På´n igen.

Ja som ni vet slutade mitt första norrlandsreseförsök med en returresa från Gävle. Men jag bytte bil och började om i min gröna combi några dagar senare. Då jag kom hem var jag inte upplagd för långresor utan väntade några dagar.

I alla fall: Nu kom jag iväg tidigt på morgonen och hade min gamla mor med mig. Hon skulle hälsa på sin syster i Boden.

Strax efter Sundsvall stannade vi och tankade, samt passade på att fika och ta en macka. De som jobbade på den macken ansåg knappast att städning var deras jobb. Det är ju inte så jättetrevligt att sitta och käka mullbärslimpa i en sån här miljö. Men jag orkar inte tjafsa med bensinmackspersonal så det fick bero. Men hade jag ägt den macken skulle jag haft ett allvarligt plussamtal med personalen.

Resan upp och resan tillbaka till Stockholm gick finfint. Visserligen regnade det å de grövsta hela tiden men bilen fungerade som den skulle. I Havsträsk, fem mil från Boden åt Jokkmokk till, spenderade jag en vecka med att försöka packa lådor och ge bort möbler samtidigt som det regnade värre än någonsin. Jag kunde göra lite nytta vid de korta uppehåll som kom ibland men för det mesta satt jag i min kusins hus och tittade på TV eller läste i Amelia.

Det goda med detta, efter att ha sett Oprah Winfrey och Dr Phil är i alla fall att jag vet att det finns folk som är livrädda för hörn och att en del människor drömmer mardrömmar om filmjölk?????????? Jaja!!

När det var uppehåll kunde jag sortera mina lådor och det var himla bra. Nu har jag tömt uthuset hos min kusse och han kan själv använda det igen.

Väl tillbaka till Stockholm, efter att ha blivit tagen av polisen i Boden tio över fyra på morgonen, var det kalas hos VC. Han och hans sambo ordnar de absolut bästa festerna och nu när de bor i ett brunt hus har det faktiskt blivit ännu bättre. De e trädgård och gräs och grill och allt som hör en villa till.

Även ett visst mått av ensamhet. Den som grillar mat åt trettio pers har en diger uppgift och ensamhet i grilloset är den tappres lön. Några kom och höll lite sällskap men det var bara för att de ville ha en "Väntepölse", som det heter i Norge.........tror jag.

Några av de celebra gästerna känner ni kanske igen. De som får reparera de värsta läckorna och fixa de svåraste remhaverierna, gärna på fredagskvällar.

Men Gaj & Glam i all ära, det finns en verklighet bakom allt. Å den verkligheten heter slagghall. Jag skickar in ett par bilder från slagghallen så ni ser hur mycket slagg vi ska hantera, samt vad den innehåller. Jag blir så trött på folk som ska kasta rörkopplingar och dyl i hushållssoporna.

Slagg-Jonas ringde i går och var för en gångs skull nöjd med situationen i slagghallen, inget vatten att bråka med och då blir han lycklig. Slaggnivån var normal och det gick bra att lasta slagg. Halleluja är bara förnamnet.

Då får jag i stället skicka in en helt obegriplig bild.

En OLE-åtgärd. Om jag kom till ett möte utan de papper jag borde haft med mig och skyllt på att min dator först måste utföra en OLE-åtgärd skulle jag ha fått sparken. Hur kan det komma sig att det i databranchen tillåts det allra vansinnigaste ursäkter för att programmen inte ska funka.

Tur att inte bilar har samma principer: "Vill du verkligen bromsa?" "Det verkar som om du lagt in fel växel. Vill du lägga in tvåan i stället?" Jo jag tackar!

Ändå: Som vanligt då min dotter haft min pickup är flaket fullt med skräp. Hon vet att pappa fixar detta förr eller senare samtidigt som hon låtsas att det bara är tidsbrist som gör att hon inte hunnit tömma det. Denna gång var det en TV-apparat, tre skrivare, en symaskin och diverse annat elektroniskt som skulle slängas. Jag tog mitt nya oinvigda SRV-kort och åkte upp till återvinningen. Så himla bekvämt och smidigt. Det var bara att visa upp kortet vi grinden och sedan kasta alla grejer på därför avsedd plats. Varför slänger folk sina prylar i källaren och vinden då det är så pass enkelt att på ett hederligt sätt bli av med sitt skrot. Det är samma fenomen som jag stött på i fjällen och som jag aldrig kommer att förstå: Man orkar bära med sig en stor burk full med köttbullar långt in i Sarek, men då burken är tom orkar man inte bära med sig den tillbaka. Förklara den matematiken den som kan.

Så här enkelt är det: Elektroniska prylar här, kylskåp där och Tjeckiska kvalit....nänä, här är jag på väg ut..........med min termostatlösa pickis. Gängpaj, jag säger inte mer.

Alla som känner mig vet att jag ALDRIG skulle skryta det minsta om mina barnbarn, skulle inte komma på tanken. Men nu kan jag inte låta bli.
Här är hon; Bianca. Hon kommer med största sannolikhet bli en världsberömd artist då hon blir större. Hon är bar tre år gammal men har i dagrna, som ni ser, släppt sitt första album. De e så morfar får tårar i ögona. Vad månne bliva av henne????

Gävle.

Jaha! Eftersom jag började min semester i går så vet jag inte så mycket om vad som hänt på sopstationen utom att slagghallen finns på var mans läppar.

Så jag får i stället lämna en kort och koncis reserapport.


