Lördag igen.

Jag var in en sväng till jobbet idag. Inte för att jobba utan för att kasta lite sopor. Jag har sovit på vardagsrumssoffan sedan min Thailandsresa i november eftersom min dotter Sussie sålde min säng då. Då jag kom hem nu i februari hade hon sålt även den.

Så efter en vecka på golvet har äntligen min Tempursäng kommit, åtta veckors leveranstid och det blev en del brännbart då jag packat upp den, uppskattningsvis 970 KWh.

Och denna energimängd bör komma våra kunder till godo så jag åkte till sopstationen vid lunchtid och passade samtidigt på att käka lunch med driftkillarna. Hasse var där och kollade effekterna av Värtanaskan och så har The Boss börjat jobba skift igen så även han var där. Inte konstigt att det går så bra.

Och då det inte finns några spännande att rapportera från sopstation får jag väl fortsätta att berätta om när jag kom hem och hur det var med Wheelskryssningen.

Som jag nämnt tidigare hämtade mina döttrar mig på Arlanda, halv två på natten. De körde hem mig och vi var väl hemma vid tretiden. Jag kände svåra magsmärtor inför att kliva in i lägenheten. Jag hade försökt börja tapetsera sovrummet men tapeten jag köpt var av fel sort, visade det sig. Jag trodde att jag köpt Wallcover men det var fel. Varenda märke i väggen lyste genom och efter flera försök gav jag upp, det var dags att resa bort.

Så nu väntade jämmer och elände, tapetsering, golvläggning och målning.

Jag hoppades att tre veckors semester skulle ha ordnat en viss summa energi som skulle få mig att orka genomlida detta, men jag kände stor tvekan.

Då vi kom fram ville de följa med upp, Sara behövde gå på toaletten, sa hon.

Jag öppnar dörren till min lägenhet men i stället för att mötas av ett sjukhusgult plastgolv i hallen ligger där ett klinkergolv. Jag backade ut och trodde att jag gått fel, men begrep att nyckeln i så fall inte passat. Jag hade en ny hall; nytt tak, nya väggar och ett nytt golv. En jättesnygg hatthylla, matchande skoställ och ett nyckelskåp. Inte nog med detta. Där jag i sovrummet tidigare hade en mentalgul plastmatta låg nu ett brunt trägolv som såg ut som ett trädäck. Hela hallen och sovrummet var renoverat. De hade hängt upp tavlor och möblerat, flyttat in mitt skrivbord och dator i sovrummet. Allt var klart. Den sten som föll från mitt bröst klockan halv tre den natten borde ha hörts i hela södra Stockholm.

Jag vill inte påstå att jag är unik på nåt sätt men jag tror att jag är en av få karlar som har ett kort på en vuxen karl med bar överkropp i hallen. Min favorit; Cornelis. Hans musik har följt med mig i över 35 år, runt jorden då jag var till sjöss och på semesterresor i olika länder. Då jag deppat har hans musik skänkt tröst och då jag varit glad har det passat bra med hans låtar. Det finns en Cornelislåt för varje sinnesstämning. Han förtjänar en bättre ram och jag ska gå till en riktig ramgubbe som får se till att han får en värdig inramning.

I sovrummet såg det ut så här. En karta över Sverige och kort på tre av de båtar jag seglat på.

Adak, Uppland och Vingaren. Jag var även på Albany och Arizona men de har jag inte ramat in ännu. Sen hade jag plötsligt två nya byråer, visserligen begagnade men med lite mer maritimt stuk än IKEAS Malmbyrå.
Jag ska måla om dem men vet i nuläget inte i vilken färg. Kanske vitt är en bra färg trots allt.

Den känsla av lättnad jag kände då jag klev in i min lägenhet bör alla få vara med om. Men det är lite marigt att få det så. Men för de som vill försöka kan jag ge några goda råd: Skaffa vackra döttrar, se till att de skaffar sig händiga pojkvänner.................ja det var väl det:-)

Å en annan bra sak med att resa är att man kan fylla ut sitt förråd lite grann. Sånt som man inte har råd att köpa kan ibland införskaffas i Taxfreeshoperna. Så nu är det lite lyx i mitt kylskåp igen.

Jaja, jag vet. Men om man tycker om fransk senap måste man vara beredd att lossa på lädret lite för att få ett komplett kylskåp värdigt en connesieour.

Men tillbaka till Wheelskryssningen. Jag beklagar om det kronologiska inte prioriterats på sluttampen men jag har haft lite problem med min kamera, den tål inte öl.

Här är det fullt ös på dansgolvet. Den ösigaste, han i mitten, känner ni väl igen.

Sen fortsatte det: Boppers med Matte Lagervall, numera gråhårig och hans baspolare vars namn jag glömt.
Under min forna tid som motorburen ungdom var vi ofta och tittade på Boppers så det är extra kul att de fortfarande uppträder, om än utan Peter Jezewski, och särskilt roligt att se dem på Wheelskryssningen.

Som alla tidningar har även Wheels en chefredaktör. Men få är de som sjunger i kareokebaren, det gör Mia. En himla ball tjej som är medlem i Spader Dam MC.

Vi hade tälten bredvid varandra på Lelleträffen i somras och Sussie med barn hälsade på. Då visade det sig att Mia och Sussie hade samma barnmorska, "its a small world." Varför man har en barnmorska fick jag dock aldrig reda på.

Men nu måste jag visa nåt ganska lustigt. Jag vet inte om jag ska skämmas eller om det är roligt. På årets program för Wheelskryssningen fanns en bild som var tagen för två år sedan. Den togs från scenen så man kunde se Peter i GoGetters och publiken framför. Efter nån stund upptäckte vi att både jag, AC och Sara fanns med på bilden. Det var det året VC var sjuk och låg i hytten och huttrade. Ingen bra bild men man kan kanske känna igen några om man är duktig. Och vad ser man i mitten av bilden. En stolle som babblar i mobiltelefon, mitt under en brinnande RockaBillyshow?
Ja va tusan får man se??? Undertecknad i egen hög person med mobilen i örat..........ere kul eller ska man skämmas??
Avslutningsvis, VC med sin sambo AC. Hon passar lika bra i skinnställ på en motorcykel som på en finare fest iklädd en klänning från Sivletto.
Och med risk för att sticka ut hakan i tider som dessa. Jag har varit i många länder och sett hur det är i både Afrika, Sydamerika, Australien, Asien och Sovjet/Ryssland. De vackraste kvinnorna finns i Sverige. Vi har kullager, dynamit, Björn Borg, ABBA och de snyggaste kvinnor ett land kan uppbringa. Inte undra på att alla avundas oss och vill komma hit. Nån gång ska jag berätta om när jag gick runt en hel dag i Durban, Sydafrika, utan att se en enda snygg tjej.

Men n u får ni ursäkta. Mitt första barnbarn fyllde fyra år idag och jag är himla trött efter allt jagande i affärer. Dessutom har jag en Tempursäng som väntar, premiär, så nu kojar jag.