Sopstationen

torsdag, december 25, 2008

Vill du lukta på glöggen?

Så sa väl den glöggfryntlige Tyko Jonsson till sin son Karl-Bertil.

TYYYYSST!!! Jag ser på TV.

Men nu är julafton avklarad och historia, skönt är väl det. Några tråkiga filmer på kvällskvisten och sen är det över, bra tycker många. Ingen snö var det i år men gick lika bra ändå.

Jonas på saneringsfirman ringde vid tretiden och lämnade en glad rapport. P6 var sanerad och klar. Jäkla panna. På tisdagen hade jag den lilla förhoppningen att allt skulle vara frid och fröjd och att vi bara skulle gå runt och ha lite trevligt innan vi drog hem för att fira jul, men icke. Givetvis skulle P6 trilskas och två (2) (TVÅ) askutmatningar hade slutat fungera på morgonen. Jag försökte analysera tempkurvorna och gissade att nåt mycket märkligt hade hänt.

Så det blev stoppjobbsmöten och stoppjobbsplanering i alla fall. Men som tur var så hade jag fel, igen, det var inga stampmassor eller murningar som hade rasat. Det var bara en gammal hederlig sintring. Jonas och hans gäng fixade bort detta i ett huj efter att pannan var stoppad och nerkyld så när han ringde mig låg vi nog på fastbränsle igen........hoppas jag. Jag vågade inte ringa och kolla. Men i alla fall: varför kan man aldrig få avrunda med ett år med lite lugn och ro, alltid är det nåt som ska krångla.

Men jag ska inte klaga för mycket, det var inte jag som hade beredskapen i julhelgen så det var nog Sigrid som fick det tvivelaktiga nöjet att vara med tills allt var som det skulle igen, oavsett tid på dygnet och hur mycket jul man än ville fira.

Men jag lyckades fira lite jul med mina barnbarn, bl.a. den lilla skrynkliga Vincent som alltid ser dödsförskräckt ut då man ska plåta honom.

Jag fattar inte varför han alltid blir så skraj då man kommer och är snäll. Men gullig är han, trots resterna av en grinig vattkoppsepedemi som drabbade honom.

Ett annat barnbarn fanns också men på julafton. Faktiskt fanns alla barnbarn där men jag lyckades inte få med alla på ett kort. Så jag får lägga in en bild på Isak, utan vattkoppor, men glad ändå.

Han är lite coolare än Vincent men så är han också ungefär tre gånger så gammal.

På eftermiddagen idag gick jag en promenix med dotter och barnbarn och då fick jag se det här huset. Folk som gillar gammal stil med korsvirke och allt vad det heter klämmer in air condition i huset.

Men det måste rimligtvis finnas ett mycket lämpligare ställe för kondensorn. Jag är normalt en person som inte lägger sig i dylika installationer men här måste jag höja min röst: " FUUUUUUUULT"

Efter promenaden gick jag förbi mitt garage för att märka klart min verktygsvagn med min nyinköpta Dymo. Se sån ordning man kan ha i verktygsskåpet.






Hajnyckeln längst till höger har en lite speciell historia. Jag köpte den i Gamla Stan 1974 och sex månader senare var den nära att starta ett slagsmål i Australien, Port Lincoln. Nån gång berättar jag kanske vad som hände.


Ja här får den stå oanvänd ett tag till. Det är lite bittert att man inte kan åka hoj i Sverige på vintern. Men det är inte så värst synd om mig. Med lite tur så sitter jag på en annan hoj i slutet av nästa vecka och är på väg till Cambodja.


Jag hade tänkt att avsluta med en länk till DN:s artikel om sopstationen men hittar den inte. Hur som helst så visade de en bild på G1, vår radialturbin, och skrev att där i ugnen stoppar vi in sopor. Det var påläst, må jag säga. Det var en ganska rolig bild i alla fall men mina trogna läsare har redan sett den. Dessutom var det inte här om veckan vi eldade kassaskåp, men det vet ni ju också. Så det får bli en bild på något jag aldrig träffat på i skogen tidigare, en häst som drar en .....sulky tror jag att det heter. Med en gubbe i, det vet jag att det heter.
Den skulle visst tävla på Solvalla om några dagar. Tredje eller fjärde loppet. Jaja!!

måndag, december 22, 2008

T-mava.

