Två glada skiftchefer.

På vanliga arbetsplatser vill man att personalen ska svettas och lida, då tjänar man pengar.
Hos oss är det tvärtom, då killarna och tjejerna kan tare piano går det troligen som bäst.
Här sitter två av våra skiftchefer och ser glada ut, coola och avslappnade. Då vet jag att anläggningen fungerar som den ska, vi har inga driftproblem och alla sopor rullar in i pannorna och brinner upp i maklig takt.
Emissionerna är i botten och effekten i toppen, superbra.
Så vill vi ha det jämt. Om de här killarna sliter och gormar med anläggningen, då har vi problem. Nu kan de skratta och vara glada....nu går det som det ska och jag behöver inte ens fråga om driftläget.
Jag vet att allt är lugnt.

Vad kan man ha några soppåsar till?

För er som inte haft möjlighet att besöka oss kan det var lämpligt att visa en av de informationstavlor vi har i entrén.
Om man får välja mellan att slänga soppåsarna i en grusgrop för fåglarna att bråka med eller ovanstående så är valet lätt.
Personligen skulle jag nog lyssnat på Elvis i stället men då hade jag fått kastat in en halv soppåse till. Hans framträdande är lite mer energikrävande än Bach.



Förresten; jag bjussar på en liten glad bränslesammansättning också, även den från entrén.

Ere förbjudet så ere.

Efter det senaste millennieskiftet är det ganska ovanligt att vi avslöjar tjuvfiskare i slagghallen. Det lär ha varit ett problem tidigare men efter att skylten kom upp har det minskat till nästan noll.
Kanske är det även våra rigorösa säkerhetsbestämmelser som kan ha med saken att göra. Man måste nämligen utföra och bli godkänd i en säkerhetstest innan man får företa några som helst aktiviteter på vårt område. Inte ens tjuvfiskare slipper undan. En dag tar vi kanske bort skylten men tills vidare får den sitta kvar.
By the way; det är dåligt med fisk i slaggvattnet nu för tiden, det finns bättre ställen att förätta sitt lömska värv på.

Rättvisa i tunnelbanan.

Igår kväll var jag tillsammans med några fd kolleger på Kinarestaurang. Vi var med och driftsatte Sveriges första, och enda, trycksatta virvelbäddspannor för en massa år sen.
På hemvägen kom en lurvig typ med en smutsig Coca-Cola mugg från McDonalds och tiggde pengar. Eller tiggde..........han krävde.
Då jag avböjde erbjudandet att donera stålar till honom fick jag en rejäl utskällning. Jag fick veta att jag raserat allt som mina föräldrar byggt upp, och detta på mindre än tjugo år. Jag var en värdelös människa och skulle aldrig komma till himlen, det kunde jag glömma!!
Nåväl, jag kände ändå en smula sympati för honom; hans andedräkt påminde om lukten på soporna som kommer från västra delen av Bagarmossen där det bor mycket barnfamiljer.
Denna uppsträckning i offentlig miljö, en fullsatt tunnelbanevagn, tänkte jag på då jag tittade ner i P1:ans tratt för att se dess inte allt för homogena bränsle glida ner i eldstaden.

Ett mysterium till, Closeau??

Idag har pannorna gått hyfsat snällt igen, givetvis med lite hjälp med jämna mellanrum. Panna 6 har inte varit lika grinig och vi är kanske den reducerade effekten på spåren, dock med lite meningsskiljaktigheter om orsaken. Men i morgon ska det vara löst. Panna 2 gick in på fastbränsle klockan 04.00 på tisdagsmorgonen så nu ligger även den på full last. All ånga på mottryck och ingen onödig brasskatt, snyggt!
Rökgaskondenseringen(P0) till gammelpannorna är avställd och arbete pågår för fullt, men i morgon bör detta vara klart och vi kan få 20 MW värme till att lägga till de andra.
Panna 4 gick lite kryckigt fram till tretiden på eftermiddagen, av orsaker jag inte begriper. Detta kan möjligtvis vara ett "måndagsproblem." Hanteras grovkross och hushållssopor på något speciellt sätt över helgerna? Förvaras de öppet eller i bilar i väntan på att de ska få tippa hos oss på måndagen? Jag vet inte men det är värt att forska i saken. En förlorad KWh kommer aldrig tillbaka, så sant som det är sagt.

Dagen har varit mulen och grinig som en film om andra världskriget. Vintern dröjer och på fredag ska det visst bli tolv grader varmt. Jag är ingen meteorolog men varmt väder ovan Östersjön den här tiden kan betyda vindar utöver komfortnivå vad det lider. Storm och elände väntar runt hörnet, sanna mina ord.

