Stopp & belägg.

Förra veckan, vecka 12 var ju hyfsad trots lite läckage på panna 3. Men våran P2:a är inte så rolig. I söndags stoppade vi panna 4 för vårstopp. Så även G1. Men vi var även tvungna att stoppa våran gamla trotjänare P2, en av de första pannorna som byggdes på sopstationen. Hon har tjänstgjort sedan 1969 och har slukat en och annan soppåse sedan dess.

Moderniseringar i form av fentuber och EU-brännare har tagit på krafterna. Nu börjar krafterna avta och vi måste sätta in extraordinära åtgärder för att hon ska fortsätta sitt värv.
Så just nu vet vi faktiskt inte när vi kan starta upp P2 igen men det lär inte bli före påsk i alla fall.
P4 står för en snabbare revision, ett s.k. vårstopp. Då satsar vi allt för att hinna göra så mycket som möjligt och kolla vad som behöver göras under revisionen i sommar. MR, vår utmärkta underhållsingenjör gör sin sista insats nu, och som vanligt är det kvinnlig perfektionism i allt och det är många på driften som beklagar att hon efter detta försvinner från vår avfallsvärld.
Även hon ska bli konsult. Efter drygt trettio år inom driftbranchen har jag lärt mig en sak, möjligen viktig; konsult är samma sak som en anställd..fast dyrare.

Även G1:an står för revision; en gammal radialare som snurrat många varv i sopornas tjänst. den har bytt namn flera gånger, den startades nog som en STAL-turbin för att idag tillhöra Siemens. I alla fall: Den måste gås igenom med jämna mellanrum och just nu har vi "Olsson" från Vaktgruppens verk som jobbar med G1:an. Han är mekaniker där och dyker upp hos oss ibland då det gäller svårare operationer på roterande maskiner.

Apropå Vaktgruppen.......jag var hos dem idag på ett möte och passade på att fota lite, och givetvis jävlas lite med killarna som sliter där. Jag klättrade upp och sprayade lite på deras fina tegelvägg. Där kan ni för övrigt se hur kallt de har. Vi hade väl ungefär 14,6 grader varmt medan de hade 1 grad plus. Svinkallt!!
I alla fall; de är snälla killar och kan inte rå för att de jobbar på ett ställe där solen sällan skiner.

Sååå: Helt plötsligt dyker det upp hantverkare som ska lägga in en matta i kontrollrummet. Då är det fara å färde; hantverkare ska man inte leka med.

De ska lägga in en ny matta och då är södra stockholms energibehov, driftoptimering och övriga, normalt viktiga parametrar, inte värt ett dugg. De sparkar undan onödiga bildskärmar och annat som står i vägen sen börjar de lägga in en ny matta, något ljusare och möjligen slitstarkare än den förra som får ligga kvar under den nya.
Skiftchefen och hans killar fick snällt krypa in i köksregionerna medan de lägger ut mattan.
På den här bilden kan ni se hur glad han är då han får fortsätta att jobba.

Jaja! Nu är våren här trots allt. Det är förstås jäkligt jobbigt att hålla en jämn "värmenivå" i södra Stockholm då det är två grader kallt på natten och sjutton grader varmt på dagen men vi är vana att hantera såna situationer också, även om det är jobbigt och kräver nattliga insatser från våran spetsgrupp som är ute och startar pannor så gott som nattligen.

Och våren...en underbar årstid. Man får nya idéer och man tänker på annat sätt då solen skiner på skallen på en. Själv brukar jag ställa om min lägenhet för sommardrift, göra den lite ljusare etc. Många tror att jag inte bryr mig, men det gör jag. Kolla bara; jag byter mina svarta strappar på gardinerna till ljusa, fina sommarstrappar. Ett tydligt vårtecken i Hägersten.

Mera sprängningar.