Den korrekta benämningen är Turbindriven matarvattenpump. Alltså en pump som levererar matarvatten utan krav på elektricitet. En sådan, eller möjligtvis en dieseldriven, måste finnas som reserv till alla fastbränslepannor.

Blir det strömavbrott måste ett stort antal tuber få sin kylning och då är denna pump den enda räddningen.
Våran har krånglat:-(
Men efter en gemensam attack av sopstationens allra bästa tekniker ska den, enligt vanligtvis välunderrättade källor, vara OK igen. Jag hoppas verkligen det. Den är nästan lika viktig som ett julbord.

Men nu ska det vara OK och alla evinnerliga röddagar ska den ligga där och lurpassa på elförsörjningen så att den i ett huj hoppar igång och kyler våra dyrbara tuber om så krävs.

Annars var det lugnt idag. Trots alla lediga dagar, som om inte det vore nog, ska ju folk ha ledigt de få dagar de ska jobba också. Så för första gången, sedan prinsessan Lilian tog studenten, har bananerna i fruktkorgen fått vara i fred över två timmar, nytt världsrekord.

Men det hände nåt lite roligt i alla fall. Dagens Nyheter har väl nyhetstorka nu efter att innevånarna i Rosengård slutat att elda upp brandbilar och Bonde söker (fru?) har slutat, tror jag. Så nu ville de skriva en artikel om folk som jobbar på julafton, och då menade de inte tomten. De ville göra en intervju med den operative skiftchefen som skulle ansvara för vår sopförbränning och de i södra Stockholm boende innevånarnas värme och elbehov då alla andra sitter glöggstinna och mätta framför TV-apparaten och lyssnar på Karl-Bertil Jonssons jul.

Här är han: Killen som fyllda drygt trettio ska se till att grisfötter och halvrutten lax förvandlas till värme i elementen och elektricitet till televisionsapparaterna.

Om ni tittar noga känner ni kanske igen Calle Schewen, sittande som en stolt kyrktupp då den unga damen från DN ska fota honom och skiftchefen. Jag tyckte att det var lämpligt att ge igen med samma mynt så jag fotade henne samtidigt.

Så där ja, en bra bild tagen framför bildskärmen där man kan se alla våra sopor.

Men i ärlighetens namn måste jag säga att det är eftermiddagsskiftet som tar den värsta smällen. Det är Jalle med sina gubbar som ska sköta sopförbränningen mellan 15.00 och 23.00, den tid som är den trevligaste att vara hemma på. Jobbar man till 15.00 och då åker hem har man troligen sluppit undan massa julstök och kommer hem lagom till det roliga börjar.

Så årets hjältar får bli VG2. Jag ska tänka på er då jag somnar framför framför TV:n, med en urdrucken Single Malt i våfflan. God Jul grabbar!

söndag, december 21, 2008

Panna 6 i drift.

Ja det var på tiden. Efter det längsta saneringsstoppet i sopstationens historia har vi äntligen fått igång pannskrället. Det har varit allt från utslitna krökar till försvunna tyskar som ställt till det för oss. Men om inte annat så har det varit lärorikt. Vi kom, tur nog, igång innan de här fasliga helgerna tar sin början. Röda dagar och klämdagar så långt ögat når, inte så bra i vår lindrigt väldoftande bransch. Måtte inte sopgubbarna ligga och trycka på sina sopor, då kommer vi att får problem.
En glad nyhet är också att RK1 är tillbaka, "fit for fight." Men i brasskattetider är det inte så lönsamt att köra direktvärme så jag hoppas att vi aldrig behöver använda den. Den är som en livförsäkring; man vill ha en men man vill inte att den ska användas.

