Jämmer & Pina igen.

Den här veckan var inte rolig. Oljetemparna på turbinerna har varit alldeles för höga. G1:an åkte ut och kunde inte återstartas, troligen nåt vajkalle med den direktdrivna oljepumpen.

Inte förrän på måndag har Siemens tid att komma upp till oss och titta på den.

P3:an fick en tubläcka i sin igensatta överhettare; ÖH 1. Det var en sabla massa aska i tratten och på överhettarna.

ISS sanerar för brinnande livet och vi försöker elda soppåsar med de enda soppannorna vi har kvar; P1 och P4. Och som lök över ån så kommer skiftchefen Tobbe och har konstaterat en läcka på mavaecon på panna 1. Snart ger jag upp. Och om jag inte minns fel så hade vi bara ett starttillstånd kvar vid förra stoppet.

Här ser vi den öppnade luckan på tratten under överhettare 1 på panna 3. Som alla ser så är det en besvärande mängd aska där. Den unge, och lite rädde, mannen på bild är TA som ogärna ställer sig framför en öppen trattlucka. Mycket klokt.
Å så här ser det ut inne i tratten. Jag tog en bild efter att pannan stoppats och tratten sanerats. Hålen som syns är ingenting som vi vill ha där. Detta medför nog ett stopp på cirka 5-6 dagar.

Nu fick jag lite brådis. Men jag slänger in en bild på något som är en mycket vanlig syn efter vägarna nu för tiden, hojkillar på japanska kvalitétscyklar hjälper en stackare som inte får igång sin HD.
Dylika aktiviteter kostade mig cirka fyra timmar förra helgen. Men som Kvisten brukar säga: "Noblesse obligue."