Verket rullar på.

Men nån start av G6 blev det inte idag. Kylvattenpump nummer två rasade natten mot måndag och då var det inte läge att dra igång den ångturbinen.
Eftersom jag tillsammans med 21 andra från sopstationen skulle till Stora Enso Fors Mill så kunde jag inte göra nån som helst nytta men det hade ingen betydelse, de som kan greja dyl var kvar på station och jag hörde under dagen att en ny fin pump låg i en taxi på väg till oss. Så snart ska väl den turbinen vara igång så att vi kan köra våra prover på den.

Klockan sju på morgonen lämnade vi andra, vi som inte behövs, sopstationen och stack iväg mot Avesta för att träffa några intressanta människor och för att se ett pappersbruk som fått pris för sin kvalitét. Vi blev mycket imponerade av deras framgångar, särskilt de på personalsidan.

Och trots att jag sett pappersbruk i verkliga livet ett antal gånger kan jag inte förstå hur de kan fungera. Man trasar sönder ett gäng timmerstocker till en geggig sörja, blandar den med vatten, tillsätter lite kemikalier och kör in denna sörja i en jättelåång och jättedyr maskin. Å vips; i andra ändan kommer det ut pappersrullar till både pizzakartonger och MaltWhiskey.
Papperet susar fram med en fart av 600 m/min och är 6,7 meter brett.

Nå, jag vet att det funkar men lär aldrig fatta hur.

På vägen dit så smög vår platschef runt med sin nya telefon och fotade oss då vi satt i bussen och försökte låta bli att spilla ut kaffe.

Jag lyckades få en bild på honom precis då han knäppte Anette som stjälpte ut halva sin kopp på sina byxor.

Väl framme blev det kaffe....igen, och macka, med info om anläggningen. Ett par väl valda representanter berättade om sin anläggning som vi en stund senare fick besöka, något försenade pga en dels frågvishet.

Det var fotoförbud innanför grindarna så jag fick ta ett snabbkort innan vi passerade den zonen.
Om det står osnE arotS på en del ryggar beror det på att de satt på sig västen bak&fram. Sånt händer ibland då stressade småbarnsföräldrar följer med på våra studiebesök.

Efter rundtur och lunch fick vi ett mycket intressant och givande föredrag av författaren till "Långtidsfrisk." Honom hade jag kunnat lyssna på länge och väl men tid är inte det vi har så särskilt gott om så vi fick lämna honom med förhoppning om att träffas igen. Mycket ovanlig ambition då man träffat en företagsläkare.
Och verkstadschefen..............han sitter fortfarande och fumlar med sina fingrar. Det är höger långfinger han ska få upp men han verkar cykla med simultankapaciteten ibland. Då blir det lätt så här. Tyd det den som kan.

Å stoppet fortsätter.

Som ni vet så stoppade vi P6 och G6 i helgen och dessa ligger nu för inspektionsstopp och revision. Jag har varit bortrest tisdag och onsdag så jag har inte haft full koll men det har flytit på bra även om det av olika anledningar blivit en försening på panna 6. Det är lite extra arbeten som ska göras där så vi kommer att gå mot start några dagar senare. Torsdag nästa vecka är mest trolig, då har vi även en torkeldning som gör att uppstarten tar lite extra tid.

Att det går så bra då jag är frånvarande gör mig både oroad och glad. Där ser jag en pedagogiskt svår nöt att knäcka då jag ska diskutera ledighet och lön med min chef. Ska jag säga att det går bättre då jag är borta och samtidigt påstå att jag måste ha högre lön för att jag behövs så väl? Vad är värt mest? Två månders vintersemester på en motorcykel i Asien eller nån oskattad lusentapp i lön?

Jaja: "Den som gräver en grop över ån får aldrig säga aldrig åt andra i ett glashus."