Som jag, något blygsamt, nämnt tidigare så kostar det på att köra pannorna framgångsrikt. De oplanerade stoppen finns inte mer utan vi måste planera in dem. Nästa vecka kommer P4 att stå för ett inspektionsstopp och för att underlätta arbetena då så spränger vi i pannan denna vecka, idag...torsdag.
Alltså, vi spränger bort avlagringar och annat elände som annars skulle behöva avlägsnas manuellt. Så återigen är våra vänner från Göteborg på besök med syrgas, Etan och en jäkla portion humor. De hade visst ett litet bilrelaterat missöde i Karlstad så de blev en skugga försenade, men nu är de på plats och pangar som aldrig förr.
Men vänta nu......Karlstad.......är det inte där handelsresande gärna stannar och dansar...på det där stället, vad det nu heter. Vicken röta att bilen paja där:-)

Och som vanligt gick jag en sväng i tipphallen i morse för att kolla läget. Jag tog kort på en chaffis som lämnade grovkross och jag tänkte lägga in den bilden på bloggen.
Men han började prata med mig och jag förstod inte vad han sa, han var från Gotland. Han berättade visst att det brunnit på ett avfallslager men jag trodde att han frågade om hans bränsle brann bra.
Efter att detta var utrett insåg jag att det skulle kännas fel att lägga in en bild på honom, jag måste nog skärpa mig på dialektfronten.

Så i stället blir det en bild som jag tog utanför våran hiss. Om det brinner bör man inte åka hiss, fattas bara. Men vilket håll ska man gå åt i trapporna, upp eller ner??

Ofta har jag undrat vem som är på väg åt fel håll; "Heaven or Hell."
Jag tippar på han till höger.
Panna 2 är ett kapitel för sig just nu, så ock panna 1. Men vi stoppar tvåan i helgen och dess öde kan inte ens Herman Lindqvist förutspå. Falltuber ska man inte leka med, som Mobergskan sa då hon fick en unge med handtag i ryggen.

På bränslesidan har det varit livat värre eftersom vi de senaste veckorna blandat in grovkrossen mer noggrannt än nånsin. Vi vill inte ha för mycket, inte för lite, ibland inget alls och ibland en sjuhelsikes massa grovkross.
Detta kan ställa till en smula problem för logistiken, och CS, (hon som har hand umett). Men det funkar nästan alltid. Så om tvåans skopa kommer ner i botten på bunkern så ska vi inte ha ett enda gram grovkross kvar på måndag då P4 stoppas. Toooo deeeeeeeeee.

Så en bild på en nyanställd på Yttre Bränsle. De har alltid gula arbetskläder eftersom de vandrar bland stressiga chaffisar hela dagarna och därför måste synas. Och de är ganska unga då de börjar eftersom det är så mycket man måste lära sig, köra traktor, truck, sopkran, caterpiller, bil, moppe, sockertång och prata gotländska.

Ett par år innan lekis är det lagom att börja prya hos oss.

En bra vecka.

Det har varit en bra vecka på pannfronten. Jag kollade i vårt analysverktyg, ett program där man kan plocka fram de flesta värdena från anläggningen långt tillbaka i tiden, och sedan klockan sju i måndags morse har våra fem avfallspannor hållt sig så nära den utlagda effekten som det går, i genomsnitt. Ett strålande resultat.

Trots arbetena med ventilerna som skulle förses med aumadon under drift. Ett snyggt och mycket väl utfört arbete hos de som gjorde det, t.o.m. snabbare än beräknat.

Men framgångar på tillgängligheten ställer till andra problem, soporna börjar ta slut.
På måndag lär vi vara så nära noll i sopbunkern man kan, men jag hoppas att vi räknat lite fel.
Men att komma ner i botten på bunkern är nyttigt ibland så även om vi måste backa lasten pga detta så kan det ha ett värde i sig, vi kan omsätta soporna längst ner. Dessa gamla påsar kan ha legat där hur länge som helst och bör brännas innan de antar nån mer aggresiv form.

Såna här sopor är inte vanliga men de kommer ändå in för ofta. Element tillverkas för att värma hus och hem men då de kasseras bör man inte försöka elda upp dem. Men det finns tydligen folk som tror det och då ser det ut så här i tipphallen. Våra killar på yttre bränsle lyckades i alla fall hindra elementen från att hamna i pannorna. Denna vecka har de även stoppat pressenningar och dyngsura konstgräsmattor från minigolfbanor. Om jag får tag i bilder på dessa tingestar ska jag peta in dem senare.

Varje vardagsmorgon har vi ett möte där sista dygnets drift och händelser gås igenom. Vi kollar hur pannor och turbiner har gått, ev. driftstörningar och hur bra vi har optimerat driften. Det är skiftchefen som håller i mötet och på bilden kan ni se honom visa vilka anläggningsdelar som vari i drift och vilka effekter de har gett. I botten ligger de billigaste objekten, sedan blir det dyrare och dyrare för varje färg. Svinkalla vinterdagar är det färgranna kurvor kan jag lova.
Strecket i mitten är mottrycksproducerad el och som ni ser har sista dygnet varit väldigt stabilt där också.