Så här ser den ut då den ligger på ett finsk lastbilsflak. Tung som tusan och otympligare än jag vet inte vad. Att få den på plats blir ett tufft jobb för "The Boss."

Jag visade honom var den skulle sitta och han sa på sitt vanliga coola sätt. "Har nån fått bort den ska jag nog få dit den."

Så här går det till: Man tar ner reservkondensorn från flaket, tar bort plankorna som täcker hålet där RK1 ska sitta. Sen stoppar man dit den. Svårare än så är det inte.

Och här har vi förresten en sopskopa som varit på renovering. Stor, gul och tung men saknar ännu två tänder.

(När jag tänker efter kunde det lika gärna vara beskrivningen på en servitör som jobbade på Sjömansinstitutet i Hsin Kiang 1974. Det var en ganska kul kille, trodde att Sverige låg i Norge.)

I alla fall, här är också en kul kille. Det är han som är orsak till det myntade uttrycket: "Tala är Silver, tiga är guld." I alla fall första delen.

Här ser han att några skurit upp ett hål i väggen i slagghallen. Här ska det snart komma en dörr och man kan gå rakt in i slagghallen från panna 4. Det är därför vår unge underhållsingenjör blir så lycklig. Hans glädjeyttringar då han upptäcker att vi tar upp ett hål i andra änden av slagghallen också vågar jag inte tänka på. Då kan man gå rakt ut till G1:ans kylare!!!!

En sak är vi ganska stolta över. Vi äger numera ett kraftbolag i Ryssland, namnet på orterna där bolaget ligger kan jag inte komma ihåg. Det är nånstan på andra sidan Uralbergen, bara en sån sak. Enligt vad jag hört så är det ett grinigt ställe, och inte ens tuffa finska ungkarlar som käkar taggtråd och går klädda i T-tröja om det inte är kallare än -20, vill åka dit.

Men det gör vår tidigare tekniska chef. Hon packar glatt in man och barn i ett propellerplan från Aeroflot och flyger till Uralbergen. Det är så man blir lite avundsjuk på en del personers tåga. Själv var jag till Farsta idag och tyckte att det var ett äventyr. McDonalds med barnbarn i julhetsen är ingen lek precis.

Om jag inte nämnt det förut så gör jag det nu. Vi har fått hyfsad ordning på flygfäna i tipphallen sedan vår saneringsfirma blev jägare där. Men de hämtar sig snabbt så det gäller att ligga i.

De har ett konstigt sätt att locka fram kråkorna med men det fungerar och det är ju huvudsaken, precis som hjälmen:-)

Det vankas juletider och den hinner knappt börja förrän resterna från julborden ramlar in.

Här är det nån stackars gris som blivit av med foten helt i onödan. Energimängden är inte så mycket att hurra för heller. Räcker möjligen till en kylskåpslampa om du öppnar kylskåpet och tar fram en kaviartub, inte mer.

Å så mitt garage där jag brukar tillbringa en del tid. Även om man är unkis och inte är särskilt intresserad av julgranar och annat elände som folk ska dra in i hus och hem så vill man ju se att det faktiskt är jul och ha lite mysigt omkring sig.

Så jag köpte lite konstgjorda julkörsbär och stal en liten träblomma från Bango så jag kunde pynta lite runt min nya garageradio, som förresten är en julklapp jag köpt till mig själv, och råkade öppna för tidigt. En annan julklapp jag överraskade mig med var en sladdlös skruvdragare från AEG. Jag hittade min gamla Bruksbo på sista plats i nån slags test av sladdlösa skruvdragare, så det var nog en bra julklapp.

I garaget har jag även ett par kalenderbilder av mig och verkstadschefen. En mycket berömd MC-klubb bestående av enbart kvinnor behövde några modeller för sin kalender. Visst, vi ställde upp. Tränade som dårar, käkade äggvita och tonfisk i två år. Dessutom sprang vi upp för trappor i tredubbla regnställ varje morgon. Men här ser ni resultatet

Några har trott att det varit nån form av fotomontage eftersom mitt huvud ser så litet ut men så är det INTE. Alla vet väl att diametern på huvudet är omvänt proportionellt mot de antal timmar man spenderar på ett gym. Elementa, för tusan!! Dock är jag lite avis på VC:s trickar, såååå snygga.

