Så vare dags igen.

Skruven i silo 1 fastnade å de grövsta. Den ville inte röra sig en millimeter så det vara bara att ta bort luckan...........igen. Och tömma silon med caterpiller...........igen.

Efter ett antal timmars körande hade vi skruven framme och anledningen till att den inte rörde sig fick jag nog aldrig veta. Några gängor var böjda och det var kanske det som var orsaken.

BMH kom med sina svetsare och rätade upp gängorna samt förstärkte dessa.

Hur det går just nu vet jag inte eftersom jag varit utomlands ett par dagar, i Skåne.

Här ser vi infarten till silon, kanske en repost, men så här gör vi alltid då vi måste tömma silon manuellt. Det krafsas ut en massa RB2-bränsle som sedan får fungera som ramp då killarna på Yttre Bränsle tömmer silon. Att backa ut en Cat som väger en massa ton på den rampen kräver ett mod utöver det normala.

Inne i silon satt BMH-killarna och svetsade på utmatningsskruven. För att minska risken för brand hade de byggt ett litet hus som de satt och jobbade i. Eller det var väl AC som hade byggt ställningen. Sedan sätter man på en eldfast väv så att svetsloppor och dyl inte hoppar till fel ställe.

Det ser nästan lite hemtrevligt ut. Gängorna längst in ska klara en jäkla belastning så det är egentligen inte konstigt att de kroknar ibland. Men nu svetsar de på rejäla förstärkningar och vi ser fram emot att köra med den här skruven länge och väl.

Från utsidan av huset ser det ut så här.

Som ni ser så har de den rätta eldsläckningsutrustningen med sig. Nu för tiden är det höga krav då man svetsar eller över huvud taget utför ett hett arbete, alltifrån att man svetsar på ATEX-klassat område till att man lägger ett plastgolv i ett kök och svetsar fogarna. Det ska vara ett tillstånd som heter "Heta Arbeten-tillstånd" till nästan allt. Och både de som utfärdar tillstånden och de som utför arbetet ska ha gått en särskild kurs för detta.

Vår platschef jagar oss med blåslampa då det gäller dylika arbeten. Nu börjar jag faktiskt undra om han själv har gått kursen, eller har ett HA-tillstånd. Det måste man ha då man använder sig av en blåslampa. Jag får kolla detta i morgon.

I alla fall: Så här ser det ut då man står i silon och kikar ut.

Inte mycket att orda om. Tyvärr kan vi inte lyfta bort luckan själv utan en kran måste rekvireras varje gång.

Så var det skiftchefsmöte igen. Med jämna mellanrum träffas cheferna över alla skift tillsammans med oss dagtidare och då går vi igenom vad som har hänt och vad som ska hända. Mötena har en del pausar, varje gång driftchefen får telefonsamtal. Då brukar vi passa på att hämta kaffe. Därav alla kaffemuggar på bordet.

Den här gången var det en hel del goda nyheter. En av de som slutade för ett tag sen har sökt jobb hos oss igen, och naturligtvis fått det, det var en toppenkille. Och två andra killar som slutat har visat intresse att återvända. Den ene sökte själv en tjänst hos oss och den andre ringde jag upp då vi hade en lämplig plats åt honom. Får vi tillbaka dessa, vår fd ingenjörer till oss, har vi gjort ett kap. Så det ser lite ljust ut på rekryteringsfronten också.

I måndags gjorde jag en ronda på Yttre igen och hittade då den här pjäsen. På Stockholm Energitiden hade vi en egen försvarsorganisation: "Driftvärnet." Då förväntades vi kunna försvara våra egna verk i händelse av krig, jag var själv med där. Vi var väl inga riktiga soldater och i folkmun gick vi under namnet "Prostatamaffian" eller nåt sånt. Det var en del äldre medarbetare som var med där, även pensionärer. Så jag fick för mig att Sopstationen hade en kanon stående på taket, (jag var vid tiden för min rond väldigt stressad och disträ, tänkte på annat, Carola hade ju blivit utslagen etc), men det var vår finbiotank som hade försvunnit.

Den hade troligen imploderat och behövdes bytas ut. I Skarpnäck fanns ersättningstanken. Men då den gamla tanken transporterats till Skarpnäck och den andra skulle hämtas upptäckte de inblandade något hemskt. Illgärningsmän hade klippt sönder staketet där och knallat in och stulit gaveln till den tank vi skulle ha!!!!!! Vad säger man? Så nu vet jag inte riktigt vad som händer. Men hade detta hänt på Stockholm Energitiden hade Prostatamaffian ryckt ut för vedergällning, sanna mina ord.

Å när jag ändå har nämnt Carola och festivalen. Jag lyckades äntligen köpa en antennkabel till min sovrums-TV men då jag kopplade in den i lördags var det bara melodifestival på ALLA kanaler, en komplott troligen. Men jag hittade manualen och där stod det hur man skulle göra om man inte ville se melodifestivalen från Kiruna. Man ställde in kanalerna automatiskt dessutom, fint.

Så några minuter efter att jag tog detta kort slapp jag se dessa människor; en norrman som såg ut som en son till Farbror Fester i Familjen Adams och en tjej vars namn jag hört på radio. Jag tror att hon är med i en TV-serie där man hånar och förnedrar överviktiga, "Du är vad du äter."

Så till Skåne. Jag landade på Glistrup en timme försenad och kom inte till hotellet förrän efter tio på kvällen. Men jag skulle bara sova så det gjorde ingenting. Det var ett ganska bra hotell och i mitt rum låg en överraskning som jag aldrig sett på ett hotell i Sverige tidigare, jag reser budget.

Morgonrock och tofflor. Jag packade inte ens upp prylarna men det var i alla fall kul att det fanns där. Nä, då var jag nog lite mer intresserad av ett skåp som stod inne på rummet. Så jag öppnade dörren för att se vad som där gömdes. Jodå!!
Fulöl, fulwhisky och finsprit. Detta kunde vara lite frestande om inte klockan varit halv elva och
om jag inte sett den här lappen. Det är inte Thailand jag hamnat i, det vill jag lova. Så det blev ett glas smält hotellis och en underlig Lecterfilm på hotell-TV:n.


Till sist en bild som KUNDE ha varit tagen från sopstationen nånstans, men det är den inte. Det är från baksätet på min bil. Min äldsta dotter håller på att ta körkort med min yngsta som lärare. Jag tyckte att de skulle ta en rejäl sväng i Sverige så att Sara fick lite rutin av att åka motorväg, genom nya städer etc. Så de fick ta min bil och styrde kosan mot Oskarshamn fvb till Jönköping, där de övernattade, och sedan småvägarna tillbaka till Stockholm. Sara körde över 80 mil och det tyckte pappa var jättebra.

Sen lämnade de tillbaka bilen med 0,5 MWh skräp på golvet. Om de inte vore så enormt gravida skulle jag ha ett långt och innehållsrikt mål-och utvecklingssamtal med båda två.