Jag hade äran att vara med på ett ADV-möte i Sundsvall där representanter från olika kraftvärmeverk i Sverige träffas och byter erfarenheter. Mycket nyttigt. Med alla regler och förordningar som finns så är det bra att vi träffas och kan berätta för varandra hur vi tyder dem och hur vi löser de olika problem som uppstår, bl.a. pga EU:s mer än lovligt luddiga direktiv.

Jag höll ett anförande om sopstationen och eftersom jag var siste talare före pausen innan middagen på kvällen så slapp jag jobbiga frågor. Vem väljer en långrandig Stockholmares utdragna svar framför en stänkare i baren????

Dag två gjorde vi ett studiebesök på Korstaverket som har en panna och rökgaskondensering mycket lik vår egen panna 4, fast mindre förstås. Man blir lätt avundsjuk på de verk som kan bygga ut sina anläggningar utan att behöva tänka på vilka utrymmen som krävs. Trots att deras panna är mindre än vår är deras byggnad dubbelt så stor. Maskinisterna kan ronda med moped om de vill. Stora, rena och fina utrymmen.

Deras sopbunker rymmer 3 500 ton och då ska den bara försörja en enda panna på 60 MW.
Våran är 75 % större men ska försörja 175 % mer effekt, lite stökigare.

Till höger ser ni de fem tippfickorna och rakt fram ligger tippfickan för sidotippade lastbilar. Tippfickorna har portarna stängda tills bilarna anländer.

Här har skopan precis tömt sitt lass med hushållssopor och börjar röra sig tillbaka mot sophögen för nästa lass.

Den uppmärksamme noterar hur rent och snyggt det är runt tratten. Deras kran går på automatik hela tiden och fungerar otroligt bra.

Men det finns folk som i nödfall kan köra kranen från ett manöverrum och på dörren in dit hittade jag denna "Lag" som våra kranisar inte ska få se.

Detta kan vara nånting för "The Boss" att anamma. Då ligger vi andra risigt till.

Även deras fyr i pannan skiljer sig från vår. Där är jag inte lika avis. Som ni ser på bilden så är det inte riktigt samma stuns i lågan som hos oss. Det är nåt lite tveksamt norrländskt över det hela.

Trots att deras fyr på alla sätt skiljer sig från vår så är det något bekant över den, men jag kommer inte på vad.

Slagghallen på Korsta var rena drömmen, en balsal. Ett enda litet askband som körde ut deras bottenslagg, ganska befriad från de plåtburkar som vi är vana att svära åt dagligen. Det såg nästan skojigt ut, en jättestor vägg och mitt i alltihopa ett fyrkantigt hål som pockade på en smula uppmärksamhet.

Slagghall............utan slaggskäddor.

Här har vi vandrat ner till tipphallen, ljust rent och faktiskt inga bilar. De tar emot cirka 25 bilar om dagen och då är det klart att en onsdag i Sundsvall ser ut som en söndag hos oss, på lastbilssidan alltså.

Föredömligt.

Vid varje tippficka fanns en spade, en skrapa och en sopborste. De satt uppsatta så att de var lättåtkomliga för chaufförerna.

Dessa satt visserligen i slagghallen men får representera ordningen på Korstaverket.

Men som det säg bör så måste det sitta roliga skrifter uppsatta på väggar här och där om man eldar hushållsavfall, så även i Sundsvall.

Humor!

Och till sist en bild för de som aldrig förstått vad Svenska Kraftnät (SKV)sysslar med. De ska se till att frekvensen i Sverige ligger på 50Hz.

Här går det tungt men på några ögonblick kan det vara tvärtom. Då Expedition Robinsson slutar stänger folk av TV-apparaterna, släcker ner sina hem, stänger av kaffbryggare och thekokare, då får killarna och tjejerna på SVK slita åt andra hållet.

Så vare stopp.

