Torsdag....igen!!

Jo det var en spännande torsdag. Mitt lägenhetstrasslande krävde frånvaro från en del av dagens arbete men jag hann in en sväng och kolla läget i alla fall. Sexan var på full last, startad snyggt och prydligt visserligen med en konstig effektspik innan den gick upp på full last.

G6 rullade på snyggt och prydligt. Tyvärr har vi kylproblem på våra turbiner och jag kände en liten känsla av..........jag vet inte vad, då jag såg en vattenspridare av märket "Gardena" i kontrollrummet. Den var avsedd för G1:an. Nu måste vi snart skärpa oss.
En försenad skyddslucka till brännaren på panna 1 och en nyupptäckt läcka i samma panna kan kosta lite extra tid innan vi kan starta igen. Shit happens.

Men en glad nyhet idag var att man får 4 000 kr. i skrotningsavgift om man skrotar en bil som är tillverkad före 1988. Det är min. Men det är bara de 35 000 första som får den ersättningen. Så först till Gladö Kvarn gäller. Efter min katalysatorutbildning i morgon ska jag ta min gamla miljöförstörande och fula bil till skroten för vidare befordran till sin skapare........eller var de nu hamnar, inte hos någon prisad designer i alla fall. Sedan är jag cirka 20 000 Bath rikare och kan med gott samvete tanka upp hojen och tvätta den inför en mycket lång och solig helg i kilometertuggandets tecken.

Jag har tyvärr ingen bild på min bil men i stället kan jag visa en bil som ägs av en gammal kompis, en av hans många bilar. En bil jag inte ens skulle ha råd att äga.
Men i motsats till mig som började studera och larva mig så krängde han kaffemaskiner till restauranger och på den vägen är det. Nä, jag e inte bitter. Jag får ju knalla omkring bland sopor och avfall hela dagarna, klafsa i slagg och bottenaska och med lite tur kan jag få nåt ton flygaska över mig ibland. Jag ska inte klaga, ja e ju ingenjör gubevars.

I alla fall: Tillbaka till verkligheten. Här har vi Torben, en cool kille som ser ut att ha det lugnt. Ett otränat öga kan få för sig att han sitter och småpratar med en flickvän eller nåt, men så är det inte. I denna stund räddar han panna 6 från att trippa ur. Med säker hand får han just nu igång ett avstannat bränslestråk som kunde ha ställt till ett elände om vi inte fått igång det.

Sån är han, Torben. Alltid ett leende på läpparna. Utom då någon knycker hans kreditkort på bussen till Bangkok eller stjäl pass och pengar som ligger under en kudde på ett schabbigt hotell i Brasilien. Då är han lite mindre glad.

Verket valsar vidare......

Ibland händer inget som är värt att skriva om, och ibland händer det så mycket att man inte hinner med i svängarna. Dagens inlägg kan bli långt och sövande, även för mig.
Status just nu är tämligen jobbig; P6 står still pga sintring, dock på väg mot start. P1 var vi tvungna att stoppa eftersom economizern var helt igentäppt och P2 står sedan länge.
Så det fanns att göra idag. Dessutom orsakade arbeten i P0:an att vi måste lastminska P3.
Samtidigt började ångturbinerna gnälla över bristfällig kylning. Konstgjord andning med vattenslangar gör att vi kan göra vidare med G1, G6 trippade efter att reglerventilen började svänga med ångtrycket å de grövsta. Den ska i alla fall komma tillbaka i morgon bitti. Klockan sju ska det vara fullt vakuum och då ska den börja rulla igen.
Så när jag stapplar in i kontrollrummet i morgon bitti ska P3, P4, P6 och G1 vara i drift och G6 startklar. Blir en spännande morgon.

Igår gick jag in i panna 2 som är stoppad sen lång tid tillbaka och tog lite kort. På bilden ser ni slaggbanden där bottenaskan/slaggen åker på då den ska ner i slagghallen.

Den som tittar noggrannt kan även se min vänstra fot.

På nästa bild ser ni rosterna i panna 2. Här har det rullat hushållssopor sedan 1969. Så det har passerat ett antal ton plåtburkar, bildelar etc den vägen.

Jag passar på att visa en av de burkar som killarna på Yttre Bränsle hann stoppa innan den åkte ner i bunkern. Jag hävdar med bestämdhet att den här burken kommer från en restaurang av något slag.
Det här är ingenting som gemene man köper på SevenEleven på väg hem från jobbet.