Jag åkte upp till Gävle. Där åkte jag runt i nästan en timme med en vilt främmande farbror som kom från Orsa och pratade en helt obegriplig dialekt. Han skulle ha tag på en firma som skulle slipa hans furubord. Efter mycket sökande pratade han med en kille på en bensinmack och då visade det sig att firman var nedlagd sedan år tillbaka eftersom ägaren dog.
Farbrorn hade en Volvo från 1988 som gått 87 000 mil. Han använde bara ettans och tvåans växel så varvtalet var sällan under 4 000 rpm. Mitt i Gävle drog han på och körde om en bil på höger sida, då var jag rädd.

Sedan plockade jag ut termostaten i min egen bil och åkte hem till Stockholm och satte upp min taggtrådslampa och en tavla. Sen var den dagen till ända.

Här har vi honom. Fd isolerare, busschaufför och nåt mer. Jag förstod ungefär hälften av vad han sa och det var efter att jag frågat om ett par gånger.

Men på torsdag gör jag ett nytt försök, då i min gröna tjeckiska kvalitétsbil. den utan flak.

Solsken och spraytork.

Så här ska man inte göra, det vet alla. Men ibland har nöden ingen lag och har man glömt plattan till stödet så får man vara innovativ. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men det var inte så svårt att hitta en tom ölburk på Gränsö förra helgen. Ack vilken värme!!

Men det kan bli för mycket av det goda. Tidigt på söndagsmorgonen packade jag ihop tält och sovsäck för en svalkande färd hem via Stegeborg och Jönåker.

Strax innan Kuddby stannade jag för att ta en bild på det mäktiga landskapet, som inte såg ett dugg mäktigt ut på fotografi, men i verkligheten var det ballt.

Men tillbaka till den verkliga verkligheten, den som är ball både på kort och IRL, sopstationen.

Det är nästan så man får en tår i ögat då man ser resterna från Gustaf Janssons 60-årsskiva stiga mot himlen efter att ha blivit några kWh el.

Några andra som fick en tår i ögonvrån var Larsa och Swippe då vi talade om att fläktremmarna på P2:ans sekundärluftsfläkt gått av.

Två stycken hade gått av och två stycken hade ramlat ur spåren. Detta hände givetvis vid fyra på eftermiddagen, han nån trott nåt annat?

Men driften lättade nog bara lite på lasten medan de fixade fläkten och strax efter att jag tog denna bild var det full rulle igen.

Vi fick även problem med spraytorken till panna 4. Jag tror att det var därför underhållschefen, verkstadschefen och jag samlades i CKR för att göra en inspektion

Han ser ganska glad ut men det var innan han såg den här bilden, igensatta ledskenor runt turbinen inne i spraytorken. Vad göra?

Antingen stannar vi pannan och sanerar tårtbitsplåtar och ledskenor eller så går vi in med en robot som sprutar vatten och sanerar med pannan igång, och riskerar att tårtbitsplåtarna lossnar så vi måste stanna pannan. Men som vi säger på sopstationen: "Ta inga risker, men alla chanser." Så vi bestämde oss för att pröva robotmodellen.

Här sticker jag mellan lite för att visa att kranförarna tjuvstartat Prideveckan. Är det lagligt?

Men här sätter MW igång att ta bort turbinen. Det är inget lätt jobb men enligt rykten är han Autodidakt så för honom var det ganska lätt.

Japp! Så var klart. Här får turbinen vila medan vi sanerar spraytorken med våran högtrycksrobot.

Här har vi tårtbitsplåtarna som vi oroade oss för. Bulorna som ni ser på bilden ska inte vara där. Det är egentligen hål som släpper genom rökgaser, men den funktionen har upphört som ni ser.

När roboten kastar ut vattnet så kom det med jämna mellarum en sån här puff genom hålet där den var nedstoppad. Inte farligt men tämligen varmt och fuktigt.

Operationen gick himla bra och efter ett tag kunde vi återställa spraytork och turbin, lasta på P4:an och allt var som vanligt igen.

Jag petar in en liten bild på vår generator som står stilla för revision.

"Jorda själv så slipper prästen, men glöm ej spänningslöshetstesten", har jag för mig att jag fått lära mig en gång i tiden, på den tiden jag var bildbar.

Å så lite blandade hushållssopor; en hamster-och en fågelbur. Inte särskilt brännbart men de passade bra i tipphallen.

Men raskt till nästa elände: Stopp i askskruv. Efter att ha sugit och grejat så chokade skruven under slangfilterskrapan och vi fick inte ut nån aska. Skruven efter denna, den reversibla, var under utbyte och det var meningen att en sugbil skulle hålla undan askan i stället. Men den gick sönder och vips, så vare stopp i transporterna. Ett tag såg det ut som om vi skulle vara tvungna att stoppa pannan..illa.

Men eftersom vi ogillar pannstopp lika mycket som HipHop och bordsmargarin så gick VC och jag ut för att svära lite. Och efter en del petande och krafsande, bankande och frustande, så lyckades vi få igång skruven och askutnmatningen och kunde fortsätta att suga med bil tills revskruven var utbytt och allt var som vanligt igen.
Och nu till mitt privata missöde, föga hjältmodigt. En liten sketen geting stack mig i fingret och det slutade med läkarbesök, medicinering och att jag fick gå runt med en julskinka som stack ut ur skjortärmen. Det är ju för löjligt.

Dessutom visade Kvisten sin arm, där han hade stuckit sig på en död geting. Helt uppsvälld trots att han gått med våta omslag på armen i två dagar. I år ska man passa sig för getingar, sanna mina ord.

Och en liten helgbild från vår slagghall. Är det mycket slagg eller är det mycket slagg eller....

Denna del av sopstationen kommer att stå för en stor del av mina bekymmer i höst, hoppas jag.

Men det finns sånt som är roligare än sopor och spraytorkar trots allt: Bröderna Brothers.

Morfars egen parallelltwin: Eskil & Isak, som vanligt blängande åt varsitt håll.