På morgonen kom det som vi anade, en hel drös med folk som ville jobba med panna och turbin. Det mesta var avställt och klart men det är alltid nåt som inte är gjort, så är det. Man kan inte göra allt som krävs för att folk ska kunna jobba i anläggningen. Det är alltid nån tank som måste tömmas senare och nån fläkt som måste gå in i det sista. Men som en synnerligen erfaren och klok projektchef sa till mig en gång i tiden; "Det är bättre att folk väntar på pannan än att pannan väntar på folket." Det blir billigare , trots allt. Även om killarna som ska jobba gnäller mer än vad ångpannor brukar göra.


I alla fall; vi knogade på med arbetsbesked och avställningar och ibland blir det lite för mycket eftersom vi ska köra ett komplett kraftvärmeverk under tiden. Kvisten slet med arbetsbeskeden då PA dök upp med ett driftbevis, hans jobb var klart, då brölade det i radion att Kvisten måste stoppa en pump, samtidigt ringde en för oss alla okänd person och ville prata med honom. Det blev lite körigt ett tag. Men han ser glad ut i alla fall.

Så även om vi har ett "Vårstopp" på panna 6 och en revision på G6 så eldar vi sopar för brinnande livet, det är vårt ansvar.

Så sant som det är skrivet. Varför ska man kasta soporna på ställen där de inte gör nån nytta. Se till att era påsar kommer till oss så ska vi se till att ni får el till era lampor och TV-apparater. Jag har räknat lite på eltillförsel och TV-strömförbrukning och kommit fram till att det går åt ungefär en och en halv påse sopor för att se ett avsnitt av "Wallander." Då har jag faktiskt tagit med den oerhört påfrestande pausen på tjugo minuter som förstör långfilmer nu för tiden.

Tårta igen.

En av våra utmärkta projektledare ska sluta hos oss. Mest för att slippa pendla från Västerås varje dag. Hur tråkigt det än är att han byter arbetsgivare så ska man ändå äta tårta.

Tårtätning är en av våra genusspecifika aktiviteter. Det är väl cirka tio gånger mer män än kvinnor på sopstationen men då det gäller tårtätning är förhållandet det motsatta, som ni ser.........och har sett förut.

Här är han, förvånad över uppvaktningen som hans avsked orsakat. Dagen till ära har fru och barn kommit och hälsat på, troligen för att försäkra sig om att han verkligen slutar och inte blir kvar, som så många andra.

Och nu är P6 och G6 stoppade. Avställningar har skett under eftermiddagen och kommer att fortsätta under natten. I morgon kommer det att drälla in underentreprenörer och dyl för att se över våra stoppade objekt.

Driftarna och de gula på Yttre Bränsle gjorde ett elegant stopp så både lagersilosar och dagsilosar var i princip tomma då pannan började eldas ned. Bra jobbat, tycker jag.

Helgen har ju varit otroligt solig och varm så det blev ett antal schyssta mil på hojen. Jag hade med mig min GPS så att jag skulle kunna se om jag hade kurviga vägar och farliga utfarter framför mig och det kändes bra att veta vad som väntade runt hörnet. Tyvärr kan den inte varna för mobiltelefonbabblande yuppisar, gamla gubbar med keps, övningskörande artonåringar, vilsna kor eller mötande hojåkare från Potatoe MC, men den dagen kommer nog.

Här sitter Monica och Eva i solen och käkar..........just det........tårta. Vi rastade i Taxinge och deras grymma tårt-och bakelsedisk har inte en enda nyckelhålsmärkt produkt. Därför var vi tvungna att köra extra fort ner mot Rosenhill för att bränna kalorierna, innan vi skulle ta en kaffepaus igen. En hård söndag!!

Fredagen den trettonde.

Ingen särskilt farlig dag men man är ändå lite extra försiktig. Vi är inne i slutfasen för nästa veckas arbeten och vi börjar få en hyfsad bild över hur lång tid allt kommer att ta.

Men samtidigt måste anläggningen köras för fullt samtidigt som man planerar driften och får sig en bit mat.