Då jag knallat upp en våning tittade jag in i panna genom ett stort hål......och vad fick jag se på andra sidan pannan, genom ett ännu större hål. Två gubbar på revisionsrond, som jag borde ha varit med på tillsammans med verkstadschefen, som inte hade tid idag heller. Nån som behöver en fax? Säljes billigt av killarna på YB. Yttre Bränsle alltså.

Sen hittade jag en skylt med vidhängande bitter text. Nån har ledsnat på försvinnande slangar.
Sen tittade jag in i panna 2 igen, i en del jag inte kan namnet på. Det var rör och upphängningar i massor. Ovanför eldstadstaket var det i alla fall. Ser ganska ballt ut.
Sen knallade jag upp till econ på panna två och kikade in. Där fick jag se en massa konstiga "porslinsgrejer" eller nåt. Jag rådfrågade en av våra driftigaste driftingenjörer men inte ens han kunde säga vad det var; beläggningar som släppt eller stampmassa som de skrapat loss?
Jag vet vem som vet och i morgon ska jag fråga honom. JJ, han vet allt om våra pannor.

Vidare, jag hade för avsikt att inspektera P2 hela vägen och vid ett litet skrymsla vid reaktorena hittade jag en rädd stackare som trots allt verkade trivas där han/hon satt. Jag ställde upp en dörr och försökte med alla möjliga tillgängliga medel få duvan att lämna området, men icke.

Fågeln i fråga borde rimligtvis trivas bättre bland kamraterna på bunkerplan men av nån anledning skulle han/hon sitta här inne och trycka. Mobbad?????

Så till panna 1: Ett brännarskydd måste bytas om vi ska kunna starta på rätt sätt. Detta var mer besvärligt än det borde vara. Jag gick tillsammans med verkstadschefen och en underhållsingenjör upp och tittade på den trilskande delen. Vi rev isär EU-brännaren och hittade den havererade detaljen. Jag fasade för att ringa PL och säga att vi blir två dagar försenade med uppstart därför att vi saknar en skiva som skyddar brännare 1. Men efter en del kontrollerande och ringande till en expert i Göteborg lyckades vi få tag i två skivor. Dessa ska anlända i morgon bitti och verkstadschefen ska se till att det finns skickliga mekar som fixar detta. Hur mycket denna väntan skulle kostat oss kan jag inte säga men det passerar en ny Mazda 6 MPS med skinnklädsel.

Så här ska det INTE se ut. Jag hoppas verkligen att det går att fixa annars ligger vi lite löst till. VC kollade hålet extra noga och var helt säker på att de skulle ordna biffen bara vi fick fram materialet. Spännande torsdag!!!!

Men för att ni inte ska tro att han bara sitter och glor in i gamla soppannor får ni en bild på densamme då han meddelar mig och cirka tjugo andra vart dagens färd bär, kors & tvärs över Ekerö med en trevlig Pizzeria som slutstation.

Det riktiga slutet blev, efter en saftig pizza, Rosenhill och en glass med rödbetssmak.

Ni som minns bilderna på tårtätande tjejer från Taxinge känner kanske igen denna unga dam som var med runt hela Ekerö, i den snabba gruppen; Snabb-Eva.

Sååååå.....då vi stoppade P1 var vi lite oroliga för dess expansion men efter att ha sett detta kände vi oss tryggare. Här kan man se att pannan expanderat cirka 20-25 mm åt rätt håll.

I mitten av flänsen kan ni se ett litet hack som visar var spetsen befann sig då pannan var på full last. Hade den pekat på samma ställe då pannan var kall hade det...........inte..................varit...........bra............minst sagt.

Till sist; efter att vi placerat ut godisautomater i anläggningen har det inte varit det minsta problem att få folk att rondera på sopstationen.

Mumsigt, tycker alla. Men jag har sett att en del stoppar in karameller i örona, mysko!!

Men jag måste få avsluta med lite skryt, det är ju så populärt med recept, mat och sånt på bloggar. Då vill jag gärna stoltsera med min egen skapelse: "Mångkulturell midnattssol."

Det är en kreation av kaviarbeströdd Thailändsk cocosmjölk, ungersk korv och en järnrik svensk leverpastej. Till detta dricker man en svag öl; Kopparbergs 7,5 och en Näverhojt. Pga alkoholtekniska problem fick jag inte ha med Näverhojten på bild men den lilla eldsläckaren som krävs efter en sup finns på bild. Detta räckte för att jag skulle vinna "Foodsession" på "Unkis Festival" 1988 på "Pajala Inn".