Så på det hela taget är vi nöjda med denna vecka även om det blev ett par hastiga vakanser på underhållssidan. Mycket mystiskt.

Och........Andreas och Emil har lämnat sopstationen för att förkovra sig i den sopfria världen. Emil försvinner till konsultverksamhet och Andreas ska börja i Vaktgruppens anläggning och ägna sig åt kol och dolomit. Lycka till säger vi och hoppas att de tar sitt förnuft till fånga och kommer tillbaka då de inser att röken inte är ballare i andra skorstenar.

Det flyter på.

Pannor och turbiner knallar på och ställer inte till några problem. ÅF har varit här och provat RK3 utan att vi åkte ur. Pontus är annars ett orosmoment för oss. Men även nu gick det bra och t.o.m. montaget av aumadon på väl valda ventiler kan ske utan driftstörningar.
På onsdag ska vi fixa lite ventiler på RK2 och när ÅF fått lyfta en säkerhetsventil där så ska det dröja innan de kommer hit och bråkar igen.

Nej........det är inga konstverk. Det är bilder på dysor, trasiga sådana, som Marika skickat över till mig. Jag funderar på om jag ska kunna sälja ett par på Blocket. Kunde nog hedra sin plats i en stor villa på Lidingö.

Ungefär en gång i månaden tvättar jag lite pappersservetter, inte frivilligt utan jag är bara klantig. De som gjort dyl vet vad jag pratar om.

Men pga detta har min simultankapacitet ökat avsevärt, jag kan titta på "Playa del Sol" och noppa T-tröjor samtidigt.

Normalt tittar jag aldrig på tvättråd, jag är ju man och begriper inte vad överkorsade pyramider, P-skyltar och brödrostar betyder, men nu fick jag syn på en tröja med ett tvättråd som föll mig i smaken. Jag ska se om det finns fler plagg med samma kloka råd. Då kanske jag lämnar Fristads efter många år som deras trognaste kund.
Å sen det där jäkla kassaskåpet, puts väck, så även två av våra bästa mekaniker. Två killar från mekavdelningen hämtade skåpet på bunkerplan för att ta ner det i verkstan och öppna det i tisdags kväll. På onsdag morgon var skåpet borta.........och killarna också. Deras klädskåp var tomma och mobiltelefonerna som tillhör arbetsgivaren låg i fikarummet. Ingen vet vad som har hänt.

Malmoe

Det bar iväg till Malmö igen. En stad jag besöker ganska ofta...trots allt.

Vi hade möte med UG för utbildning inom det som numera heter "Avfall Sverige" i stället för "RVF", Renhållningsverksföreningen.
De håller till i Malmö och kurserna är ofta där och då passar vi på att mötas eftersom flera i gruppen även håller föreläsningar på kurserna.

Och i Malmö sken solen så det räckte och blev över. Enligt uppgift har det i nån stad i Skåne varit 17 gr. varmt idag. Det är nästan så att man blir avis på dessa människor.

Det är ofta så när jag varit i Malmö på våren att det är nästan sommar där medan man snabbt kommer tillbaka till Stockholm och möter kyla och elände. Just idag var det iofs vår i Stockholm också men jag tror, kanske t.o.m. vet, att skåningar har längre sommar än oss.
Hojsäsongen är nog ett par månader längre där, vilket skulle kunna vara tillräckligt för många att emigrera.
Så även om deras språk är svårt att förstå och att avståndet till fulölspimplande kassaskåpsbrännare ligger långt under komfortnivå så kan det ibland kännas som att det kunde vara trevligt att bo där nere.

I alla fall: Jag pratade med driften på sopstation via min mobiltelefon som, trots alla finesser, även går att kommunicera i realtid med. Och där var allt lugnt och fint; bara mottryck och alla pannor, som skulle gå, gick.

Petrus, ja han heter så, ringde och berättade att anborrningen till G6:ans kylsystem hade funkat som det skulle och att den svåra biten nu var avklarad. det tackar vi för. Som jag nämnt tidigare är anborrningar inget jag direkt längtar efter, även om det ibland är nödvändigt och egentligen ett utomordentligt sätt att koppla ihop rör utan en massa stökiga driftbegränsningar. Men nu är detta över i alla fall, för denna gång.