Tillbaka till julstress. I min populära serie; "Folk som skiter i att andra som julhandlar har någonstans att parkera", har turen idag kommit till en Volvo V70 av 2002 års modell.

Jag måste säga att dett var en ganska vass parkering. Normalt ser det ut så här då enfaldiga bilägare ska backa in på parkeringsplatsen, men den här göken har lyckats trots att han/hon bara ska köra rakt in. Måtte vi inte möta denna person i trafiken.

Jag som andra, som tvingats in i tekniksamhället, upptäcker efter några års inköpande av MP3-spelare, CD-spelare, mobiltelefoner, GPS:er, DVD-spelare, uppladdningsbara apparater och allt vad det är, att vi har en stor blå låda från IKEA fylld med elkablar, laddare och omformare som vi inte har en aning om var de passar. Är det 9 volt eller 4,5 eller 3 eller 6 eller vad. Man törs ju inte koppla in och kolla om nån pryl börjar ladda.......eller kanske brinna upp. Så jag tog fram alla dessa transformatorer tillsammans med alla relevanta uppladdningsbara grunkor och började ett forskningsprojekt. Nu skulle vetet skiljas ifrån agnarna.

Här har jag en hel kasse med skräp som i de flesta fall är helt oanvänt, en mus som jag inte vet vad den ska vara till, flera kontakter för nätverkskablar, laddare och allt. Detta ska till min återvinningsstation som jag har access till via ett kort jag beställt från SRV, väldigt smidigt, och mycket miljövänligare än att stoppa in det i nåns matkällare.

Sen har jag en hög med laddare och dyl kvar som jag tror att jag behöver. Så det är sortering och uppmärkning som gäller de nästkommande dagarna.

Jag har för detta ändamål inköpt ett stycke apparat som man skriver ut klisterlappar med, en modern Dymo. Den är batteridriven men det finns en laddare som option, jag bara döööööör.

Tillbaka till garaget. Här är min bänkslipmaskin. En himla användbar liten sak som spar mycket tid då man behöver slipa eller putsa på nånting. Vill man ta bort regnumret på en pistol är det här en oumb.......jaja.

Man kan få en sån här på Biltema för i runda slängar 399 kronor. Men jag vill ha förstklassig kvalité så jag köpte min från Snap-On, 19 900 kr. Ganska dyrt men det är det värt. Då är vänstra sidan där stålborsten sitter vänstergängad. Biltema och Clas Ohlson är nog bra, men det är inget för mig.

ÅH!! Tobbe, Tobbe, Tobbe. Alla vet att det är ett stort handikapp att vara Gotlänning.

Men det handikappet berättigar en inte till att ställa sig på en handikapparkeringsplats. Som tur är var det på en söndag och inte så många handikappade i omlopp. Jag hoppas att det var så Tobbe tänkte. Han är en bra kille och kanske körde han lite fel bara. Man brukar säga om en del personer att de aldrig glömmer en oförrätt. Sån är inte Tobbe. Däremot har han aldrig glömt en förrätt.

lördag, december 13, 2008

Hedebyborna.

Jo jag har visserligen varit in till sopstationen idag men det var inte för att det var nödvändigt utan mer för att kolla så att driftpersonalen inte käkat upp alla karameller vi fått från ÅF.
Det fanns lite kvar, sex-sju "Kungen av Danmark" låg i en kartong. Jag vet inte vad normal godisförbrukning är bland vuxna karlar men elva kilo/dygn är nog över genomsnittet i Sverige.
Men nog om detta. Idag åkte min yngsta dotter till IKEA med sin mor och då kom jag på att jag behövde en sänglampa. Jag tillhör dem som helst läser horisontellt och nu har jag köpt en bok som en riktig sjöman skrivit, Eero Jalmariz. Boken heter "Finske Ahasverus." Jag vet inte vad det betyder men han skriver om sina femtio år till sjöss. Det var en lite för tidig julklapp till mig själv. Men som sagt; jag läser horisontellt och behövde en läslampa på sängbordet.
Så Sussie skulle köpa en lampa som jag raskt hittade på IKEA:s hemsida: Jansjö.