Ser man på.

Ännu en extremt lång helg till ända och man får äntligen komma till jobbet och börja planera inför nästa ledighet. Så tänker många, dock inte jag.

Panna 4:as spraytork rensades och en hel del skrufs släppte men det går inte att göra några särskilt beständiga jobb utan att stoppa pannan. Så nu när P6 är i form igen ska vi planera in ett stopp på P4 och sanera den så den klarar sig till revision......förhoppningsvis.

P1:s revision framflyttades, på gott och ont, men P0:an stoppade vi under söndagen. Det blev en del trassel med förhöjda HCL-värden men det grejade driften.

Nu står P0 och P2. P2:an ser ganska konstig ut, man kan titta rakt genom den och jag hoppas att de som plockat isär den verkligen kan plocka ihop den igen. Det finns få pannor i Sverige som förtjänar ett större engagemang än panna 2.

Här kan vi på första bilden se samlingslådorna för eldstadstuberna och på andra bilden ser vi rakt in under economizern, eller ekonomisern som en del säger. Eller MATARVATTENFÖRVÄRMARE, som man säger i norrbotten.

Men allt är inte svett och pina med trilskande pannor och griniga turbiner. Förra veckan hade vi vår traditionsenliga "Tipphallsrea." Här såldes CD-skivor, videofilmer och böcker i massor. Det var en köpglädje utan dess like i Stockholm. Helt galna priser.

Själv köpte jag en film som jag länge har saknat, "När fåren höll käft." Ett kolonialt pekoral från förra årtusendet och som nu kommit in på var mans TV. Jag misstänker att jag gjorde en dålig affär. Detta såg mer ut som en fulkopia från Shanghai, inspelad på nån obskyr biograf där.
Trots allt; den var billig och jag förstod handlingen. En kille i konstiga kläder ville ha uppmärksamhet. Mycket likt det vi i Sverige kallar "Schlagerfestival."

Och som jag tidigare klagat över, födelsedagar, flyttningar och diverse civila aktiviteter. Dessa är över snart. Morsan blev sjuttio, min äldsta dotter tjugoåtta och jag sålde min lägenhet.

På denna bild sitter mina döttrar tillsammans med min äldsta dotters kille och ser molokna ut, varför vet jag inte. Normalt är de världens gladaste tjejer.

Men för att det inte ska bli för mycket luckor i mina släktled så måste jag slänga in en bild på lillebror. Gissa hans yrke: Är han medlare på Balkan, sitter i Riksbankens styrelse eller målar han tavlor?? Rätt svar belönas med en promenad i omgivningarna för två personer.

"Ja va fasen........finns de en säng ska man väl lägga sej där....eller............??

Tubläcka igen.

Denna gång på P6:ans economizer. Inte bra. Även denna gång betyder det ett olämpligt stopp, övertidstimmar och en massa trassel som vi kunde klara oss utan. Vädrets makter har dock i viss mån varit på vår sida och elpriserna ytterst moderata. Kolla gärna på Nordpools hemsida som jag länkat till. Där kan ni även se hur mycket fulel från brunkolsverk Sverige importerar från Baltstaterna.

På fredag räknar vi att ha med sexan på fastbränsle igen. Dessutom började igensättningar i P4:as rökgaskondensering att göra sig gällande. Detta börjar jag bli grymt less på och snart måste Nån åtgärda detta. Vi kan inte stoppa en panna med jämna mellanrum bara för att den beckar igen. Vet nån var man kan få tag i Nån, han/hon verkar vara lösningen på många av våra problem.

Trots detta sken solen på eftermiddagen och kvällen och jag hade förmånen att efter dagens slit och släp åka på "kundkontaktträff" på hojen tillsammans med en likaledes hojburen kollega.

Via Gottröra och Knutby, välkända platser i Kvällstidningssverige, hamnade vi på färjan till Ljusterö, en ö som jag tidigare aldrig besökt. Där fick vi en lektion i lerduveskytte och senare på kvällen en god och dryg middag på en lokal restaurang. Värden och några till käkade sniglar till efterrätt men eftersom jag smakat dyl på en roterande restaurang i Durban, Sydafrika, för cirka trettio år sedan så valde jag vitlöksbröd i stället.

Några av de kvinnliga deltagarna var riktiga proffs på skytte och pangade ner duva efter duva även då de sköt från höften, coolt! Tuffa brudar som visste hur man träffar en liten lerplatta som av nån anledning kallas för duva.