Detta är ingen ovanlig syn hos oss, en skiftchef som kör anläggningen samtidigt som han ska försöka käka pizza och hjälpa en drifttekniker med ett arbetsbesked. Å så ringer telefonen!!!!!!!!!!!!!!!!

Hälften kvar. När han går av skiftet om två timmar bör den vara slut.

Varde ljus..........

....och då hade vi redan fasat in på nätet. Men nu måste G6:an gås igenom så nästa vecka har vi revision på densamme. Här sitter Classe & Hasse. Classe är ansvarig för hur våra turbiner mår och att de sköts om ordentligt.


Vi lär gå ut med turbinen ungefär samtidigt som vi slutar elda fastbränsle i panna 6 och här diskuterar de tidpunkten och påföljande aktiviteter. Allting måste vara tajmat och klart in i minsta detalj då vi ska jobba med våra objekt.

Så därför är det vanligt, i alla fall för mig, att man försöker förenkla fritiden så mycket som möjligt. Mitt kylskåp följer därför ett system som inte kräver någom optimering eller prioritering. Den struntar i väderprognoser och elpriser.

På översta hyllan har jag flaskor med sodavatten, som efter att de blivit tömda flyttas ned på understa hyllan. Flaskan till vänster är fylld med en röd vätska. Det är helgflaskan. Där har jag hällt i lite "Fun Light Strawberry", en något lyxigare dryck för helger och röda dagar. Den uppmärksamme ser lite potatissallad i högra nedre hörnet. Jag skulle hålla med detta på en grillning med drygt femton personer, men vädrets makter ställde in grillandet och nu har jag levt på potatissallad i en hel vecka, blähh!!

På den igen bara...

Påskens olidliga trassel började som bekant med några enkla programmeringsövningar som inte skulle ställa till med nåt för oss........jo jag tackar.
Efter en rejäl utåkning, sintring och sedan en tubläcka är vi tillbaka i matchen. Men för att kunna köra panna 6 som en rekorderlig och pålitlig panna i framtiden måste vi ändå göra en del förändringar i programmen.
Så i morgon, torsdag, börjas det igen. Nya program, nya prover och nya driftfall. Klockan åtta börjar de att stöka med pannan och dess direktkondensor; DK6. Denna gång ska ingenting konstigt hända men som vanligt är jag skeptisk.
I alla fall, sophögen ligger på en behaglig nivå, grovkrossen kommer in i lagom portioner, underhållschefen ligger på Karon Beach med sin familj och tittar ut över ett grönt hav och driftchefen gör detsamma några mil därifrån, på Kamala Beach.
Så allt är lugnt för tillfället men hos oss kan detta ändras otroligt fort, om ett par timmar kan vi ha ett rejält kaos.
Nästa vecka kommer P6 att ligga för ett vårstopp, även G6 kommer att ha revision då så den veckan kommer att bli ganska jobbig för många, inte minst för mig.
Men Yttre Bränsle kommer att få mindre att göra då P6 står stilla så jag tänkte att ni ska få se hur dessa killar ser ut.
Nicke, killen till höger ser alltid så här blyg ut.
Och ser ni hur vackert deras reflexer lyser upp deras pyttelilla fikarum? Otroligt!

Och ni som aldrig flygit över Stockholm en solig torsdag måste titta på denna bild. Kan man se nåt vackrare då man i sakta mak glider över Sveriges huvudstad? Knappast

Här ser ni sopstationen i all sin glans. En till synes liten oansenlig kugge som gör det möjligt för Stockholmarna att få billig el och en miljö man vågar andas i.



Men allt är inte roligt och nyttigt; vars fasen tog sommaren vägen? Jag vaknar upp en morgon i april och borde mötas av sol och värme. I stället för detta får jag se snödränkta cyklar och en radio som varnar för trafikkaos. Vad händer i gamla hederliga Sverige?????