Här har vi större delen av undergruppen för utbildning i Avfall Sverige. Jag är inte med på bild eftersom jag står på andra sidan av kameran. Det är representanter från Vattenfall, Fortum, Vafab Miljö, EON, Tekniska Verken, Umeå Energi, Renova och givetvis.....Avfall Sverige.
Med Hasse S i spetsen snickrar vi ihop utbildningar och kurser för folk inom branchen.

På vägen till flygplatsen passade jag på att fota lite och med på bild kom en hemtrevlig gård som förde tankarna till Edvard Persson och hans geniala film, "Kalle på Spången." Ett kolonialt pekoral som gick för utsålda hus i Danmark i flera år. Ni som känner till tyskarnas krav på filmvisning och repertoar vet orsaken. Det var under andra världskriget, mer säger jag inte.

Det ser ut som högsommar i Skåne och det var det nästan. Men det kändes ändå bra att få flyga hem. Till en lika fin vårkväll med köer på E4:an och försenade tunnelbanor/bussar.

Skåne från ovan. Även om bilden är något suddig kan man nästan höra ljudet av sönderkrasade spättekakor och lukten av svartsoppa. Jag tog bilden strax efter att vi hade lyft från Sturup. En flygplats som numera har renoverats och fått en egen Tax-Free shop, som jag visserligen blev utslängd från. Inte fasen visste jag att Skåne var med i EU.

Det blev lite roddigt med geografin ett tag. Piloten talade om att vi skulle gå in för landning strax och bad oss ta på säkerhetsbälten etc, vi passerade då, enligt honom, Södertälje. Nån minut senare får jag syn på en Finlandsfärja.......norr om Södertälje???

Sen var vi plötsligt i Märsta. Jag tog några bilder från hela inflygningen och ska inom några minuter kolla på Google Earth hur Stockholm ser ut nu för tiden, det var ju inte en siffra rätt.

Så äntligen.......

..var helgen över. Det var nog bland de stökigaste på länge. Men på måndag morgon såg det ut som det ska igen. Alla soppannor i drift, endast mottryck och inget grovkross i tipphallen. Vi lider fortfarande av sviterna från hushållsprovet och inte blev det bättre av att vi försökte elda upp kassaskåp. Men efter stopp i stup, trasiga skruvar, igensatta scrubbrar, nedfallna stampmasseklumpar och kaviteranade pumpar är vi med i matchen igen.

Klumpen som har släppt oroar mig en smula men det ska vara lappat igen.

Men för att vi ska veta vår plats så börjades det med en massa önskemål om prover, omprogrammering, aumadonsmontage under drift och en anborrning på G6:ans kylsystem.

Men det ska förhoppningsvis gå bra även om just anborrningar är något som jag inte är särskilt förtjust i.

Den här klumpen hittade killarna i panna 6. Jag hoppas att vi klarar oss utan den.

Och den här härvan stoppade askutmatningen. Jag vågar påstå att det problemet var bränslerelaterat.

Franz Jaeger

På morgonen hade verkstadskillarna fått loss skåpet i eldstaden men det var alldeles för tungt för att släpas ut. Så de bestämde sig för att ta upp skåpet samma väg som det kom ner, genom tratten till panna 4. Kranföraren körde en av plockkranarna och efter en massa trassel hade vi det uppe på bunkerplan. Vad det innehåller vet vi fortfarande inte. Vi får väl ha ett högtidligt öppnande i nästa vecka.

Vem som bär ansvaret för att skåpet hamnade i pannan vet jag inte men som vanligt har jag mina misstankar. Spåren pekar mot ett land söder om Sverige.

Och här ligger skåpet numera. Måtte vi aldrig se dyl i pannorna någon mer gång.

Bränslestråk 2 på panna 6 ställer fortfarande till med bekymmer. Nu har visst utmatningsskruven fallerat alldeles. Men sanering och reparationer är på gång så med lite tur och mycket skicklighet kan vi hålla pannan igång på två stråk tills reparationerna är klara.

Så vi håller tummarna.

För övrigt så flyter arbetena med P 4:ans rökgasrening på enligt tidtabell och i kväll bör vi kunna starta uppeldningen.

