Panna 6 i drift.

Ja det var på tiden. Efter det längsta saneringsstoppet i sopstationens historia har vi äntligen fått igång pannskrället. Det har varit allt från utslitna krökar till försvunna tyskar som ställt till det för oss. Men om inte annat så har det varit lärorikt. Vi kom, tur nog, igång innan de här fasliga helgerna tar sin början. Röda dagar och klämdagar så långt ögat når, inte så bra i vår lindrigt väldoftande bransch. Måtte inte sopgubbarna ligga och trycka på sina sopor, då kommer vi att får problem.
En glad nyhet är också att RK1 är tillbaka, "fit for fight." Men i brasskattetider är det inte så lönsamt att köra direktvärme så jag hoppas att vi aldrig behöver använda den. Den är som en livförsäkring; man vill ha en men man vill inte att den ska användas.

Så här ser den ut då den ligger på ett finsk lastbilsflak. Tung som tusan och otympligare än jag vet inte vad. Att få den på plats blir ett tufft jobb för "The Boss."

Jag visade honom var den skulle sitta och han sa på sitt vanliga coola sätt. "Har nån fått bort den ska jag nog få dit den."

Så här går det till: Man tar ner reservkondensorn från flaket, tar bort plankorna som täcker hålet där RK1 ska sitta. Sen stoppar man dit den. Svårare än så är det inte.

Och här har vi förresten en sopskopa som varit på renovering. Stor, gul och tung men saknar ännu två tänder.

(När jag tänker efter kunde det lika gärna vara beskrivningen på en servitör som jobbade på Sjömansinstitutet i Hsin Kiang 1974. Det var en ganska kul kille, trodde att Sverige låg i Norge.)

I alla fall, här är också en kul kille. Det är han som är orsak till det myntade uttrycket: "Tala är Silver, tiga är guld." I alla fall första delen.

Här ser han att några skurit upp ett hål i väggen i slagghallen. Här ska det snart komma en dörr och man kan gå rakt in i slagghallen från panna 4. Det är därför vår unge underhållsingenjör blir så lycklig. Hans glädjeyttringar då han upptäcker att vi tar upp ett hål i andra änden av slagghallen också vågar jag inte tänka på. Då kan man gå rakt ut till G1:ans kylare!!!!

En sak är vi ganska stolta över. Vi äger numera ett kraftbolag i Ryssland, namnet på orterna där bolaget ligger kan jag inte komma ihåg. Det är nånstan på andra sidan Uralbergen, bara en sån sak. Enligt vad jag hört så är det ett grinigt ställe, och inte ens tuffa finska ungkarlar som käkar taggtråd och går klädda i T-tröja om det inte är kallare än -20, vill åka dit.

Men det gör vår tidigare tekniska chef. Hon packar glatt in man och barn i ett propellerplan från Aeroflot och flyger till Uralbergen. Det är så man blir lite avundsjuk på en del personers tåga. Själv var jag till Farsta idag och tyckte att det var ett äventyr. McDonalds med barnbarn i julhetsen är ingen lek precis.

Om jag inte nämnt det förut så gör jag det nu. Vi har fått hyfsad ordning på flygfäna i tipphallen sedan vår saneringsfirma blev jägare där. Men de hämtar sig snabbt så det gäller att ligga i.

De har ett konstigt sätt att locka fram kråkorna med men det fungerar och det är ju huvudsaken, precis som hjälmen:-)

Det vankas juletider och den hinner knappt börja förrän resterna från julborden ramlar in.

Här är det nån stackars gris som blivit av med foten helt i onödan. Energimängden är inte så mycket att hurra för heller. Räcker möjligen till en kylskåpslampa om du öppnar kylskåpet och tar fram en kaviartub, inte mer.

Å så mitt garage där jag brukar tillbringa en del tid. Även om man är unkis och inte är särskilt intresserad av julgranar och annat elände som folk ska dra in i hus och hem så vill man ju se att det faktiskt är jul och ha lite mysigt omkring sig.