Förr i tiden köpte man en lampa som man ville ha. Då man kom hem stoppade man i en glödlampa, sen stoppade man i kontakten och allt var frid och fröjd.

Så är det inte nu. Man köper en lampa som ligger i delar i en kartong. Man plockar upp alla delarna och där ligger också en monteringsanvisning, samt ett verktyg för montaget.

Sedan får man montera hela ställaget mha instruktionsboken för att sedan förhoppningsvis ha en lampa.

Jag vill inte påstå att det var ett särskilt svårt montage, dessutom fanns alla moment noggrannt beskrivna.

Tolv sidor senare var lampan på plats.

Nu ska man sticka in kontakten. Det krävdes en halv följetong innan jag kunde börja läsa boken. Vid det här laget hade Jalmariz redan hamnat i Australien och börjat bekanta sig men kängrurna.

Men bortsett från det. Ni som läst tidigare inlägg vet att jag helt iskallt sköt en trilskande tejprulle för ett tag sen. Det hjälpte inte. Idag kom den tillbaka från sjukhuset, om än med plåster och bandage. Jag gav den en chans till men det blev samma visa igen, ingen början att börja med. Så nu dränkte jag eländet med bandage och allt.

Daj maddafakka. Try to breath now!! Hahahaha!

Men det var faktiskt en sak som var ganska kul. Efter att jag fått ihop lampan, läst manualen, godkänt riskanalysen och svurit EU-direktiven för belysning i sovrum evig trohet och skrivit på ett intyg att alla mina lampor alltid ska befinna sig minst sju meter från något brännbart material satte jag på en CD-skiva. Min favoritlåt: "Den okände bananens grav", med Fred Åkerström spelade då en tanke slog mig: "Jansjö". Sängbordet som lampan ska stå på heter ju "Malm." Se där; mina referenser till Hedebyborna. Jag hoppas verkligen att ni sett denna serie som är det bästa som visats på TV. Dock: Ladies and Gentlemen.
Let me give you: Jan Malmsjö. Dan Brown, släng dig i väggen!!!

onsdag, december 10, 2008

Panna treeeeeeeeeeeeeeeeee.

Döda Rummet är nu på var mans läppar. Vi hann knappt laga det första hålet innan det andra dök upp. Så nu blev det en försening som är hyfsat oviss. Vi måste visst ta bort stampmassa och sånt innan det går att svetsa.

Men det finns ljus i mörkret, och det ljuset heter Tavel-Erik. Han kommer till oss med jämna mellanrum och startar tavelgrupper och ser till att det blir ordning och reda på sopstation.

Här tar vi en sväng i slagghallen för att se om det finns nån förbättringspotential. Javisst, letar man noga så finns det faktiskt saker som kan justeras en smula för att skapa en viss, men kanske liten, fast dock; förbättring.

Här tror jag att det är en brandvattenslang som samlat allas intresse. Det är inte alltid riktigt hundra hur de används. Där har vi lite utrymme för förbättringar.

Här vet jag inte riktigt vad det är frågan om. Någon har isolerat över märkningen och sedan ångrat sig. Konstigt.

Det ser lite underligt ut men jag kommer inte ihåg om det blev en röd eller gul tagg, eller någon alls.