Sen skulle jag reta mitt lilla barnbarn och gav henne en bit citron. I väntan på en mycket spektakulär reaktion tog jag fram kameran för att ta ett kort, men va tusan........hon tyckte att det var gott..........jaja..........jag börjar visst bli gammal. Gonatt!!!

Vavarejasa?

Påskhelger är av tradition en helg då pannor brukar trassla, så även i år. Jag lade fram en förhoppning om en lugn helg för alla men det sprack förstås. I går stoppades P6:an pga tubläcka. Så den kyldes ned och sanering pågår för fullt. Ställningsbyggarna fick återigen lämna sina familjer och bränna iväg till sopstationen. De byggde ställningen på rekordtid, troligen ett rekord som kommer att stå sig länge.
Av konkurenstekniska skäl kan jag inte avslöja tiden.

Panna 4 har börjat gnaga av grovkrossen som vi fått in och det mår den bara bra av. Difftrycket över lufon kunde förstås vara lägre.

Idag tog jag inga bilder men jag lägger in en "gammal" som får vara representativ för den försvunna sommaren. En isbjörn är väl den enda som skulle trivas i den temperatur vi har nu i påsk, och i morgon ska det visst regna. Plus att det kommer att falla massa snö i Småland. Vart är vi på väg??

Tjohooo!!

Säärtorsdag.

Firandet av Dymmelonsdagen fortsatte efter bion igår och jag fick leva med det berömda Dymmeldunket ända fram till lunch. Det sägs att Dymmelonsdag ofta förväxlas med Askonsdagen och med facit i hand var det nog precis vad jag gjorde, urrrk!!

I alla fall:

Panna 6 sintrade och vi var tvungna att ställa av den för sanering. En grinig klump sitter cirka 15 meter upp så några fd påskfirare fick lämna sina trygga hem för att åka till en sopstation och bygga en ställning i en fluidpanna. Vi räknar med att ställningen ska vara klar vid femtiden. Sen tar det några timmar att få ut eländet. Därefter ska ställningen rivas, pannan återställas och startas upp. I morgon bitti nån gång bör vi kunna gå in med fastbränsle. Jag hoppas verkligen att detta var sista trasslet på länge.

Så vi håller tummarna för att det blir en lugn långhelg med fungerande pannor, soligt väder, mycket ägg och allt det där som ingår då man firar minnet av..............ja, det har jag glömt.

Jag tog dock en sväng i tipphallen och hittade, inte helt förvånande, ett blivande problem i panna 4, fulölsburkar i massor. Icke pantbara Carlsbergsburkar som kommer att smälta, rinna genom rosterna och täppa till nedfallen. Jag har förvarnat driften om kommande härdsmältor så de ställer om rosterna för detta fenomen.

I några säckar hittade jag smutsiga kortlekar och tomma cigarettpaket av märket; "Peter Stuyvesant." Ett märke som jag inte sett röken av sen sjuttiotalet då jag brukade hamna i Danmark, ibland utan vettig anledning. Så det verkar som om vi fått äran att försöka elda upp resterna av en sämre pokerkväll med sydskandinaviska deltagare.

Här har vi Östen, vår utmärkte praktikant, som jobbar sin sista dag hos oss idag. Det är andra gången han är hos oss, men första gången i rullstol. Han bodde i Norsborg och för tre månader sedan, och den 29/12, var det ett "ungdomsgäng" som sparkade ner honom bakifrån och sparkade av honom ena benet. I tre månader har han suttit i rullstol och han hoppas kunna gå normalt om tre till sex månader.

Eftersom han sitter i rullstol har han inte varit särskilt rörlig, men han har hjälpt mig med en del pappersarbeten och gjort så gott han kunnat i sitt ofrivilligt stillasittande tillstånd. Vad jag tycker om fega kräk, "ungdomsgäng" och andra samhällsbelastare behöver jag knappast skriva.

