Sopstationen

onsdag, februari 28, 2007

Prover och sprängningar.

Så där ja, nu har vi sprängt klart i panna 6 och den knallar på raskare än någonsin. Det var nåt ögonblick i går då vi hängde på gärsgårn men en blixtinsats av Kvisten räddade det hela och han kan nu lägga till titeln "Kobran" till de andra titlar han erhållit genom tiden. Vilka ska jag icke förtälja.

Och panna 4 ångar på med sitt prov på enbart hushållsbränsle.........igen. Men denna gång verkar det fungera. Nu har vi kört provet i 33 timmar utan större problem.

Dessutom, efter en liten reglervurpa på morgonkvisten, gick effekten upp och lade sig på börvärdesstrecket. Skillnaden mellan ärvärde och börvärde är i princip noll, ingen regleravvikelse alls. Så ska vi ha det i framtiden.

I morgon, klockan tolv på dagen, är provet över och vi kan börja beta av högen med grovkross, till enorm glädje för vår bränselogistiker och en oerhörd lycka för mig.

Enda orosmolnet i så fall blir väl att danskarna kommer att fira att ett steg närmare ett övertagande har skett. Och hur firar danskar sina framgångar? Just det.....fulöl i kubik.

Så om provet blir väldigt lyckat är det risk för stopp i nedfallen igen, pga alla aluminiumburkar som ramlar in på rosterna.

Aldrig får man vara riktigt glad:-)

Sedan klockan tolv på natten är februari månad över och kan vi hålla full effekt på anläggningen fram tills dess så har vi gjort en lysande månad. Min frånvaro de två första veckorna i februari har gett resultat. (Se tidigare notering)

Men allt är inte Gaj & Glam, det finns tråkigheter också. Ibland klipps en sladd av, ibland försvinner mina skor och ibland tar kaffet slut.
Nu har turen (oturen) nått Pannafyraoperatören Peter. Nån har visst knyckt insatsen till hans hjälm, så nu får han gå omkring på sopstationen och se ut som nåt som borde varit med i Ronja Rövardotter.
Men han håller god min och litar på att hans chef Jalle beställer en ny så snart han slutat skratta, vilket lär dröja.


Jag är ju givetvis inte så angelägen om att vara med på bild själv, men för att med gott samvete lägga in andra så kanske jag i rättvisans namn får bita i det sura äpplet. Notera min Rolex Oyster, inköpt i Thailand. Bara 400 kr. i stället för dryga 25 000 kr. i Sverige. Detta kap finansierade hela semestern.
Vår egen projektadministratör Anette tog bilden.

Och i kväll kommer Tobbe och Emil hem från Brasilien. De lämnade en stor lucka då de smet iväg till Sydamerika och snart är den luckan fylld. Men å andra sidan fick vi en ny lucka i kranhytten i måndags då Ville drog till Thailand igen. Men han kommer tillbaka om tre veckor eller nåt, och börjar planera nästa resa dit. Driftpersonalen på sopstationen är ett berest släkte och somliga hittar bättre i Asien än vad de gör på Södermalm.

Till slut; Bianca fick ju vara med förra gången så då måste väl storebrorsan få vara med idag.

Bilden tog jag i somras, dagen efter att vi varit ute och partajat, och satt på McDonalds i Västberga och käkade en bakislunch. Om jag inte minns fel var den på väg upp precis då jag tryckte på avtryckaren. Morfar är visst ingen vidare barnvakt.

torsdag, februari 22, 2007

Kyla och elände.

Så där ja; efter att nästan ha jobbat i två veckor igen borde jag säga att jag blivit varm i kläderna, men icke; jag fryser mer än någonsin.

Borde väl vänja mig vid kylan snart.

Men det känns bra att vara tillbaka på jobbet igen. Sju veckors ledighet gick fort och nu är det bara att se fram mot nästa semester, men innan dess måste vi elda lite mer sopor.

Pannorna har gått bra då jag varit borta och det har slagits en del rekord. I nästa utvecklingssamtal ska jag påpeka fördelarna med min frånvaro för min chef så att han förstår vad de har att tjäna på att jag är i Thailand och åker hoj i stället för att vara på jobbet.

Men trots att pannorna går bra så är det alltid nåt som ska krångla, om inte annat provverksamhet, intrimningar och nya reglermetoder.

