Mer än lovligt ovanligt.

Jag brukar ju skylla min indolens map bloggande med att det inte händer nåt ovanligt, men nu har det gjort det; nån stackars grävskopeoperatör grävde av en kabel i Enskede. Hela sopstationen blev isolerad. Ingen kunde använda sina datorer. Ingen kunde ta emot eller skicka mail. Sicken Tycko Brahe start på en annars så trevlig torsdag. Jag hade ingen aning om att jag var så handikappad utan det hjälpmedel som människan klarat sig utan i många tusen år. Men inget ont som inte har nåt gott med sig, vi började prata med varandra i stället för att skicka mail. Vi fann en slags gemenskap som vi inte trodde fanns tack vare nätbortfallet. Jag såg t.o.m. två kolleger stå och krama varandra vid kaffeautomaten. Jag vill inte skriva deras namn utifall deras fruar läser min blog.

Verkstadschefen ringde mig och föreslog en rondering på det yttre området, som är vårt ansvar, nu hade vi tid till detta.

Vi träffade Tommy och Rotis som bekymrade, men glada, stod vid finkrossen till RB2-bränslet. Där hade de haft ett stopp som Tommy fixade, med hjälp av Rotis förstås.

Vi har problem med en magnetavskiljare just nu, den funkar inte, så det kommer en hel del oönskade saker med i bränslelinjen och ställer till problem för oss. De störningar vi har på pannorna brukar vi nästan alltid skylla på bränslet, rätt eller fel; men alldeles för ofta kommer det med en massa saker som inte går att elda.
Här pekar VC med sitt smutsiga pekfinger på det som INTE är brännbart material men som vi förmodligen förväntas elda upp, aluminiumstänger, järnrör, rörflänsar etc.

Men en rond kan inte vara för evigt så jag gick till våran miljösamordnare och frågade om vi inte kunde passa på att göra en "Safety Walk" på Maria pumpstation. Där står de pumpar som ska förse även centrala delarna av Stockholm med miljövänlig sopvärme. Pumparna hade provkörts dagen innan och eftersom jag aldrig varit där tyckte jag att det kunde vara lämpligt med ett besök. Även Anette, hon med Rikskupongerna, ville följa med. Sagt och gjort, vi tog vår Ford Focus och åkte in till Södermalm, härligt. Det gick ganska lätt att hitta stationen och det var busenkelt att parkera där, unikt för Söder.

Utanför stationen, på berget vid Söder Mälarstrand hade någon byggt en särskild Pubholk åt fåglarna i området. Väldigt omtänksamt! Att alla söderkisar och söderbönor tillbringade större delen av sin fritid på olika pubar visste jag, men inte att fåglarna också gjorde det.

Men det kan ju vara trevligt även för de flygburna att kunna sitta och slappa lite på puben innan det är dags att flyga hem till holken.

Anette blev väldigt imponerad av en CD-spelare som driftsättarna hade uppställd. Denna CD-spelare är ett riktigt ställage och kan lätt förväxlas med ett svetsaggregat eller dyl. En riktigt manlig speldosa.

Det var nog därför Anette blev så exalterad. Vilken musik som fanns på skivorna vet jag inte. Det var fulbränningar men känner jag driftsättare rätt så var det nog en hel del Cornelis.

Vidare: Några bilder från PS Maria.

Den sista bilden är särskilt intressant. Forskning har visat att elektroner inte gillar skarpa krökar då de far runt i elkablar. Därför har man nu för tiden rundat av krökarna så att svängarna tas ut mera ordentligt och på så sätt ökar verkningsgraden hos elektriciteten. Så det här får vi nog se mycket av i framtiden; runda krökar.

Sen var det dags att åka tillbaka till jobbet och se om optokabeln var fixad så vi kunde jobba igen.

Vägen ut är uppförsbacke, (eftersom vägen ner var nedförsbacke), och ganska jobbig för kontorsmänniskor som är vana med plana ytor. Men tjejerna såg glada ut, om än ansträngda, då jag fotade dem i pumpstationens uppförslut.

Hur som helst: Om jag ska vara lite religiös för en stund. Det finns många som haft en "Nära döden upplevelse." Då har de sett ljuset i en tunnel som de befunnit sig i. En sån upplevelse har jag aldrig haft, men jag har haft en "Nära Norge upplevelse." Det var år 2006 då jag åkte motorcykel från Vara till Bohuslän och plötsligt såg en gränsstation till Norge. Vete fasen hur det gick till.

I alla fall: De som haft en "Nära döden upplevelse" pratar om ett ljus de ser i slutet av en tunnel. Detta såg jag då vi knallade upp mot Söder Mälarstrand. En sådan upplevelse får en att omvärdera sitt liv och inse att små oviktiga saker kan ha väldigt stor betydelse, samt att det man värderar högt är en skitsak.

Nu såg jag ljuset i tunneln.

Fyrtio meter till, sen väntar sommar och sol, södermalmsk värme och närvaro.
Och uppe på Söder Mälarstrand fotade jag rören som dök upp från Riddarfjärden och som skulle sammankopplas med oss. Nu kan befolkningen i det centrala Stockholm vara stolta; nu blir även mina soppåsar värme och el i mitt hem. Kräftskivan i lördags blir värme till Tacofesten nästa helg. Undertecknad förstår att Stockholmarna känner sig stolta.

Till sist: En tegelkåk.

Ett hus som byggdes samtidigt som min kollega Lasse Hansson började jobba på Värtaverket i Hjorthagen. Hyfsat bygge! Men hur värms det upp????

I alla fall: Jag får väl avsluta med en bild på mitt yngsta barnbarn. Snart är de fem och jag kommer att få problem att hålla ordning på dem. Att vara morfar blev också en heltidstjänst.
Hon här lindar morfar runt lillfingret, trots att han är tuff och säger emot......Usch vilken vekling man blev då man fick barnbarn. Gonatt!!