P4, elevator och......tårta.

Ja det har hänt mycket sen sist. Allt trassel med panna 4 vill jag lämna där hän. Nu går den i alla fall som en klocka igen. Blandningen 70/30; hushållssopor/grovkross, är en perfekt mix och den ska vi behålla så länge som möjligt. Hyfsad NOx och låga svavelvärden, perfekt.

Panna 3 börjar krokna, ryckig effekt och några CO-spikar, no good. Idag diskuterade vi sprängning i den nästa vecka men vi fegade ur lite. Smäller det för bra chokar vi utmatningssystemen och då är det risk för att pannan trippar.

Så vi vägde 800 MWh mot att inte elda 2 800 ton sopor och kom fram till att vi drar ner lasten och håller andan i några dagar, lämpligtvis under helgen. På måndag får vi se hur landet ligger.

Men första bilden tog jag i ett utrymme som jag hittills har missat. Här går pannluften in och via filter vidarebefordras den till våra pannor. Det var ett hemskt ställe, blåsigt, dragigt och fullt med nån spöklik aska. Jag har inte sett nåt liknande sen jag såg min första Indiana Jones film.

Vilken skräckfilmsregissör som helst skulle få nåt fuktigt i blicken om han fick se denna lokal, belägen mitt i ett modernt kraftvärmeverk.

Man måste gå ut på taket för att komma in i detta utrymme och då fick jag även se orsaken till att det ofta ligger vatten på taket, vilket borde rinna ner i diverse avlopp.

Man behöver inte läsa särskilt många poäng "Avloppslära" för att begripa att det här inte funkar. Totalt igenbeckat!

Nu för tiden så ska kranförarna sitta i kontrollrummet och köra sina skopor. Det fungerar väl; "så där", men jag tror att det är en vanesak. Det finns folk som gör värre jobb via fjärrstyrda spakar.

Om ett tag, då detta fungerar, ser jag nästa steg; krankörning via Internet. Då ska undertecknad omskola sig och erbjuda sina tjänster som kranförare. Jag ser framför mig hur jag loggar in på Sopstationen från en soldränkt villa i Thailand. Jag viker ett av rummen till alla skärmar sen kan jag sköta jobbet i ett betydligare bättre klimat än vad en vinter i Sverige kan erbjuda. Och med lite skickligt planerande kan vi ha kranförare strategiskt placerade över jordklotet så vi sparar in allt OB-tillägg. En symbiotiskt framtid står för dörren

Men än så länge är det som det är. Hos verkstadschefen hittade jag den här klockan. Lite kusligt det också, klockan nitton minuter över hände det.

Vad som hände vet jag inte men han hittade klockan inne i en panna så det var väl inte så dramatiskt. Men jag tänkte på vad jag såg för drygt trettio år sedan då jag som ung sjöman med rosiga kinder och tvärrandig tröja klev iland i Hiroshima. På svajande ben gick vi till ett museum som visade de ruskigheter som drabbade det japanska folket under andra världskriget, usch! Må det aldrig hända igen.

Jag tror att det var en skrapa som skulle fixas under drift och några modiga killar byggde en välbehövlig ställning i slagghallen så att våra skickliga mekaniker kunde göra en insats.

Slaggbanden var stoppade men det ser inte så himla kul ut i alla fall.

Sedan återkommer jag till vår pannhuselevator som skulle på plats. Nån hade lyckats hitta en kran som kunde lyfta närmare åttio meter och vi hoppades att det skulle räcka. Det var rejält spännande ett tag. Om det blåser för mycket är det kört och kranföraren hade inte tid att sitta hos oss och vänta på stiltje så det ville till att det var lugnt väder då lyftet skedde.

Här ser vi hur kranen lyfter upp bandet med alla skoporna på och alla kan se att den är jättehög.

Här är den på väg mot sitt slutliga mål. Där ska bandet stoppas in, och förhoppningsvis åt rätt håll.
Här har vi några killar som styr bandet. De står på en lite mindre kran. Det var många kranar i farten den dagen.

Så här högt kom bandet upp med kranen, det fattades en bit eftersom han inte kunde lyfta högre.
Men det var här våra bröder från öst visade vad det var för skillnad på Sisu och mellanöl. Med några väl valda svordomar, sprungna ur den Finländska urskogen, fick de ner gummibandet på avsedd plats.