En annan sak; på sopstationen har vi en egen restaurang och ganska billig mat. Nu tror jag att jag vet varför. Under min rondering av ytterområdena klev jag in i tipphallen, och vad fick jag väl skåda?? Kocken i egen hög person. Jag kan inte svära på att han provianterade, det var kanske så att han var ute och slängde sopor......men man vet aldrig. Corpus delicti???????? Eller vad det nu kan kallas på svenska. "det synliga beviset för ett brott."

Och om det var nån som gick in på min resedagbok då jag var i Thailand så kommer ni kanske ihåg en glad fd vapenhandlare som jag fick en bild på då han satt i en stol vid stranden och drack öl. Nu är även han hemma bland räkningar och plikter. Här sitter han i sin soffa och i bakgrunden kan ni se delar av hans hobby; samla Absolutprylar. Han har allt som har med Absolut att göra, men han dricker det inte. Absolut avslappnad. Kolla gärna in litografien av Yrjö Edelman. En sån vill jag också ha.

Jag lägger in en bild från pattaya för säkerhets skull. Det gröna havet, den billiga maten och de trevlig människorna känns långt borta just nu.
Pattaya Beach. Jomtien till vänster i bakgrunden. Några glada skåningar i förgrunden.

Och som avslutning på dagens bloggande lägger jag in några felparkerare, folk som borde vara lite mer föredöme.

Poliser lär sig visst felparkera på polisskolan, det ska synas att polisen finns där.
Men jag tvivlar på att veterinärhögskolan lär sina elever att de ska ta handikapparkeringar.

Chansen att detta skall vara en handikappad veterinär som glömt sitt tillstånd håller jag för otroligt.

Javisst ja. En av våra blivande medarbetare på Yttre Bränsle har träffat en blivande skådespelerska. Moderiktigt klädda i för långa kortbyxor och solglasögon visade de upp sig.

Ja ja vet...............

Men det har varit mycket den sista tiden, inte minst på den fritidsrelaterade sidan. Barnbarn har fyllt år, äldsta dottern har fyllt år, och morsan fyller sjuttio nästa lördag. Dessutom ska hojen servas. Som lök på laxen ska jag sälja min lägenhet och då måste den städas, kontrolleras och nagelfaras in i minsta skrymsle. Så jag har målat hallen och plockat undan sånt som tyder på att innehavaren knappt är hemma.

En stor del av min tid har dessutom gått åt till att försöka avbeställa TV-licensen, eftersom jag aldrig tittar på TV. Som bäst var jag nummer 48 i kön av de som tröttnat på svenska skräpprogram.

Och är det nån gång nåt som kan vara värt att titta på så börjar filmen klockan nio på kvällen och slutar vid halv tolv på natten, efter en timmes ackumulerad reklamtid, sen ska man upp och jobba vid sex på morgonen.

Idioti!!!

Jag skulle kunna skriva mycket lustigt om mina erfarenheter av att sluta betala TV-licens men det skulle nog trötta ut er så jag låter bli. Men en sak kan jag nämna om dyl:

Radiotjänst i Kiruna tyckte inte, (detta var år 2001 och jag bodde i Övre Svartlå som ligger 35 kilometer norr om Boden och skulle flytta till Spanien), att det var fullt troligt att min kusins hustru skulle lämna sitt varma och ombonade hus för att knalla upp till min kåk med neddragen värme till 5 gr C och sätta sig och titta på TV bakom neddragna gardiner i ett öde hus.

Så jag fick lova att ställa in TV:n i garaget så att hon inte missbrukade min avsaknad av licens.

IOFS; ett I-landsproblem, så jag lämnar sådant bakom mig.

I alla fall: Jag har nämnt födelsedagar så då måste jag väl visa en bild på Bianca då hon fyller två år........världens sötaste.

Trots sitt oskuldsfulla utseende är hon kapabel att riva ner tallrikar och bestick från ett bord och samtidigt fylla ett vardagsrum med potatismos med endast ena handen fri. Hon är hemsk. Hade hon inte varit så söt skulle hon sitta i finkan, trots sin låga ålder.

Men tillbaka till jobbet:

Vi har haft en del stökiga stopp på sista tiden, vårstopp, snabbstopp, inspektionsstopp och ett pisstopp; som verkstadschefen kallade det.