Och......vems hatt hittade jag inte på skiftchefernas kontor? Någonstans på sopstationen smyger Kommisarie Closeau omkring. Inte roligt för våra unga tekniker om de plötsligt ska råka ut för en tokig fransk polis som hoppar fram ur ett skåp och ropar: "Pinkepööh!"

Pandoras ask.

Nä det var det inte, det var en gammal snusdosa från Anno Dazumal. Jag var ute och smög i anläggningen då jag hittade ett litet konstigt utrymme som jag inte lagt märke till tidigare. Kanske var det inbillning, men jag tyckte att jag hörde tonerna från en flöjt strömma ur hålet.
Jag gick sakta fram och lutade mig försiktigt mot det mörka utrymmet, och där låg den, en ask Catch, föregångaren till dagens portionssnus.
Kanske har en knubbig svetsare haft den i sin ägo och vid ett obevakat tillfälle tappat den. Sedan har en rondör ronderare funnit den, sett att asken varit tom och i vredesmod slängt in den i det här hålet.
Så kan det ha varit.
Den som kan lista ut var jag hittade dosan har en stor glass hos kocken att vänta i belöning.

Ledtråd:

- "Observandum sed non imitandum."

The man, the myth, the concept.

Idag har det väl gått hyfsat. Panna 2 står stilla pga en brusten hydraulkolv vilket ställde till problem. Förhoppningsvis är den på uppåtgående i skrivandes stund.
Panna 6 verkar vara lite grinig av nån anledning. Har väl fått för lite omsorg kanske, tjurig eller nåt. Den vill inte riktigt upp på full last.

Hur som helst så hade vi skiftchefsmöte på eftermiddagen. Lasse var där och lärde oss nånting om nån mätare; Fortummetern heter det. Ganska intressant om än en smula rörigt. Men vi skall nog komma till klarhet vad det lider.
Han är en erfaren kille och van att handskas med såna som oss.
Ungefär samtidigt som Vasaskeppet släppte förtöjningarna och fyllde seglen för att ge sig iväg på sin femton minuters resa klev Lasse för första gången in i kraftvärmeverket där Vaktgruppen huserar............och han är kvar där än. De e strongt.
På sjuttonhundratalet var han ganska långhårig men mot slutet av artonhundratalet övergick han till den frisyr som han numera trivs och lever med.

Från ovan.

Om man kommer upp en bit ser det ut så här i slagghallen. En lastbil som nyss fyllts upp för vidare transport till omhändertagande, två skopor som vilar sig och några slagghögar som växer och växer och växer.

Slaggskopa 2.

Det här är ena slaggskopan. Tittar man genom den ser man kranhytten där skopoperatören sitter. I regel chaufförerna som fyller sina bilar men ibland även driftpersonalen då det behöver stuvas om i slagghögen.

Virpan.

Vår underhållschef ser lite fundersam ut. Möjligen är hon lika kritiskt inställd till Cipax-behållare som jag är. Tråkiga att handskas med, fula, och som lök på laxen; ett elände att bli av med då de är tomma.
Det behövs mer intygande och pappershanterande än vad som krävs för att införa sprängdeg till Israel.
Nä, bulk skareva.

Miljörond med underhåll.

Tillsammans med underhållschefen och en drös blandade underhållsingenjörer gick jag en miljörond för att nagelfara våra mest belastade anläggningsdelar.
Här i slagghallen kommer allt oförbränt ut, det som inte blivit flygaska förstås, det transporteras till en asksilo.
Här krasar och smäller det dygnet runt. Burkar, flaskor, stekpannor, fälgar och annat som borde hamnat någon annanstans än i en soppanna kommer ut här efter en sväng på rosterna.
Den dagen folk lär sig vikten av källsortering skulle miljön både här och ute på stan bli avsevärt bättre.

Mums..tuuuuuuuuuuuna!!

Detta är egentligen ingen blog som handlar om käk men eftersom vi på stationen handskas med mer mat än en fransk restaurang, om än ratad, så tänkte jag att ett recept kunde vara på sin plats.
Då jag och några andra från stationen för ett tag sedan för tionde gången firade Sexagesima, en högtid som många slarvar bort, gjorde vi en underbar middag bestående av, (per person):

- En burk tonfisk i vatten.(7.90)
- Ett paket nudlar.(2.90)
- Sweet chili sauce och svartpeppar.

