mitt emot, den begagnade vapenhandlaren Pang-Persson. Han hade ordnat rum åt mig hos en norrman som har ett hotell på Rut-A-Thit Road: Jaxx Hotell. Schysst hotell med skojiga rördragningar.

Så här såg det ut i badrummet då jag öppnade en lucka. Ganska festligt!

I alla fall: PP och jag tog en tur till Karon till och till en restaurang som heter Trädgården och ägdes av en svensk. Där käkade jag potatismos med korv och Janne tog nåt annat svenskt som jag inte kom ihåg. Men på vägen tillbaka till Patong åkte vi ner mot en strand som vi inte hört talas om, namnet har jag glömt. Vägen blev sämre och sämre och när det började luta för mycket sa jag åt honom att det fick räcka. Jag hade ingen lust att släpa tillbaka moppen i dessa hemska backar. Men tjurig som han är skulle han givetvis kolla hur det såg ut. Jag väntade ovanför backen, klämde en kall öl som jag köpt på 7_11 och ringde mina döttrar i Sverige. Efter nån timme kom Janne tillbaka, gåendes bredvid moppen.

Pust! Flämt! Jämmerdal! I cirka en kilometer hade han fått gå bredvid skotern eftersom den inte klarade backarna. Men han kunde ha motorn igång så han behövde i alla fall inte knuffa den själv.

Något senare då vi skulle ta en Singha igen, min andra och Jannes första, hamnade vi på ett ställe där de hade elefantridning och skojiga apor. En apa gjorde reklam för Thailands flagga.
Ganska gullig krabat. Hunden som for efter apan var inte alldeles rumsren och vad den försökte göra kan jag inte berätta.

Men Patong är ingen kul stad så vi stack till Koh Lanta för att slippa alla skräddare, massagetjejer och Tuc-Tucs. I Saladan hade de ett matställe med svensk mat....trodde vi. Det var inte så svenskt men de hade i alla fall Gralic break, smaskens. Jag tror att det vat var gott men eftersom jag inte visste vad graliska bromsar var för nåt tog jag tigerprawns med ris.

Snus och gralic break. Vad mer kan man begära då man som svensk turist hamnar på en ö i Thailand.

Kanske lite service då man bokar en bungalow. Denne man ville inte bli störd av något så simpelt som turister som ville hyra ett par rum utan han lindade in sig i sin sovsäck i internetcafét så att ingen kunde störa honom.
Men vi fick varsin bungalow och eftersom Janne gärna snålar så fick han inget kylskåp eller dörr till duschen..........men han sparade 20 kr per dag. Pengar som gick åt till att köpa kalla öl och kallt vatten på Resorten, något jag slapp eftersom jag handlade i affärer och ställde in i mina grejer i kylskåpet.
På södra Lanta, i ett samhälle vars namn jag glömt. Beresta vet att det ligger söder om "Old Town" och "SeaGypsies", hittade vi ett trevligt ställe där de serverade vattenmelondrinkar etc. Ägaren förärade oss även med något underligt; "Free of charge."

Det smakade ungefär som när man är riktigt törstig och någon.......nä, det går inte att beskriva.

Och tillbaka till Lanta Lodge senare på kvällen träffade vi en skåning, tror jag, Ulf Olsson från Ängelholm. Vi käkade middag och han förklarade att han inte var "den" Ulf Olsson. Jag drog mig till minnes en ruggig typ med samma namn som nu förhoppningsvis sitter inburad. Men denne Ulf var schysst och ställde upp och delade på en tandläkarräkning med Janne och mig. Nat, som jobbade på Lantas Lodge hade tandvärk och hade inte råd att gå till tandläkaren.

Uffe och Janne. Ulf med en öl och Janne med en tre liters flaska vatten:-)
Och servitrisen Nat med sin tandvärk. Hon försökte se glad ut men det hjälpte inte. I alla fall; en god gärning i Thailand är billigare än en halv i Sverige.