När det går bra och fungerar som det ska blir man lätt kaxig och jobbar inte med samma skärpa som man borde. P4:as stopp var ett sånt.

Eftersom vi ansåg att vi var så bra på stopp och revisioner slarvade vi och det blev lite si och så med flera saker. Både UH och vi på driften var nog lite för självsäkra och då vi trodde att vi hade läget under kontroll var det tvärtom.

Å andra sidan ska man lära sig av misstagen, så om man aldrig gör några misstag, så får man aldrig lära sig nåt. Så nästa revstopp kommer med största sannolikhet bli ett av de bästa nånsin.
Jag tycker ofta att våra ambitioner att bli världens bästa sopstation kanske är att sikta lite för högt. De som jobbar hos oss ska inte behöva vara oroliga för sin säkerhet, det ska vara rent och prydligt överallt, allting ska fungera och röken som lämnar skorsten ska vara den renaste röken i Sverige. Det kan tyckas vara ett marigt uppdrag. Men då vi hade stormöte på Graninge Stiftsgård lättade det något. Där kom det en kille från Västerås och berättade om sina planer att ställa upp en röd stuga med vita knutar på månen.
Då han började prata om detta trodde jag att det var ett skämt. Men eftersom Västerås inte är känt för att hysa några större komiker fick jag tänka om. Visserligen gjorde Erik Sylwan från Rocklunda stor succé då han på åttiotalet gick omkring med kalsongerna bak och fram, men för övrigt finns det inte så mycket lustiga människor i den staden.

Han hade tidigare ordnat ett hotell i ett träd i en park i Västerås, och senare ett hotellrum i havet; Uttern Inn eller nåt, så nu vare bara en liten kåk på månen som skulle till.

Så våra egna ambitioner förefall plötsligt ovanligt lättåtkomliga. "Allting är relativt."
Men vi kämpar vidare förstås, och våran "Boss of the cranes" tittar till oss ibland för att se hur allt funkar. Han är fortfarande lite krasslig men dyker upp titt som tätt för att kolla in läget. På bilden har han sin Hemingwayinska Corleonehatt på sig och då känner ju alla en särskild respekt.

Här fick nog Freddy en liten uppsträckning angående blandning av felfärgade toalettlock som blandats med kasserade Coka-Cola etiketter. Denna blandning gick knappt att elda.

Men tillbaka till stormötet som hölls på Graninge Stiftsgård där vi fick lära oss en massa roliga saker också, som jag tyvärr inte kan berätta om men jag kan visa en bild på efterrätten. Ju finare man käkar desto mindre att äta; är parollen för i år. Så här ser en efterrätt ut då man sitter på Värmdö och ser ut över havet, eller nån form av vatten i alla fall.

Den som vet hur stort ett hallon är och dessutom kan multiplicera med fyra förstår att det inte behövdes många tuggor innan allt var borta..

Nåväl; om än mitt kors är svårt att bära så får jag ibland ställa det ifrån mig och nu hade jag chansen att lufta det mot Baggensfjärden. Där fick det vila tag innan jag var tvungen att bära det igen. Huga!!!!!!!!!!!!

Men jag ska inte glömma det täcka könet som finns även hos oss. Nu vare JP som skulle sluta och traditionsenligt skulle det ätas tårta. Och som tidigare läsare vet så är tårtätning ett av de få tillfällen då kvinnor samlas och har det trevligt.

Så här sitter de igen, mumsande på gratistårtor. Ni känner säkert igen kvinnorna i fråga, alltid närmast tårtorna. Det var tråkigt att JP slutade, det är en av två personer på Tellus som jag i vars händer skulle våga lägga mina barnbarns liv. Den andra som jag har ett dylikt förtroende för är "pappaledig" just nu och snickrar på sitt hus och passar två barn samtidigt, en prestation. Men i aug-sept är även han tillbaka och måste börja räkna dagarna tills han fyller 65, då kan han fortsätta med kåken:-) Tjugofem år eller så????

Och som jag tidigare nämnt; min äldsta dotter fyllde år och firade detta på sin "sommarstuga"; en gammal fiskebåt som de ska ha som sommarstuga i framtiden.

Här ska hon och hennes kille bo på somrarna. Lite udda tycker pappa men som jag brukar säga; är man inte normal själv så kan man inte begära att ungarna ska bli det. Men för att ingen ska tro att hon är jättekonstig måste jag visa en bild som jag tog på hennes ordinarie bostad; ett Townhouse.

Ballt som fasen.