Här är den på plats. Sex tusen kilo gummiband med skopor som har femtio procent högre kapacitét än den gamla ska förse panna 6 med RB 2 i många år.

Lite info om våra gamla slaggvattenpumpar.

Dom finns inte kvar här längre. Nu står de i en kulvert, repade och snygga, fixade av Ragge.
Och här har vi gänget som denna helg ska se till att vi eldar upp en himla massa soppåsar, plåtburkar, fulölsburkar och trampcyklar. En och annan har kanske blivit inspirerad av veckans aktiviteter och anammat detta med kranarbeten. Mer säger jag inte.

Slutligen: I en branch som vår har vi inte många kvinnor. Vart man än vänder sig står det karlar i olika åldrar och storlekar. Men det finns undantag, som jag kanske nämnt tidigare, då det samlas en väldigt massa kvinnor. Idag var det en sådan dag.

Och som de trogna läsarna redan förstått så är den gemensamma nämnaren för dessa tillfällen..........gräddtårta. En platschef, en projektadministratör, en konsult, en kemist, två miljösamordnare och bakom blommorna, en bränslelogistiker, även hon en kvinna och orsaken till tårtätandet. Och samtliga är kvinnor. Detta fenomen kan jag inte förklara. Var håller de hus under de tårtfria perioderna???

Jo jag vet, några tror kanske att jag är en mantjåvinist eller nåt men så är det givetvis inte.

T.ex. Jag måste sluta skriva nu eftersom jag har tjejkväll. Bara en sån sak. Jag ska städa, diska och tvätta kläder. Sånt som tjejer tycker är så himla kul.

Tyvärr...

.......så hade jag väl i princip rätt. Driften hade så mycket att göra så de hade inte tid att svara i telefon. Den ena rostern hade börjat läcka igen, vid provtryckningen på torsdagskvällen. Men en kraftfull insats från vår svetsgrupp med Ulla i spetsen fixade detta problem.
På fredagsmorgonen låg vi på fastbränsle igen och kunde börja beta av högen med sopor som samlats hos oss.

Några trogna läsare har kanske märkt att det är ofta som problemen vi har löses av kvinnor, men så är det tyvärr. Hur macho och balla vi än försöker vara så kommer det alltid in tjejer och säger hur det ska vara, och oftast har de rätt.

Förbi är den tiden då vi karlar kunde slå oss för bröstet då det hettade till: "Här krävs det en karl."

Nää...nu kommer det in kvinnor med roche på ögonen och nagellack och slår oss på fingrarna. Ur led är tiden.

I alla fall; det var inte meningen att jag skulle begrunda det underläge vi män har.
Panna 4 går som smort då Vivi kör och pannhuselevatorn kryper snabbt och säkert mot sitt mål.

Pannhuselevatorn mot panna 6 alltså.

Men sista biten låg fortfarande på backen. Det är där vi ska fästa grundbulten.

Men snart har vi elevatorn på plats. Vi har numera av nån anledning ett gäng flottister som underhållsingenjörer, och det märks. Allting klaffar och allting fungerar som det ska. Undertecknad kan själv, utan att stoltsera för mycket, hänvisa till ett år som flottist och tre år i handelsflottan. I alla fall: Arbetena går med militär precision och det har vi alla glädje av.

Jag vågar faktiskt att vara lite kaxig just nu eftersom jag vet att verkstadschefen är nere i Sviestad och kör sin MC på bana just nu. Han är inte glad åt det militära men just nu leder vi med fyra-noll. Han har fått för sig att det var tråkigt i lumpen, tråkigt? Och att vi gjorde onödiga saker. Otroligt! Varför skulle det vara onödigt att putsa skorna varje dag, köa i flera timmar eller bli väckt varje natt? Sånt e kul. Bädda säck är manligt.

Dock: Det blev tårta idag. Behöver jag säga vem som stod först i kön??

Allas våran egen rikskupongsutdelare fick spader då Ola inte ville släppa till sin tårta.

"Hörrö gubbe", sa hon. " Nu vill vi ha grädde innan den sinar.....annars blire kompanistryk."