Men Östen ser glad ut och är inte hämndlysten, vilket jag själv skulle vara, å de grövsta, om jag vore i hans situation. Jag ser fram emot den dag då dessa ligister hoppar på fel kille och själva får bli burna ut på bår.

Usch!! Nu blev jag lite förbannad, inte bra.

Dock; jag har funnit orsaken till att jag alltid kommer för sent till jobbet. Klockan på min mikrovågsugn visar vintertid. Nu ska jag ägna påskhelgen åt att få den in i rätt tid och efter påsk ska även jag komma till sopstation i tid.

13.27.....de e ju helt galet.

Jo morsning!!

Jag hinner inte mer än säga att panna 6 går bra och att vi snart ska gå in med fastbränsle förrän jag får veta att den håller på att sintra och att det kan ta lång tid innan vi blir klara för normal drift. Driften började mata ut sand och Tobbes kräsna blick tittade efter sintringssymptom. Jag vet i nuläget inte hur landet ligger med pannan men det lär väl visa sig. Skiftchefen fick nästan tvinga Tobbe att lämna sin post några minuter för att kasta i sig en bit Dymmeltårta.

Nåväl, jag visar några bilder från nåt som gick bra i stället, lyftet av den nya kylmaskinen.
En tiotonshistoria som skulle lyftas över förrådssilon till panna 6, inte så värst kul, men nödvändigt.
På biderna kan ni se hur den åker upp över silon för att dyka upp/ner på andra sidan. Det blåste ute och i några ögonblick var jag lätt nervös. Risken fanns att den kunde smälla in i silon eller förstöra fjärrvärmeledningen. Eller ramla ner på grabbarna under, men de hade ju hjälmar på sig.

Som dagens sista bild lägger jag in en bild från gårdagen. Sopåkarna körde på så våra kranisar inte hann med att få undan påsarna och samtidigt fylla trattarna till pannorna.

Då ser det ut så här; påsar här, påsar där, påsar, påsar everywhere. Men på några röda var de borta när de gulklädda på Yttre bränsle kom med sin Caterpiller då kranisarna hunnit ikapp.

"The Boss", vår namnkunnige kranis har varit krasslig ett tag och jag misstänker att dyl är en konsekvens av detta.

Nä nu måste jag dra till stan för att se "The Wild Hogs." En film som lär vara en parodi på såna som mig:-) Kan bli kul att se.

Dags att fira igen

Idag trasslade det till sig då de skulle programmera om DK6. Vi åkte ut med både panna och turbin. I skrivandes stund ligger pannan 6 på olja och vi ska snart gå in med fastbränsle. Detta krävs för att vi ska kunna köra igång turbinen igen.

Och för er som missat att det är Dymmelonsdag kan jag tala om att så är fallet. På avfallsanläggningar världen över firas denna högtid med Gaj & Glam, helt i klass med kalaset på Sexagesima.

Här ser vi den förväntansfulla personalen på Sopstationen vänta på att Dymmeldrottningen ska anlända med tårta och kakor.

Äntligen är hon här, med sin assistent och börjar skära upp tårta åt oss alla....mums!

Verkstadschefen blev lite syrak eftersom jag fick en större bit än honom. Här ska han just ge mig fingret men tvekar lite över vilket finger det ska vara.

Här är en bild på lite reklam som jag fick av vår bränslelogistiker. Två efterlysta miljöbovar som jag mer än gärna sätter bakom lås och bom.

Så kom äntligen svaret vi alla väntat på.

I kontrollrummet har vi förärats ännu ett kort. Så var mekanikerna tog vägen och vad skåpet innehöll har vi numera en hyfsad aning om.
Många på stationen, inklusive jag, gissar på Brasilien. De verkar ha fått sällskap också.

Nåväl, Brasilien ligger utanför mitt ansvarsområde så det är bara att elda vidare och hoppas att det sista kassaskåpet verkligen var det sista.


Nä, ja e inte bitter...som Tony Rickardsson brukar säga då han härmar Robert Gustafsson.