Så jag köpte lite konstgjorda julkörsbär och stal en liten träblomma från Bango så jag kunde pynta lite runt min nya garageradio, som förresten är en julklapp jag köpt till mig själv, och råkade öppna för tidigt. En annan julklapp jag överraskade mig med var en sladdlös skruvdragare från AEG. Jag hittade min gamla Bruksbo på sista plats i nån slags test av sladdlösa skruvdragare, så det var nog en bra julklapp.

I garaget har jag även ett par kalenderbilder av mig och verkstadschefen. En mycket berömd MC-klubb bestående av enbart kvinnor behövde några modeller för sin kalender. Visst, vi ställde upp. Tränade som dårar, käkade äggvita och tonfisk i två år. Dessutom sprang vi upp för trappor i tredubbla regnställ varje morgon. Men här ser ni resultatet

Några har trott att det varit nån form av fotomontage eftersom mitt huvud ser så litet ut men så är det INTE. Alla vet väl att diametern på huvudet är omvänt proportionellt mot de antal timmar man spenderar på ett gym. Elementa, för tusan!! Dock är jag lite avis på VC:s trickar, såååå snygga.

Tillbaka till julstress. I min populära serie; "Folk som skiter i att andra som julhandlar har någonstans att parkera", har turen idag kommit till en Volvo V70 av 2002 års modell.

Jag måste säga att dett var en ganska vass parkering. Normalt ser det ut så här då enfaldiga bilägare ska backa in på parkeringsplatsen, men den här göken har lyckats trots att han/hon bara ska köra rakt in. Måtte vi inte möta denna person i trafiken.

Jag som andra, som tvingats in i tekniksamhället, upptäcker efter några års inköpande av MP3-spelare, CD-spelare, mobiltelefoner, GPS:er, DVD-spelare, uppladdningsbara apparater och allt vad det är, att vi har en stor blå låda från IKEA fylld med elkablar, laddare och omformare som vi inte har en aning om var de passar. Är det 9 volt eller 4,5 eller 3 eller 6 eller vad. Man törs ju inte koppla in och kolla om nån pryl börjar ladda.......eller kanske brinna upp. Så jag tog fram alla dessa transformatorer tillsammans med alla relevanta uppladdningsbara grunkor och började ett forskningsprojekt. Nu skulle vetet skiljas ifrån agnarna.

Här har jag en hel kasse med skräp som i de flesta fall är helt oanvänt, en mus som jag inte vet vad den ska vara till, flera kontakter för nätverkskablar, laddare och allt. Detta ska till min återvinningsstation som jag har access till via ett kort jag beställt från SRV, väldigt smidigt, och mycket miljövänligare än att stoppa in det i nåns matkällare.

Sen har jag en hög med laddare och dyl kvar som jag tror att jag behöver. Så det är sortering och uppmärkning som gäller de nästkommande dagarna.

Jag har för detta ändamål inköpt ett stycke apparat som man skriver ut klisterlappar med, en modern Dymo. Den är batteridriven men det finns en laddare som option, jag bara döööööör.

Tillbaka till garaget. Här är min bänkslipmaskin. En himla användbar liten sak som spar mycket tid då man behöver slipa eller putsa på nånting. Vill man ta bort regnumret på en pistol är det här en oumb.......jaja.

Man kan få en sån här på Biltema för i runda slängar 399 kronor. Men jag vill ha förstklassig kvalité så jag köpte min från Snap-On, 19 900 kr. Ganska dyrt men det är det värt. Då är vänstra sidan där stålborsten sitter vänstergängad. Biltema och Clas Ohlson är nog bra, men det är inget för mig.

ÅH!! Tobbe, Tobbe, Tobbe. Alla vet att det är ett stort handikapp att vara Gotlänning.

Men det handikappet berättigar en inte till att ställa sig på en handikapparkeringsplats. Som tur är var det på en söndag och inte så många handikappade i omlopp. Jag hoppas att det var så Tobbe tänkte. Han är en bra kille och kanske körde han lite fel bara. Man brukar säga om en del personer att de aldrig glömmer en oförrätt. Sån är inte Tobbe. Däremot har han aldrig glömt en förrätt.