Så kom äntligen svaret vi alla väntat på.

I kontrollrummet har vi förärats ännu ett kort. Så var mekanikerna tog vägen och vad skåpet innehöll har vi numera en hyfsad aning om.
Många på stationen, inklusive jag, gissar på Brasilien. De verkar ha fått sällskap också.

Nåväl, Brasilien ligger utanför mitt ansvarsområde så det är bara att elda vidare och hoppas att det sista kassaskåpet verkligen var det sista.


Nä, ja e inte bitter...som Tony Rickardsson brukar säga då han härmar Robert Gustafsson.

Trots lite trassel och liknande, bl.a. en oväntad läcka i panna 4 har vårstoppet rullat på och avslutades enligt tidplan i fredags. Vi haft extra personal inne i helgen för att kunna återställa pannan och starta upp den. Vid fyratiden idag gick vi in med fastbränsle och kan äntligen börja beta av högen i sopbunkern. Jag gissar att vi kommer att ha cirka 3 500 ton där i morgon bitti. Lite för mycket men det kunde varit värre.

G1:an är också tillbaka och rullar på. Visserligen på lite mindre effekt eftersom vi inte har full last på pannorna. Men i morgon bitti bör den gå...nästan fullt.

I vår "foaje" har vi en bildskärm som visar effekterna hos oss. Som ni ser så står panna 2 fortfarande och jag har ingen aning om när vi kan starta den. En kvart fjorton dar är den bästa gissning jag kan uppbåda, usch, inte bra.
Panna 3 har lite problem med matarvattnet ibland. Det är lite fluktuationer där som är lite svårförklarliga. Just nu går den stabilt men rätt vad det är får den spelat och börjar gunga. Jag får väl skylla på bränslet....som vanligt.

Här brukar jag stanna till varje morgon för att kolla in läget innan jag går in i kontrollrummet. Det är siffrorna som bestämmer om jag ska tigga en kopp kaffe av driftkillarna eller om jag ska stanna vid vår automat och ta en förinställd Cappuchino. Om alla pannor går på full last, då är det lugnt och kaffebryggaren står och puttrar i köket. Är några pannor på dellast har driftarna annat att göra än koka kaffe.
Vädret denna helg har inte varit det absolut bästa, det har t.o.m. varit kallt. Men idag sken solen så på eftermiddagen tog jag en tur med hojen och var ner till sopstationen och gjorde lite nytta då jag i alla fall var där. Verkstadschefen, som för övrigt bör hållas ansvarig för att jag inte kunde sticka iväg med hojen på förmiddagen, kallar min motorcykel för "Kromsläde." Jag har möjligen satt på lite onödiga grejer men försöker ändå vara lite sparsmakad. Det är kanske inte absolut nödvändigt att ha en döskalle som blinkar med ögonen då man bromsar eller roterande lysdioder som bakljus. Men man kan komma undan ganska billigt om man har lite fantasi. Som extrasnygg chokeknapp har jag ett matskedsmått från Klas i Sjön. Och gissa var det sitter ett saltkar från Biltema????

Just det! Om jag inte minns fel så pröjsade jag 12 spänn för ett salt-och pepparkar, och jag använder bara saltkaret. Om jag inte vore en sån hedersknyffel skulle jag köpa upp ett helt lager och sälja på hojträffar. En tvåhundring skulle jag nog kunna ta för saltkaret. Och pepparkaret skulle utan vidare kunna säljas på HD-träffar för en femhundring.
Hos vaktgruppen har de börjat en insamling till oss. Det var vänligt tycker jag. Men jag anar en baktanke i vanlig ordning. Som flera vet så ska vi koppla ihop sopstationen med vaktgruppens verk i sommar. Ni har säkert sett arbetena som pågår på Riddarfjärden. Det innebär att vi kommer att försörja vaktgruppens nät på somrarna. Alltså kommer de att få tillbaka sina bananskal efter att vi förädlat dem till ren och miljövänlig energi. Det måste kännas bra i vaktgruppens samveten då de ställer sig i duschen efter arbetet och vet att värmen som sköljer över dem var resterna från deras fruktkorg nån timme tidigare. Jag tar mig friheten att lägga in bilden från vaktgruppens blog, föreställande soptunnan med vars hjälp vi kommer att rena Stockholmsluften och vaktgruppens samveten.
Och som Marve Fleksnes brukar säga: "Det är lätt att skrika Halleluja.....men att göra det!"

Vi på sopstationen kan det också.