Sopstationen

lördag, mars 29, 2008

Kånntinnjuing.

Jo, träningen på ASKE blev ganska mastig så jag var tvungen att dela upp den "storyn." Men efter den övningen har det hänt en del.

Så jag börjar med...."Jag hatar då jag har rätt."

Revisionen av panna 3 gick hur bra som helst. Alla jobbade på och vi var klara före utsatt tid. Ungefär två dygn före det tidigare angivna slutdatumet.

Men innan vi på driften tog över pannan för uppstart hade vi en "Grand Round" med PC i spetsen.
Allting såg bra ut, rent och prydligt. Inget skräp eller bortglömda grejer. Alldeles som det skulle vara i en perfekt värld, då blir jag orolig.

Vi kollade askbanden och bageriet, som visserligen ska skrotas. Då ni ser bilden förstår ni varför.

Bageriet. Här blandades förut aska och vatten för vidare befordran till deponi nånstans, tror jag. Det var före min tid och jag har aldrig haft glädjen att se denna anordning jobba och göra nytta. Jag tror att det var där jag hittade en underlig knapp, eller snarare lampa.

Jag begrep inte vad som var vad. Från eller till? Hur ligger den nu? Tur att vi ska riva eländet.

Trots allt: Panna 3 revisionen gick jättebra, allt klaffade och det var bara en uppstart som saknades. Så jag gick hem på fredagskvällen med full tillit till de som skulle starta upp pannan.....men.......det hade gått för bra.

Och idag kom svaret. Jag åkte in till jobbet en sväng för att dricka en kopp gratiskaffe, då står P3. Tubläcka. Värsta läckan dessutom. ISS höll på att sanera och VG 1 ställde av pannan så att några svetsare kunde sy ihop tuberna igen, eller snarare byta ut dem, det var en rejäl läcka.

Jag vill inte säga: "Vavarejasa?" Så jag skriver det i stället. Tråkigt. Jag har jobbat för länge i vattenkokarbranchen för att tro på att det går så bra som det gjorde just med P3.

Men vi biter ihop, glömmer det som varit och satsar på nästa veckas strålande resultat. Då kommer P6 att stå för revision så den blir inte helt händelselös. Men panna 3 kommer att gå som en klocka. Eftersom jag var på plats då trean ställdes av vet jag att det var Kvisten och Taggen som gjorde jobbet, medan The Boss skötte kranarna, då kan inget bli fel.

Så tillbaka till ASKE:

Snöcyklingen gick ganska bra och jag kom faktiskt ikapp underhållschefen och körde om henne.

Jag stannade och väntade in henne och passade samtidigt på att flämta ut lite gammal förångad potatisgratäng och andra diverse saker som jag smakat av kvällen innan.

Och här ser vi en uppsamlingspunkt för de tappra. Jag tror att vi är ungefär halvvägs från målet nu och samlar kraft inför de sista tre milen.

Skiftchefen Tobbe som sportar på sin fritid ser lite väl glad ut men det beror nog på, tror jag, att han var med och hittade på det här med cykling. Hade jag fått vara med och bestämma, vilket jag aldrig får, hade fysträningen blivit avsevärt humanare, t.o.m. rolig. Kanske biljard!!

Efter att ha vänt nånstans i norra Sverige cyklade vi tillbaka till Håbo-Tibble för den avgörande grenen, skidåkning. Banan låg alldeles intill herrgårn så det kändes faktiskt riktigt bra. Skulle man skadas allvarligt så var det inte så långt hem.

Här har vi banan där mästerskapet ägde rum. Jag vet inte vad den är till för då normala människor kommer dit men den passade utmärkt för vårat ändamål.

Det syns inte på bilden men ur dessa utmärkta högtalare strömmade det ut undebar musik, Rock a Billy och Elvis med mera. Nu såg jag en ljusning i tillvaron. Det fanns väl inte en chans att jag skulle förlora en tävling till tonerna av Johnny Cash.........men det gjorde det.Men då tävlade vi också i en gren som är så svår att den inte kunde tas med i olympiska spelen.