Trots lite trassel och liknande, bl.a. en oväntad läcka i panna 4 har vårstoppet rullat på och avslutades enligt tidplan i fredags. Vi haft extra personal inne i helgen för att kunna återställa pannan och starta upp den. Vid fyratiden idag gick vi in med fastbränsle och kan äntligen börja beta av högen i sopbunkern. Jag gissar att vi kommer att ha cirka 3 500 ton där i morgon bitti. Lite för mycket men det kunde varit värre.

G1:an är också tillbaka och rullar på. Visserligen på lite mindre effekt eftersom vi inte har full last på pannorna. Men i morgon bitti bör den gå...nästan fullt.

I vår "foaje" har vi en bildskärm som visar effekterna hos oss. Som ni ser så står panna 2 fortfarande och jag har ingen aning om när vi kan starta den. En kvart fjorton dar är den bästa gissning jag kan uppbåda, usch, inte bra.
Panna 3 har lite problem med matarvattnet ibland. Det är lite fluktuationer där som är lite svårförklarliga. Just nu går den stabilt men rätt vad det är får den spelat och börjar gunga. Jag får väl skylla på bränslet....som vanligt.

Här brukar jag stanna till varje morgon för att kolla in läget innan jag går in i kontrollrummet. Det är siffrorna som bestämmer om jag ska tigga en kopp kaffe av driftkillarna eller om jag ska stanna vid vår automat och ta en förinställd Cappuchino. Om alla pannor går på full last, då är det lugnt och kaffebryggaren står och puttrar i köket. Är några pannor på dellast har driftarna annat att göra än koka kaffe.
Vädret denna helg har inte varit det absolut bästa, det har t.o.m. varit kallt. Men idag sken solen så på eftermiddagen tog jag en tur med hojen och var ner till sopstationen och gjorde lite nytta då jag i alla fall var där. Verkstadschefen, som för övrigt bör hållas ansvarig för att jag inte kunde sticka iväg med hojen på förmiddagen, kallar min motorcykel för "Kromsläde." Jag har möjligen satt på lite onödiga grejer men försöker ändå vara lite sparsmakad. Det är kanske inte absolut nödvändigt att ha en döskalle som blinkar med ögonen då man bromsar eller roterande lysdioder som bakljus. Men man kan komma undan ganska billigt om man har lite fantasi. Som extrasnygg chokeknapp har jag ett matskedsmått från Klas i Sjön. Och gissa var det sitter ett saltkar från Biltema????

Just det! Om jag inte minns fel så pröjsade jag 12 spänn för ett salt-och pepparkar, och jag använder bara saltkaret. Om jag inte vore en sån hedersknyffel skulle jag köpa upp ett helt lager och sälja på hojträffar. En tvåhundring skulle jag nog kunna ta för saltkaret. Och pepparkaret skulle utan vidare kunna säljas på HD-träffar för en femhundring.
Hos vaktgruppen har de börjat en insamling till oss. Det var vänligt tycker jag. Men jag anar en baktanke i vanlig ordning. Som flera vet så ska vi koppla ihop sopstationen med vaktgruppens verk i sommar. Ni har säkert sett arbetena som pågår på Riddarfjärden. Det innebär att vi kommer att försörja vaktgruppens nät på somrarna. Alltså kommer de att få tillbaka sina bananskal efter att vi förädlat dem till ren och miljövänlig energi. Det måste kännas bra i vaktgruppens samveten då de ställer sig i duschen efter arbetet och vet att värmen som sköljer över dem var resterna från deras fruktkorg nån timme tidigare. Jag tar mig friheten att lägga in bilden från vaktgruppens blog, föreställande soptunnan med vars hjälp vi kommer att rena Stockholmsluften och vaktgruppens samveten.
Och som Marve Fleksnes brukar säga: "Det är lätt att skrika Halleluja.....men att göra det!"

Vi på sopstationen kan det också.