Och eftersom flottister är gentlemän så fick hon sin tårta innan det var dags att åka hem.

Åhåjaja, jag måste visa en bild på killar som inte har det så roligt; de som svetsar inconell:

Så här ser det ut: Undertecknad fick alupsykos bara av att titta på dem.
Huuga!! Sicket jobb. Men det var visst amerikanska tuffingar som stod för detta så jämfört med att vara "bodyguard" i Irak var det här ett lätt jobb. Om ni tittar noga på bilden ser ni fötterna på en amerikansk svetsrobotoperatör.

Panna 4..........igen!!!

Ja då var det färdiggråtet över den fina kurvan som panna 4 presterade. Driften upptäckte att det rann vatten från pannan och de konstaterade snabbt att det troliga var en kylslang till rosterna. Vi stoppade pannan, gick in, och konstaterade att så var fallet. Men inte nog men det; ett stort antal av de slangar som monterades under revisionen hade lösa kopplingar. Det var alltså slarv på fabriken. Så nu var vi tvungna att själva åtgärda det som borde vara gjort i, tror jag, Danmark.
Efter att alla slangar var kontrollerade så var det dags att starta, men först skulle vi provtrycka systemet. En formsak, trodde vi alla, men tur var väl det. Nu upptäckte vi nya problem; flera rosterstavar var slitna och en av dem läckte då vi började peta på den.

Fronten på flera rosterstavar hade inte lyft som de skulle när de rörde sig framåt så de hade nötts ner och saknade flera millimeter av godset.

Så här ser fronten på rosterstaven ut.

Bilden är lite suddig men man kan se hur fronten är indelad i sektioner innan den mättes. Fläckarna är nåt slags kontaktfett..........tror jag. Kontaktfett???? Jaja.

Det var TB som gjorde detta och han brukar veta vad han gör.

På lite avstånd ser rosterstaven ut så här.

Vartannat par av dessa stavar petar soporna framåt medan de emellan sitter fast.

Här kommer en bild på kylslangarna som sitter under rosterna och som ser till att rosterna inte brinner upp.

Kortet är taget in i hålet under den upplyfta rosterstaven. Där kan man skönja den ställning som byggdes för att kunna fixa alla slangarna.

Och här har vi TB från TB Svets som lägger på några svetssträngar på de slitna rosterstavarna samt schimsar dem så att de lyfter som de ska.

Klockan halv fyra i eftermiddags var jobbet klart. Sen skulle ställningsbyggarna ha en timme på sig att riva ställningarna. Så rimligtvis borde vi ligga på olja nu och vara klara för fastbränsle i morgon bitti. Men jag är orolig i alla fall. Jag har ringt driften flera gånger i kväll och de trycker bort samtalet varje gång. Antingen har de så mycket att göra att de inte hinner prata i telefon, inte bra. Eller så ser de att det är jag som ringer och tycker att jag inte ska lägga näsan i blöt, mycket bra.

Jag tog ett kort inne i eldstaden på morgonen och som ni kan se så är det ingenting att se. Det ser ut som en bild tagen i Universum då alla olika solar börjat skena iväg.
Men det är damm som snurrar omkring i luften och som inte syns förrän man tar ett kort med blixt. Man förstår lätt att det finns trevligare ställen att vara på med sina lungor. Munskydd påbjuds.

Jag passade även på att plåta vår underhållschef; Virpan, som tillsammans med panna 4:s projektledare; Rolle, (nu 5 kg lättare), beskådade förödelsen.
De försökte få tag i de danskar som gjort rosterjobbet under revisionen men det var omöjligt att få upp dem. Det var visst fulölskarneval i Jammerbugt så ingen kunde komma.

Och idag fick kranförarna för sig att köra kranarna i automatik. Då blev det ett tag lite stökigt med att hinna fylla på pannorna med sopor samtidigt som det skulle hållas undan under tippfickorna. Det gick inte så bra. Bunkern blev full under fickorna och bilarna fick tömma sin last på golvet, i stället för att det fick glida ner på våra nya hasplåtar som TB Svets har monterat, där sedan Yttre Bränsle klev in och körde ner soporna med sina Caterpillrar

Om nån skottade rent vet jag inte, men om skylten talar sanning borde en och annan ha ett tippförbud att vänta.