Jag tror att vår miljösamordnare som ansvarar för denna hinkuppsättning lyckats väl med sina ambitioner.
Normalt tillåter vi inte att folk ställer sina hinkar i slagghallen men eftersom hon snart slutar och hinkarna är prydligt uppradade låter vi nåd gå före rätt denna gång.
Här har vi en spade och en annan grej som jag inte vet vad det är. Men nån använder de här prylarna till nåt och då måste de finnas tillgängliga. "Men var sak på sin plats." Som förresten, efter vad jag hört, är ett gammalt brasilianskt uttryck. Eller så var det tvärtom

Snart kommer här att finnas en speciell plats avsedd för dessa verktyg, samt skyltar där det står; "Spade och grej."

Men hur roligt man än kan ha i slagghallen en kylig decemberdag så måste man utföra sina årliga plikter. En av dem är att äta julbord. En prövning för många som måste äta sig illamående av lyxkäk på en fin restaurang. Sen orkar man inte ens dricka öl.

Tufft! Men de finns de som har det värre, eller snarare haft. Jag tänker på de stackare som inte fick åka hem till höstrusket i Sverige utan var tvungna att stanna på ett hotell i Bangkok en hel vecka. Jaja, men nu är det julbord och Gaj & Glam. Här kommer Calle Scheven, en av få med sjömansbakgrund.
Det var en lyckad tillställning om än med en smula tidspress. Efter två timmar var det sista beställningen, lite magert. Det hände förresten något mycket konstigt då jag åkte in till restaurangen. Jag åkte ner för att parkera på Skeppsbron............................................och hittade en ledig parkeringsplats. Visserligen hutlöst dyrt men ändå.....otroligt ovanligt. Ledig P-ruta på Skeppsbron. Hade jag inte varit med om det själv hade jag aldrig trott på det.

Å så några barnbarn. Jag har varnat dem för godisätande med ytterst dåligt gensvar och nu ser man resultatet av deras olydnad.

Nu är det här inte så farligt som det ser ute eftersom jag har en faster i Arboga. Då är jag mer orolig för hans klädval. Han verkar trivas med att gå omkring med bar överkropp och en guldfärgad väst. På lördag är det morfar som ska handla väl valda julklappar och då är det inte blanka fjollvästar med hästbondereferenser. Nu vankas rutiga skjortor, motorsågar och modellmotorcyklar. Kanske ett gevär och ett par pistoler också. Och några tatueringar.

Å så mitt senaste tillskott i barnbarnaskaran, Vincent. Jag vet inte om han har dåligt eller bra minne men han ser alltid lite rädd ut då jag hälsar på.

Lätt skräckslagen då jag tittar ner på honom. Men sen lyfte jag upp honom och då gick det utmärkt att kräkas på morfar. Min nya tvättmaskin var inget onödigt inköp.

måndag, december 08, 2008

Varningsskyltarna.

Som vi trodde så fanns det en läcka i döda rummet på panna 3 så det var inte mycket annat än att stoppa och laga. Jag var inte så inblandad men jag tror att det fixades snabbt och elegant.

Värre är det med P6 vars stopp drar ut på tiden. Men även den ska nog snart vara på banan igen. Den behövs nu när det börjar bli kallare och kallare.
Våra äldsta pannor eldar på för fullt, oavsett vad vi stoppar in där. Driften upptäckte en varningsskylt i P1:ans tratt. Jag åkte upp för att se vad det var frågan om. Jodå, "annan fara" tror jag att det betyder. Lämplig skylt på ett ställe som är 850 gr. varmt. Men när skylten kom fram dit var det nog inte mycket kvar av den.

Och som om inte det skulle räcka så fann jag en skylt till på väg ner till pannan; "Vägarbete pågår", eller nåt. Som alla förstår är det ingen husmor eller ens restaurangägare som är skyldig till detta. Det måste vara Vägverket som haft kylskåpsrensning och inte orkat lämna sitt skräp där de borde. Eller så var det skyltsöndag i går, vilket jag i så fall missat.
Hur som helst så har den tyska förkylningen som drabbade mig tidigare gjort sig gällande, alternativt är det en ny svensk, som härstammar från barnbarnens dagis. Detta är kanske troligare. Busless på halvsnörvel och feber åkte jag i kväll för att köpa medikamenter i preventivt syfte.
Kan Jang, Chi San, Äppelcidervinäger, Aloe Vera, vitlök och Esberitox. Nu vore det väl fasen om jag inte skulle kunna hålla mig pigg och rask ett tag.