Panna fyra skulle givetvis utföra prover med 100 % hushållssopor då vi behövde elda grovkross som bäst, veckan efter att vi slagit rekord i mottaget bränsle.






Så det blev ett schackrande med bränslelogistiker, projekt och övriga inblandade innan vi kunde börja. Från att de ville köra hushållssopor några timmar på dagen blev det raskt ett behov att köra tio timmar om dagen som slutade med att de ville köra dygnet runt, pust, och grovkrosshögen vara växte och växte.

Men endast hushåll gick inte så vidare bra under någon längre tid så både tisdagkväll och onsdagkväll fick provet avbrytas och vi fick blanda in grovkross för att kunna hålla pannan igång. Just nu är provet avbrutet men ska eventuellt börja om på måndag natt.

Men vi har att göra ändå, RK3 och DK6 skulle trimmas in på regleringssidan i morgon, men eftersom Svedala just nu har det lite tungt på elsidan; kärnkraftsverken är inte riktigt kuranta som ni vet, så väntar vi med RK3 till nästa vecka då det ska finnas 1,5 block kärnkraft till på elnätet. Ett block ligger på 50% och går upp till 100% till helgen och ett annat ska startas innan måndag. Vilka kommer jag inte ihåg. Sedan kommer visst Forsmark med ett block vecka tio. De har ju haft lite problem där. Vad som felas vet jag inte mer än andra som läser dagstidningar, kärnkraft är inte så kul så jag är inte så insatt i deras liv och leverna.

Men som det ser ut just nu vågar vi inte göra något som kan äventyra våra turbiner.

Men kylan ska lätta ännu mer till helgen och då kan vi förhoppningsvis koppla av lite och titta på eventuella underhållsåtgärder. Panna 4:as luftförvärmare behöver göras rent och det kan komma i fråga nästa vecka. Då går vi ur med fastbränsle och ligger på olja under rensningen, ett "lightstopp" så att säga. Tar väl en dag eller så.

Och sedan är det dags att spränga i P6 igen. Den går så bra så vi kommer inte åt att göra rent den under nåt stopp, vilket vi är mest vana med, så vi får sanera under drift, eftersom den aldrig trippar ur, peppar peppar.

Och idag då jag var ute och inspekterade grovkrossen fick jag se nåt ovanligt. Jag har efter två år på sopstationen endast sett två råttor, svansen på en levande och en som var död.




Men idag fick jag i alla fall se en mus som bråkade med en begagnad gräddvisp i grovkrosshögen. Jag kunde inte låta bli att fotografera tilldragelsen.



Men ack; Thailand känns långt borta just nu men tankarna drar sig dit i alla fall och jag tillåter mig att slänga in en bild från Kohn Kaen då jag satt med mina nyvunna vänner; Kevin och Pargas och sköljde ner dammet från en fyrtiomilatur. Jag är inte riktigt van att göra dyl i mitten av januari.

Samt en bild på en uppmaning som jag såg på ett hotellrum. Denna typ av uppmaning finns visserligen på alla hotell i Sverige men just i Thailand blev den ganska lustig.

I ett land där man eldar vad som helst, när som helst och hur som helst. Där tjugofemhästars Izuzulastbilar med åttio ton på flaket kämpar uppför backar med en hastighet av 47 m/h och spyr ut svart rök som kväver stackars hojåkare är det stora miljöproblemet att man tvättar hotellgästernas handdukar alldeles för ofta.
Vad säger man..........världsklass!




Ja va fasen, då jag ändå civilicerar så kan jag ju passa på att visa mitt yngsta barnbarn i sin nya Thaiklänning på storebrors födelsedagskalas. Tyvärr fotade morfar utan "rödaögonreducering."





måndag, februari 12, 2007

Så var även detta överstökat.




Å nu e ja tillbaka, "Alive and Kicking."
Efter drygt fyrahundra mils hojåkande i Thailand och Laos, avrundat med en "Svennevecka" på Kanarieöarna och en Wheelskryssning till Finland med GoGetters och min äldsta dotter så är jag tillbaka på sopstationen, många erfarenheter rikare och med ännu mer griller i huvudet. Men det går väl över antar jag.

Jag vill även visa en bild på några nya bekantskaper vars plötsliga närvaro höll på att få mig att sluta snusa. På denna bild har de inga vita fåglar på ryggen.