Till detta dricker man gärna en luftad "Credo" i en plastmugg från "Rusta." Helst grön.

Det blir en måltid som är nyttig, god och dryg. En perfekt middag i det lilla hushållet, särskilt då man har gäster.
Vi hade så himla trevligt, skojade och glammade så hälften varit nog. Och det är som jag brukar säga: Ett gott skratt är den bästa medicinen.....om man inte har diabetes förstås..................då är ju Insulin att föredra.

Av män...för män...i dunkel belysning.

Jorå, i morse dök han upp, tjugo i sju; Erik. Med nio ton kemikalier som han skulle peta in i ett av våra kärl.
Jag ville vara med så att jag var säker på att all TMT kom på rätt plats och inte hamnade i våran behållare för PIX 111, då kan det bli en helsikes smäll.
Men i alla fall, sist jag tog emot honom råkade jag lura ner honom fel väg där vägen var totalblockerad. Det var visst lyftkransfestival då och han var tvungen att backa sitt ekipage hela vägen runt stationen för att köra ner den andra vägen.
Denna gång gick allt så smärtfritt det kunde. Vi har inga obehöriga fordon på området och inga mystiska maskiner som står i vägen längre. Numera kan leverantörerna komma fram dit de ska och vi slipper skämmas för alla bilar som parkerar kors och tvärs, himla skönt.
Den här gången kunde han lossa sina nio ton tri...tre..ja vare nu heter på svenska, i tid, och sedan damma iväg till Borlänge.

Ett steg till bara....ett litet steg......

..så är du där.
Jag och Svensson skulle upp och kolla temperaturen på palmoljetankarna. Innan sista steget stannade han, i säkert tio minuter. Jag trodde att han var rädd för att klättra vidare så jag väntade ihärdigt.
Efter ett tag såg jag att han babblade i telefon, det var därför han stannade.
Så är det här i världen. Var man än befinner sig så kan ett mobilsamtal få allt att stanna upp, så ock på Sopstationen.

Ett jobbigt veckoslut.

Från att allt är Tip-Top tills att man dränks i problem är avståndet kort. Då jag gick hem vid halv sju i fredags hade allt utom panna 1 krånglat. Jag levde några få ögonblick med den villfarelsen. Efter att ha pratat med vakthavande skiftchef fick jag veta att även den hade börjat krångla samtidigt som jag lämnade stationen. Bläh!!
Tubläckor, punktligare än våra fruktkorgar, igensatta asktransportörer, stålmöbler i bränslet etc etc.
Det enda jag fotograferat idag är en trasig brytpinne till en skraptransportör. Men den gör sig inte på bild så jag valde ett kort som jag tog för ett tag sedan, då vi hade lite fritid.
Då lämnade vi stationen och åkte in till ett ställe i stan där man får hacka ut olika formationer i is.

Några gjorde en modell av en sopstation av is från Torne Träsk.........vad säger man? Världsklass!!

Statistik.

För att alla som jobbar på stationen ska veta hur vi ligger till så skriver våran statistikingenjör upp värden och effekter på en jättestor tavla.
Där kan vi alla se hur mycket energi vi borde producerat och hur mycket det blev.
Hur låga emissioner vi borde haft, och hur mycket det blev osv, osv.
Han har koll på oss, och vi har koll på anläggningen. Så är det nog på de flesta anläggningar i Sverige.
Låga värden på NOx, CO, TOC, HCl, SO, H2SO4 och CO2 är jättebra.
Att vi har koll på OGC, PAH och VOC gör också att man sover gott.

Och då jag blir lite äldre och får lite mer fritid ska jag ta reda på vad allt detta betyder:-)

Kaffepaus.

Undertecknad är ju lite miljöskadad efter drygt trettio år i branchen, inte sopbranchen, utan yrkesområden där processer pågår dygnet runt och där maskiner etc alltid ska snurra.
Så jag tog en sen kafferast ute i turbinhallen och passade på att fotografera min kaffekopp då den, en smula förtroendeingivande, stod på G1:an och väntade på att Monk skulle godkänna en infasning på nätet.

Dags att fasa.

Framemot eftermiddagen idag var allt i ordning igen. Kablar och kontakter var torra och fina. Elledningar mätta och belåtna.
Vid fyratiden var turbinen uppe på 3000 rpm och Monk, en av våra tekniker, står och väntar på att vi ska kunna fasa in den på nätet.
Då vi gör detta kommer 75 MW brasskattevärme förvandlas till 25 MW el och 50 MW mottrycksvärme och det är något som vi i branchen gillar, och myndigheterna ser som miljövänligt. Hur vet jag inte men saker kan vara rätt trots att jag själv inte förstår principen.

