Panna treeeeeeeeeeeeeeeeee.

Döda Rummet är nu på var mans läppar. Vi hann knappt laga det första hålet innan det andra dök upp. Så nu blev det en försening som är hyfsat oviss. Vi måste visst ta bort stampmassa och sånt innan det går att svetsa.

Men det finns ljus i mörkret, och det ljuset heter Tavel-Erik. Han kommer till oss med jämna mellanrum och startar tavelgrupper och ser till att det blir ordning och reda på sopstation.

Här tar vi en sväng i slagghallen för att se om det finns nån förbättringspotential. Javisst, letar man noga så finns det faktiskt saker som kan justeras en smula för att skapa en viss, men kanske liten, fast dock; förbättring.

Här tror jag att det är en brandvattenslang som samlat allas intresse. Det är inte alltid riktigt hundra hur de används. Där har vi lite utrymme för förbättringar.

Här vet jag inte riktigt vad det är frågan om. Någon har isolerat över märkningen och sedan ångrat sig. Konstigt.

Det ser lite underligt ut men jag kommer inte ihåg om det blev en röd eller gul tagg, eller någon alls.

Jag tror att vår miljösamordnare som ansvarar för denna hinkuppsättning lyckats väl med sina ambitioner.
Normalt tillåter vi inte att folk ställer sina hinkar i slagghallen men eftersom hon snart slutar och hinkarna är prydligt uppradade låter vi nåd gå före rätt denna gång.
Här har vi en spade och en annan grej som jag inte vet vad det är. Men nån använder de här prylarna till nåt och då måste de finnas tillgängliga. "Men var sak på sin plats." Som förresten, efter vad jag hört, är ett gammalt brasilianskt uttryck. Eller så var det tvärtom

Snart kommer här att finnas en speciell plats avsedd för dessa verktyg, samt skyltar där det står; "Spade och grej."

Men hur roligt man än kan ha i slagghallen en kylig decemberdag så måste man utföra sina årliga plikter. En av dem är att äta julbord. En prövning för många som måste äta sig illamående av lyxkäk på en fin restaurang. Sen orkar man inte ens dricka öl.

Tufft! Men de finns de som har det värre, eller snarare haft. Jag tänker på de stackare som inte fick åka hem till höstrusket i Sverige utan var tvungna att stanna på ett hotell i Bangkok en hel vecka. Jaja, men nu är det julbord och Gaj & Glam. Här kommer Calle Scheven, en av få med sjömansbakgrund.
Det var en lyckad tillställning om än med en smula tidspress. Efter två timmar var det sista beställningen, lite magert. Det hände förresten något mycket konstigt då jag åkte in till restaurangen. Jag åkte ner för att parkera på Skeppsbron............................................och hittade en ledig parkeringsplats. Visserligen hutlöst dyrt men ändå.....otroligt ovanligt. Ledig P-ruta på Skeppsbron. Hade jag inte varit med om det själv hade jag aldrig trott på det.

Å så några barnbarn. Jag har varnat dem för godisätande med ytterst dåligt gensvar och nu ser man resultatet av deras olydnad.

Nu är det här inte så farligt som det ser ute eftersom jag har en faster i Arboga. Då är jag mer orolig för hans klädval. Han verkar trivas med att gå omkring med bar överkropp och en guldfärgad väst. På lördag är det morfar som ska handla väl valda julklappar och då är det inte blanka fjollvästar med hästbondereferenser. Nu vankas rutiga skjortor, motorsågar och modellmotorcyklar. Kanske ett gevär och ett par pistoler också. Och några tatueringar.

Å så mitt senaste tillskott i barnbarnaskaran, Vincent. Jag vet inte om han har dåligt eller bra minne men han ser alltid lite rädd ut då jag hälsar på.

Lätt skräckslagen då jag tittar ner på honom. Men sen lyfte jag upp honom och då gick det utmärkt att kräkas på morfar. Min nya tvättmaskin var inget onödigt inköp.