To be continued.....

Jajamen. Vi seglar vidare utan några större problem. Möjligen kunde de som ville att vi skulle använda Värtanaska tänkt på att vi behöver sånt även på helgerna.

Men jag vill inte tjafsa för mycket om detta. En miss i beräkningen av nån som borde varit mer alert kanske. Trots allt; sopor kommer in, värme och el åker ut. Allt är som det ska men då bör vi veta att februari sgs alltid är en bra månad i kraftverksbranchen.

Å det har gått så himla bra då jag var borta så det finns goda utsikter för mig att ha som jobb att inte vara i närheten av de aktiviteter vi har på sopstationen.
Tänk att uppbära full lön bara för att vara nån annanstans....de e min framtid; tror jag.

I alla fall: Eftersom det rullar på i vanlig takt utan större störningar och ingrepp; t.o.m. Kvisten är nöjd, så får jag väl fortsätta att berätta om mina äventyr i fjärran land.

Thailand, del 3:

På båten från Lanta till Phuket som gick via Kho Phi Phi fick jag syn på den här innovative mannen. Han hade antagligen inte råd med en riktig mössa så han hade byggt om en handduk till mössa med öronskydd.

Cool kille med handduk på skallen. Många fotograferade honom och jag misstänker att detta var hans levebröd; linda handdukar runt roten. Det finns sämre jobb.

Väl i Patong körde det ihop sig ordentligt med hotellrum. Jag ska bespara alla från de värsta bitarna men slutändan blev att jag fick sova i detta rum sista natten i Thailand. Kortet är taget inifrån mitt hotellrum som gränsade mot gatan. Under fönstren var det en vägg gjord av aluminium, cirka 0,3 mm tjock. Fulla falanger hade kört in i väggen och hamnat i mitt rum men nu var väggen lagad med Tesaband.

Jaja, det var sista natten och jag brydde mig inte. Men på morgonen var det svart i rummet, AC:n var död och det fanns inget vatten i kran.

"Ja de var bara ett strömavbrott på tio timmar. Strömmen kommer tillbaka klockan fem."
Jag e lite pryd så jag ville inte ens tänka på vad städerskan hade att ta hand om klockan fem.

Så jag lämnade "hotellet" för att åka upp till PP men kom inte längre än 20 meter, där stod en bil i vägen.

Då jag tog fram min kamera och fotade spärren, hotellet och två glada.........frukostgäster....medan jag väntade på att den stora bilen skulle ha vett att dra iväg.
Väl i Patong körde jag ner til Jung Ceylon för att handla i en trivsam och avslappnad miljö. Där fick jag syn på den här kisen med alldeles för mycket kassar.........trodde jag.
Den här killen hade en låda stora Chang, en låda små Chang och fyra fulla kassar med käk. Allt detta klämde han fast på hojen. De är otroliga de här killarna. I Pattis hörde jag talas om en lirare som åkte från Pattaya till Chiang Mai, cirka 55 svenska mil, på en moppe med en TV mellan benen. Strongt!!

Men underbart är kort. Jag kommer hem på natten mot torsdag och hämtas trots den sena timmen av mina vackra döttrar. Iofs med min bil men då planet landar halv två på natten duger en Skoda ganska bra, trots att det är min egen. Jag tror att jag måste lägga in en bild på döttrarna här så att alla förstår vilken lyckligt lottad man jag är, trots att mitt liv cirkulerar bland avfall och dyl.

Min yngsta dotter som har lindat mig runt lillfingret sedan den 17 september 1980, dagen efter hon föddes. Och sedan min äldsta, som egentligen skulle var en kille och heta Svante, men som tack och lov blev en tjej, numera kvinna, tillsammans med sin sambo Billy som glatt ser fram emot att bli pappa till ett par tvillingar i slutet av maj. I alla fall: Jag kommer hem i vederbörlig ordning och hinner sova några timmar innan det är dags för fjärde Wheels Chruisingresan. Sara och jag har tllsammans med VC och hans sambo i tre år, alla år de förekommit, åkt på Wheelskryssningarna. Vi fortsätter givetvis med detta även om Sara för tillfället är enormt gravid. Pga detta beställde jag en lite rymligare hytt ifall hon inte orkade rocka runt hela natten, vilket var ett klokt drag, hon blev trött snabbt.

Eftersom vi hade en ganska stor hytt bjöd vi in VC och AC på en gratischampagne, som stod i vårat kylskåp. Vi tog några stänkare och blev lite "kaggerbeinta" innan vi stack ut och lyssnade på GoGetters och Boppers.
Jo det ett riktigt rockkalas och tiden gick som vanligt alldeles för fort. Jag hann knappast blinka innan det var det dags att börja bekymra sig om sopor, avfall, pannproblem och semesterfrågor.