Mera jobb.

Ett antal raska underhållsmänniskor flög på utrustningen och började jobba med att få allt det elektriska i skick igen. Står ett objekt stilla sliter alla som galningar för att det ska bli rulle på grejerna igen.
Alla, utom möjligen jag själv, som brukar gå runt och fotografera:-)

Tvärnit på G1.

Nä det var inge kul att komma till jobbet i morse. Synnerligen olyckliga omständigheter hade gjort att en vattenslang gick sönder och sprutade vatten exakt där det inte får finnas någon fukt, på elprylarna som styr våran ångturbin nummer 1.
Det blev ett sabla jobb för våra elektriker och instrumentare att reda ut. De fick torka, mäta, kolla, bygla och vete fasen allt för att få ordning på grejerna igen. Ett slit utan like hela dagen, samt natten innan för en del.

Torsdag.......igen.

Pannorna snurrar på lugnt och fint. Enda orosmolnet är G1:an som råkat ut för en smärre malör. När pannorna går lugnt och fint kan killarna i kontrollrummet koppla av lite grann och den som kan koppla av mest av alla är Andy. När han softar står inte skorstenen stilla. (Gammalt Sopstationsordspråk)

Balingsholm.

Jag har varit på konferens med samtliga skiftchefer idag så jag har inte varit på jobbet. Men jag har i alla fall fått reda på att pannorna brinner på som de ska och alla går på full last med den äran.
Det har visst kommit in lite mindre roliga sophögar så det har blivit några dippar på panna 4.
Igår började vi testa att köra ena sopkranen i auto och det har fungerat bra.
En programmerarkille har justerat lite gränslägen osv och ettans skopa har ensam och automatiskt skött bränsleförsörjningen till tre stycken pannor hela natten. Utmärkt!
På så sätt kan kranisen koncentrera sig på panna 4 som är lite kräsen och som eldar en blandning av hushållssopor och grovkross.

Moffa!!!!!

En liten civil passus här: som jag nämnt tidigare var jag på Naturhistoriska Muséet i lördags. Jag sa åt min dotter att jag skulle bjuda allihop på inträdet.
Men hon förstod naturligtvis att jag visste att det var gratis, taskigt.
I alla fall; i ett rum hade de ett antal gigantiska fotografier på olika apor, gorillor och chimpanser. Mitt elaka barnbarn, Bango, sprang genast fram till ett kort, pekade på bilden, och skrek: "Moffa."
(Där sparade jag cirka 1 000 kr. i julklappspengar.)
Om det är några fler som har problem med taskiga barnbarn får ni gärna höra av er till mig.

The Boss. King of The Cranes.

Ibland kommer han ner till kontrollrummet och träffar oss vanliga människor. För att se om vi kör pannorna som vi ska..och bör.
Det är han, och hans compadres, som ser till att soporna blandas rätt. Det är han som räknar ut hur man blandar fyra kartonger pepparkakor med arton ton ruttna apelsiner, som tillsammans med en mix av felaktiga hopprep från Indonesien och arton bildäck ska kunna bli ett bränsle på 15 MJ/Kg utan attt NOx-emissionerna överskrids eller att CO-halterna blir för höga. Samtidigt som det ska brinna med en snygg och prydlig låga samt att askan efter förbränningen ska vara hel och ren.
Ett jäkla jobb..........men nån ska göra det.
Och det fixar han, The Boss.

Långsam hiss.

Under många år har jag trott att världens långsammaste hiss finns på Ropstens värmepumpverk. Det är en hydraulhiss som dränerar oljan via ett hål som är marginellt större än det som myggor suger blod igenom.
Så när man åker ned en våning med den efter jobbet är det lika bra att åka upp igen, det har nu blivit en ny dag och dags att börja jobba.
Men på Naturhistorika muséet fann jag dess överman. Jag var där med barn och barnbarn och skulle ta hissen med Biancas barnvagn. Men nej tack, så mycket tid hade jag inte.

Mjuktuff.

Vid första anblicken är det lätt att man misstar Kvisten för en helt vanlig jeanskille.
Men det är också en del av hans charm. Fast under ytan är han...........ja vad ska man kalla det? Mjuktuff kanske? Ja, mjuktuff är nog det rätta ordet, och jag hade helt enkelt inte förstått innebörden av det ordet förrän jag träffade Kvisten.
Han är alltid lös och ledig utan att nånsin bli mesig.
När andra vacklar visar han klara ledaregenskaper, Kvisten är född till ledare och det är flera av killarna här som tror att Kvisten en dag kommer att öppna en alldeles egen sopstation.
Sån är han; mjuktuff, Kvisten.