Jämmervecka

Vårt snyggt och prydligt planerade stopp av panna 4 kom på skam tyvärr. Det skulle vara lagom att stoppa pannan en varm söndag för att sedan i lugn och ro börja jobba med den på måndag morgon. Men det går inte alltid som planerat.
Då jag kom in i kontrollrummet på torsdag morgon hängde både P4 och P6 på gärsgårn.
Fyran hade problem med ett matarbord och sexan stopp i en bränslelinje, och raskt därefter på två linjer. Vi insåg att vi låg risigt till försökte hålla pannan i liv med olja tills bränslelinjerna var rensade.
Detta gick något så när under dagen men senare började sekundärluftsfläkten bråka. Ett intermittent kommunikationsfel i frekvensomformaren var orsaken.
Fläkten startade ibland och stoppade när som helst.
Panna fyras ena matarbord gick inte att köra ordentligt men detta skulle vi kunna leva med fram till söndagen. Men ett par kaviterande pumpar i rökgasreningen tvingade oss att stoppa pannan hart när omedelbart.
Kavitation är inget bra.

Kranföraren som jobbade natten mot torsdag hade hört två rejäla smällar då han släppte ner det som skulle vara grovkross i tratten till panna 4.
Och mycket riktigt under torsdagen kom ett rejält stålpaket ut i slagghallen.
Klumpen var cirka två meter lång och drygt en halv meter i diameter.
Jag tyckte att det såg ut som en misshandlad stålkista av nåt slag, men i dag är jag rätt säker på vad det var. Jag hade nästan rätt.

Det var en rejäl pjäs som inte hade mycket gemensamt med det som borde komma ut från pannorna...........men det skulle bli värre.

En vaken kranis såg något i bunkern som inte såg ut som tomma mjölkpaket. Han lyfte upp skrotet på bunkerplan och det visade sig vara en skylt, troligen från en nedlagd affär.

Skylten var cirka fem meter lång och ett tämligen dåligt bränsle....men det skulle komma in värre grejer än så. Nattkranisen hade hört två rejäla smällar och nu var det bara att vänta på att den andra skulle dyka upp i slagghallen. Då den aldrig dök upp började jag misstänka att det var det som var orsaken till det trilskande matarbordet

I alla fall: VG 1 skulle gå på lokal, spela bowling och roa sig på kvällen så jag föjde med dem. Det blev varken Boule eller bowling men vi lyckades få ett bord på Hard Rock Café så vi kunde äta middag med vår fd kollega Stickan, som numera förtjänar sitt uppehälle på Norrenergi.

Kvisten var givetvis tvungen att beställa nåt krångligt, vad kommer jag inte ihåg. Notera handdatorn hos servitrisen, lätt och smidigt och chansen att man ska få det man beställt är numera ganska hög på denna restaurang.

Och på fredagsmorgonen var läget som jag befarat, både P4 och P6 var ute ur leken. Arbeten pågick på fyran men sexan behövde reservdelar som vi nu väntar på. Dessa bör komma i kväll och i morgon ska vi ha fyr i pannan igen, och snurr på G6:an.

Och jag fick idag reda på anledningen till det trilskande matarbordet, ett kassaskåp satt fastkilat i panna 4, duns nummer två i tratten. Så med största sannolikhet har vi fått in två kassaskåp i grovkrossen under natten. Hur stor är sannolikheten för detta? Och vem tusan kastar kassaskåp? Jag börjar bli duktigt less på vårt inhomogena bränsle.

En bekymrad bas på mekverkstaden tittar oroligt på skåpet. Samtidigt är det ju lite spännande; vad kan det innehålla? Pengar? Guld? Diamanter? Under lördagen får vi svaret.

Grovkross i massor.

Nu är även andra provet på P4 klart och det verkar att ha gått bra. Visserligen har helgens eldande av grovkross satt sina spår i rökgasreningen. Igensättningar och obehagliga klumpar i systemet oroar vår processingenjör, och givetvis även mig eftersom hon börjar prata om att stoppa pannan. Sånt vill jag inte höra.

Den tidigare utlovade tårtorna käkade vi upp nu på eftermiddagen. Smörgåstårta blev det, med lax och räkor. "Gratis är bästa kryddan", som vi säger i sopbranchen.


Jag gick en sväng i anläggningen för att kolla in läget och tog ett par bilder på några rejält dammiga områden. I en gammal anläggning läcker det ganska mycket och även om vi betar av läckorna så hinner vi inte med allt.
Men å andra sidan så kan en del ställen se riktigt fina ut, om man ser på dem på rätt sätt.
De dammiga kablarna blev rena konstverken då jag fotade dem.
Borde kanske printa ut och rama in.