I alla fall; vi har även lite termodynamiska hederliga fel också. För att ingen ska tro att vi bara gormar med soppåsar och dyl så klämmer jag in en bild på ett ångläckage.

Härligt, måste jag säga. Så himla retro. En pora i en svets. Underbart!!

Till sist en glädjande nyhet. Nu har den kommit. Visserligen för sent men den står på plats. Pridefestivalen är slut och karnevalen över men nästa år ska vi vara på plats.

Nästa år ska vi kunna hjälpa till med de överviktiktiga transvestiterna. En liten bortglömd minoritet, men ack så viktig. Nu ska även dom upp på flaken.

Just det; jag höll på att glömma en sak, men det har ni väl redan förstått: Dagens blog presenteras av TB Svets.

Finkörning.

Efter ett Mälaren Runt och en rejäl kräftskiva med allt vad det innebär och helgen är över.

Pannorna har gått bra, alla fyra, även om panna 3 började konstra på söndagen. Det började väl ordna upp sig på eftermiddagen men vad felet är vet vi inte, men som vanligt skyller vi väl på bränslet. Som oftast ser ut så här.

Salladsblad, gurkor och allt vad det nu är brinner inte så bra. Den minimala mängd energi det innehåller går åt till att förånga vattnet som det innehåller. Even Steven, som en del säger.

Men P4 går så bra så man blir rent tårögd. Jag var tvungen att ta en bild på kurvan......eller snarare strecket. Snyft!!

Den översta kurvan på övre skärmen är effekten på panna 4 under ett dygn. Kurvan under är panna 3:s effekt. Som alla ser en smula skakig. Men att alla gurkor skulle hamna där i två dygn håller jag för otroligt. Det måste vara nåt annat.

Revisionen på P6 flyter på med, hittills, endast ett dygns försening. Den nya pannhuselevatorn börjar ta form och växa sig uppåt.

Sakta men säkert drar den sig uppåt mot det igensatta hålet i pannhusväggen.Och dess rökgasrening är givetvis också under revision. Här tog jag ett kort inne i neutrala steget.

Nej.....det är inte nygräddade bullar. det är några slags dysor med vattenlåsfunktion, om jag förstått saken rätt.

Idag var det lite kaos på området också, lyftkransfestival. Två kranar, bilar och truckar. Det skälldes på fyra olika språk i åtta olika tonarter. Men när dimman skingrat sig låg åtminstone vårt väl använda flygasktransportsystem på marken.

Här är det en del av stoftsändaren som närmar sig backen.

Inne i panna 6 pågick det byte av dysbotten. Jag tog ett kort genom en liten lucka in till eldstaden. Där ni ser den gula hjälmen är enda stället man kan gå in på. Det här är inget ställe för folk med cellskräck eller dålig mage.

Nå i alla fall: Efter jobbet åkte jag förbi mina barnbarn och hamnade mitt i en TV-inspelning. Mina barnbarn och dotter skulle vara med i ett program som handlar om blyga barn???
Slå på TV 3 nån gång i oktober så får ni se resultatet. Men jag fattar inte varför just de skulle vara med. Inte särskilt blyga barn tycker jag.
Lilla Bianca brukar ju till och med flirta lite, i alla fall med morfar.

Spännande onsdag.

När vi hade fått panna 4 att gå hyfsat på rena hushållssopor hände en smärre katastrof. Ena sopkran gick sönder och blev liggande i sopbunkern, fästet mot vajern havererade och skopan gick inte att rubba. Eftersom kranbalken stod i vägen hade vi plötsligt ingen möjlighet att stoppa ner bränsle i våra pannor.

Här ligger den och ser inte glad ut. Vi hade killar från Konecranes på plats och de gick upp och tog loss kabeln till skopan så att vi kunde köra undan kranbalken.

För att kunna jobba snabbt och effektivt med att få upp skopan blockerade vi flera tippfickor vilket ställde till det för sopåkarna som plötsligt fick börja köa innan de fick släppa sin dyrbara last.