Man ska stå flera personer på samma skida. Där krävs det samarbete. Så när nåt lag vunnit fick vi gå och duscha innan frukosten. Vilka som vann vet jag inte. Nä....ja e inte bitter!

Efter frukost blev det nya övningar som Verkstadschefen höll i. Nyttigt och faktiskt intressant. Jag fick lära mig en massa nya saker vilket inte är så konstigt eftersom jag inte kan så mycket.

Det var en del om att man skulle berätta om sig själv och sina åsikter. Jag tycker ju som alla andra att mina åsikter är det enda rätta så den övningen var inte så svår egentligen.

Men då vi skulle sitta i en ring på olika stolar fick jag en liten flashback: Jag trodde att jag skulle behöva säga "Hej, jag heter Harry."

Och att de andra skulle säga; "Hej Harry." Men så var det inte, tack och lov. Nu är vi inne på slutfasen av kursen och skulle bara runda av.
Så här sitter undertecknad inklämd mellan platschefen och vår Controller. Det går inte att se på bilden men cirka fyra timmar senare ligger jag nerbäddad i min säng med 40 graders feber. Lojal som jag är ägnade jag hela påskhelgen åt att vara sjuk. Att vara sjuk på arbetstid funkar inte. Fy det var hemskt, då jag hostade och höll för munnen med ena handen fick jag brännmärken på handen. Feber är inte kul.

Men man ska inte hänga läpp för det. Det finns alldeles för många hängda läppar. Så jag vill gärna visa ett tidningsurklipp från Borås Tidning. Skrivet av en man som vet hur det var förr och hur det borde vara idag. "Spränga utedass", e inte det olagligt???


Tillbaka till verkligheten. Nu har biooljetanken kommit tillbaka. Enligt VC är det den trasiga som nu lagats och ska börja användas igen. Den som egentligen skulle ersätta denna trasiga tank hade ju några illvilliga pundare pajat.


Så snart kan vi andas ut. Med en enda pyttetank blev bränslelogistiken jäkligt jobbig. Ett rödljus för mycket för tankbilen kunde betyda att Emma Svensson i Hammarby Sjöstad fick duscha i kallvatten. Men nu e vi snart på banan igen.

Väl hemma var det dags att storhandla på Ica Maxi, de med köttfärsen. Då såg jag något som jag tyckte lät jobbigt. Det normala är väl att man styckar tomter, om de är för stora.

Att man skulle behöva krossa dem hade jag aldrig trott. Men det var tomater det gällde. Kanske en felstavning.

I alla fall:

Vilket stackars djur har fått släppa till sin ryggfilé för att vi skulle få fram en torsk?

Nä, nog om detta. Kvotering får vi nog vänja oss vid i framtiden. Dyslektiker måste ju också få jobba.

Så jag visar en bild på mina gravt gravida döttrar som e så himla tjocka så hälften vore nog.

Som ni ser så ligger det tvillingar i den vänstra och förhoppningsvis bara en i den högra. Men hon har inte gjort sånt där ultraljud så vi vet inte ännu. Det kan var tvillingar.

Han i mitten är redan född, Bango, grabben som tror att morfar är en hoppborg, är jätteglad över att snart få ett syskon till att bråka med.

Så............jobb & jämmer. Pannor och tubläckor. Barnbarn som bråkar etc. Men det finns en plats för den som har lite framförhållning. Den platsen heter "Garage." Det är platsen för en stunds kontemplation. Här kan jag sitta och bekymra mig över hur jag ska kunna installera en cigarettändare på hojen utan att det ser löjligt ut. Ett dylikt uttag behöver jag till min Videokamera, Digitalkamera, GPS och portabla DVD-spelare..................vad är det jag säger??Jag menar..........ett sånt uttag behöver jag så att jag kan tända mina stora feta cigarrer som jag röker oavbrutet på somrarna. Den som tittar noggrant kan se resterna av en Bussola på bilden. Till vänster bakom ICA-kassen.