Sedan tittade jag lite noggrannare på ett tvättfat jag sett några gånger i förbifarten. Där satt en verkligt nödvändig skylt. Det är ju annars ganska vanligt att folk som ska tvätta händerna sticker ner labbarna i en brödburk eller att den som ska värma en fiskgratäng stoppar in den i ett reläskåp. Men hos oss händer aldrig nåt sånt eftersom vi märker våra objekt mycket noggrannt.

Det varma vädret verkar stanna över helgen och med lite tur så är vintern över för den här gången. I helgen ska tempen visst upp mot tio grader. Men i vanlig ordning lär det väl dyka upp ett riktigt oväder som ställer till det för alla innan våren är här på riktigt. Det är vi i alla fall beredda på.

Å så måste jag lägga in en bild på en vitaminburk som min dotter tvingade mig att köpa. Då vi var på ICA hörde jag plötsligt ett hysteriskt skratt, det var min ouppfostrade dotter som börjat riva i hälsohyllan och hittat medicin till sin gamle far. Vad gör man? Man kan inte välja sina barn. Och min metod att uppfostra barn är nog ingenting att efterlikna. Gissa vilka som ska äta sånt här? Inte ungdomar i alla fall.

Tills sist måste jag inse att mina farhågor besannats. Provet med P4 gick bra och leverantören var nöjd. Och ett par hundra kilo fulölsaluminium var ett faktum. Jag är inte säker på att det är våra panndanskar som är skyldiga men de är klart misstänkta. Det skulle vara resterna från ett päron som får mina misstankar på skam, en dansk skulle aldrig käka päron till fulöl. Klumparna har kanske, trots allt, ett annat ursprung.

Äntligen fredag.

Jajamen! Proverna med panna 4 verkar ha avlöpt till dansk belåtenhet och det var förhoppningsvis sista gången de måste bevisa att pannorna kan eldas på bara hushållssopor.
Visserligen ska vi göra ett annat prov på bara hushållssopor nästa vecka men detta under en kortare tid.
Men tiden de ville köra detta prov har ändrats flera gånger för att nu stanna vid åtminstone mindre än ett dygn...........eller så.

Så nästa vecka börjar vi med proverna på måndag morgon, om det ser ut att fungera med tillgången på bränsle, sen lär det bli lite kohandel och i slutändan, förhoppningsvis nöjda provivrare så att vi slipper tänka på detta i framtiden.

Och mycket riktigt; februari blev en himla bra månad på sopstationen. Vi höll nere emissionerna och tillgängligheten låg på topp. Närmare 95% på våra fastbränsleeldade pannor. Alla är glada och nöjda och på tisdag vankas det tårta igen.

Under fredagen hade vi vår f.d. tekniska chef på besök. Det var möten och dyl hos oss under dagen och i pauserna passade hon på att jobba.
Hon är numera platschef på ett kraftvärmeverk som eldar.....pellets.......eller varenuva.
Inte lika kul som att jobba på en sopstation men eftersom deras el och värme också behövs så måste det finnas folk även där.
Hennes simultankapacitet är vida känd. Hon kan prata i mobiltelefon och vifta till mig på italienska samtidigt, inte dåligt.

Senare på fredagen då man med gott samvete kunde lämna jobbet åkte jag och verkstadschefen in till stan för att käka middag tillsammans med en kompis på Saddle & Sabre.
Ett westernhak som bjöd på amerikanska maträtter och amerikansk öl.

Deras toalett, både dam och herr på en gång var lite ovanlig, det var samma mugg. Det var som ett gammalt utedass från Småland i modern tappning. Jag var tvungen att ta ett kort på inredningen vilket inte tillhörde vanligheterna. Men så här såg det ut. Vilket som var dam och vilket som var herr fick jag aldrig reda på. Men papperstillgången på båda sidorna skvallrar om jämlikhet.

Sen fick jag en fin present av kompisen; en hjälmvärmare. Det skulle skydda huvudet från den kyla som fortfarande finns i luften då man plockar fram hojen för tidigt.
Jag visste inte att det fanns såna lyxartiklar och skulle inte ha trott på det om jag inte sett det med egna ögon. Så här ser den ut i alla fall. Kan va bra att ha????