Och slutligen ett gott råd till er som bävar inför jul och julstök, stress, kostnader, fet mat och dyl. Se saken lite från ovan, det gjorde jag. Skaffa Google Earth och titta på området där ni bor.
Å va elände som kan komma. Jul & dyra julklappar. Å inte bara det, klottrare, mopedister, felparkerare, tjuriga grannar och folk som inte vill betala hyran. Det finns mycket att gnälla över om man är på det humöret. Men vips!!
Tryck bara på minusknappei i högra hörnet i femton sekunder så har världen förändrat sig. Vem är jag att klaga? Man ser ju knappt Sverige, ännu mindre en nedklottrad husvägg. Nu kan man se lite ljusare på tillvaron.....................tills man trycker på plusknappen, men det får man låta bli.

måndag, december 01, 2008

P6...ajajajaj!!

Inspektionsstoppet på panna 6 drar ut på tiden. Det var mycket slitage i economisern så där krävs en hel del arbete som vi inte hade förväntat oss nu. Men så är det i vår värld. Börjar man kontrollera saker så är de ofta värre än man förväntat sig.


Så starten blir drygt en vecka försenad och trots att vi har någorlunda tur med vädret är detta inte bra.

Och som inte detta vore nog så måste nån nyfiken liten skiftchef absolut gå till panna 3 och snoka. Han har antagligen stoppat in huvet i pannan annars hade han inte hört den minimala läckan som fanns där.

Men mycket riktigt: I döda rummet kan man höra ett sorgligt väsande om man tar bort luckan och stoppar in örat. Så där har vi troligen ett stoppjobb att planera in.

Här är det vår underhållsingenjör som tittar in i Döda Rummet. Han undrar vem som slog ihjäl det men det är en väl bevarad hemlighet som jag inte kan avslöja för vem som helst.

Men här kommer några bilder från det utrymme där vi har en liten läcka och som troligen kommer att tvinga fram ett stoppjobbsmöte inom en snar framtid.



Det är lite för varmt där för att stoppa in huvet, och huvet måste vara ganska litet för att man ska få in det. Men pyser.......det gör det nånstans. Mange tittar lite misstänksamt på Roger. Han vet också att ångläckage inte är bra. Han berättade en rolig liknelse också, av nån anledning. Det var då vi ville låsa luckorna med en polygrip. "Nej, nej, inte en polygrip", sa han. "Det är som dalmasar, stora glappkäftar med långa ben som är odugliga till arbete."..........eller var det Stockholmare han sa.

Han är visst från Dalarna...............................................den jäveln.

Men ni som kommer ihåg våra brustna skaktransportörer kan glädjas nu, de funkar fortfarande.


Nu är de reparerade och fina och har hållt en vecka med sina svetsar och taljor. Men en viss sprickbildning har noggranna driftare sett så det var dags igen för en svetsning. Vi får köra den här lapp och lagningsvarianten så länge det funkar. Om 6-7 veckor kommer en ny skakare, då blir det som förr igen.

Men: Lite civilt gnäll. Jag skulle ut i fastigheterna och klistra upp lappar om källarrensning. Normalt är det en enkel syssla men denna gång fick jag bråka med tejprullen i över en halvtimme. Det fanns varken början eller slut på den, sicket larv.

Jag rullade runt den flera varv utan att hitta skarven och när jag gjorde en ny med en kniv blev det bara pannkaka av alltihop. Vem fasen hittade på tejprullen???

Jag blev lika arg som jag blir på de plastpåsar de har vid fruktdisken och som inte har nån öppning. Men nu ville jag se blooood. Dööööööööö jävla tejprulle. Mej jo rutten in Hell!! Ibland suger livet i kvadrat!