Några containrar och en Caterpiller spärrade av fickorna så att Mange och hans kumpaner kunde förbereda en attack ner i sopbunkern.
Ett par stegar fastbundna med en kätting i ena containern och sedan förlängd med en lotsstege blev den trappa några modiga mekaniker skulle knalla ner på.
Ingenting för den som är höjdrädd eller inte gillar soppåsar.

I ett par timmar var det lite kritiskt, både för pannorna och för de stackars sopåkarna som fick köa utanför bunkerhallen.
Men som det brukar vara här på sopstationen. Slutet gott, allting gott!!

Lite fritid också.

Sveriges genom tiderna bästa trubadur, var visserligen inte svensk, men det gör ingenting. Han hade också ett otroligt bra minne, vilket man firar varje år på Mosebacke. I år var det tjugoårsjubileum. Och varje gång har solen lyst från en klar himmel.

Finn Z uppträdde förstås och Peps fick Cornelispriset på en halv miljon skattade kronor.

Bilden på Peps blev inte särskilt bra men det berodde på att han var ganska suddig hela kvällen så det var inte lönt att försöka sig på några fototekniska stordåd.
Här tar han ödmjukt emot priset. En sån summa pengar har nog Cornelis själv aldrig ägt, ännu mindre skattat för.

Och nu har jag lagt en lärdom till de andra......fyra...fem...eller vare e. Jag vet var vägbulorna kommer ifrån. De odlas i Norge. Sedan smugglas de över gränsen till Sverige och monteras på våra vägar så att de kan ställa till ett elände för bilar och motorcyklar, som norrmännen inte kan tillverka ens. Ren avundsjuka.

Jag har meddelat Vägverket i Sverige var plantagen ligger och de kan nog förvänta sig kraftiga reprimander från vår svenska, kraftfulla myndighet.

Å så en bild från en av de minst generösa pizzerior jag sett. Om jag köper fyra pizzor så får jag 1,5 cl läsk.....ALLDELES GRATIS.
Jag kan knappt hålla mig från att beställa fyra på en gång.

Till slut: Skönt att sommaren snart är över så man kan ramla tillbaka i gamla spår och börja vara som folk igen.
Det är Mälaren Runt på lördag. Sen ska jag klippa mig och skaffa ett jobb.

Panna 4 vare ja........

Det har hänt en del sen sist men jag ska försöka vara lite kronologisk. Vi hittade ingenting som kunde stoppat matarbordet utan gissade på att det gått in för långt och kört fast bland soporna.
Här står jag tillsammans med en bekymrad dansk pannexpert under soptratten och tittar på matarbordet som efter nedsvalning fungerade perfekt.

Som kuriosa kan jag tala om att det inte luktade särskilt gott där nere.

Men hur som helst; vi startade pannan och hoppades att den skulle funka.........men icke, samma fel igen. Men när vi stoppat och kylt ner den igen gick vi över matarbordet med lupp. Vi hittade en pyttepytte liten upphöjning på en svets och antog att det var orsaken. Närmatarbordet blev varmt så utvidgades den så mycket att svetsen nöp fast det. Efter en putsinsats på svetsen så startade vi om pannan igen och nu går den som en klocka; 82 friska Megawatt.

Å sen vare dags för revision på panna 6. En av sopstationens snyggare lastnedgångar och sen stod pannan stilla. Driften lyckades körs slut på det mesta bränslet och det var bara några timmars jobb med en Caterpiller innan lagersilosarna var tömda.

Här kommer den lille Cat:en farande runt i lagersilon. Och på nästa bild kan ni se hur de ser ut på mitten i silosen där utmatningsskruven sitter fast i något som påminner om ett forntida offeraltare.

Här skruvas vårt returbränsle ut för vidare befordran till pannhuselevatorn som lyfter upp det till dagsilosarna, tre stycken. Men just nu har vi ingen elevator för den har de plockat bort. Men snart ska vi ha en ny och fin elevator på plats.

Den ser ganska fin ut trots allt och jag hoppas att den kan användas till nåt vettigt på ålderns höst.

Å sen en snabbis in i slagghallen igen. Där skummade det av allt surt vatten och allt möjligt geggigt så det såg nästan ut som en satellitbild över miljöförstöringen på Sydpolen.

Urrrrk!!