Alla avfallspannor på full last...

Äntligen! Våran P3:a med sin nya economizer började läcka igen, i economizern. Jag börjar bli ganske less på detta. Ryktena säger att det är nåt galet med de nya krökarna.
Nåväl, efter många om och men igen så gick vi in med fastbränsle på söndagsförmiddagen, cirka ett dygn senare än beräknat pga trassel med EU-brännare och lite annat.
Undertecknad har kört sopkran hela dagen och det är ett ruschigt jobb att hålla fyra pannor med sopor samtidigt som det ska blandas och flyttas.
Men det är givetvis kul att bränna upp sopberget som idag var det största jag sett en söndag. I morgon börjar bilarna trilla in igen och då måste vi ha plats för nästa veckas 11 000 ton.
Så en tråkig nyhet; Holger har lämnat oss:-( Efter att ha flugit runt i sopbunkern och kalasat i drygt två år så var det dags för honom att flyga till den sälla Sopstationen. Närmaste sörjande är Sädessärlan Lelle samt tvillingskatorna Nicke och Jocke. R.I.P Hogge.

En färggrann vy.

Varje morgon då jag närmar mig jobbet möts jag av denna syn, i alla fall höst-och vintertid. Jag kan se hur fukten i rökgaserna kondenserar då de möter den kyliga luften utanför skorstenen.
Då brukar jag tänka på att en del människor kan vakna upp i sina varma sovrum därför att Alfred Jansson på Götgatan har slängt sina källsorterade sopor på miljöstationen, eller att Swedish Match slängt utgånget snus hos oss som i stället för att förstöra överläpparna hos intet ont anande ungdomar nu värmer elementen hos Svea Karlsson i Hökarängen.
Människor som bor söder om Stockholm vaknar upp, tänder lamporna i köket, sätter på kaffebryggaren och brödrosten utan en tanke på att elektriciteten som håller deras apparater igång för bara någon minut sedan var en hög oanvända valblanketter från "Feministiskt Initiativ."
Men så är det: Det som vanligt folk kallar för skräp mäter vi i Kilowattimmar.

Hundra procent mottryck.

Idag var det verkligen kul ett komma in i kontrollrummet. Alla avfallspannor gick på full last och inte ett enda gram till direktvärme, allt susade ner i våra turbiner. Härligt! Nu ska vi ha det så här fram till revisionerna 2007..hoppas jag.
Men i alla fall, här på Södra eldar vi för det mesta avfall, returbränsle och hushållssopor. Trots detta har vi likartade problem med våra bröder på det Centrala distriktet som eldar kol och andra fossila bränslen.
Som till exempel: Vem har pajat armstödet till VÅRAN favvostol?? Bara en sån sak. Sånt gör man inte. Både vi på Södra och de på Centrala har en hälsning till armstödspajaren, troligen samma person:

Snart har vi dig, burn in Hell!! (Och må dina emissioner överskrida EU:s halvtimmesmedelvärden)

Så där: Nu fick han så han teg.

Men det var inte det som var det viktigaste. Idag fotade jag en av våra P4-piloter, en drifttekniker som älskar doften av nybrända hushållssopor. Här sitter han och leker med sin nya telefon; en K800i. Man kan få in en massa radioprogram i den, man kan fotografera med 3,2 miljoner pixlar med den. Man kan ladda in en massa musik i den också. Och lyssna på musiken efteråt. Sen var det något mer....man kan kärna mjö...nä. Man kan balansera dä.........nä. Kunde man inte analysera DN.....nä. Nu vet jag.....man kunde kommunicera i realtid med den. Vad ska de hitta på härnäst???

Äntligen måndag.

En fastbränslepanna är ofta försedd med en rökgasrening som är en veritabel kemisk industri. Vi på driften kör anläggningen men någon måste ansvara för underhåll, etc, för att allting ska klaffa då vi drar igång pannan och rökgasreningen. Detta är underhållsingenjören som ägnar stor del av sin arbetstid med denna del av anläggningen. På bilden funderar hon på nåt trassel med sura steget............tror jag. Rökgaskondensering med allt vad det innebär är så stökigt så jag vill inte ens tänka på det. Men det är bra och nödvändigt och ett mycket vettigt sätt att återfå lite/mycket energi från rökgaserna som annars bara skulle ha värmt upp omgivningen och i slutändan kanske smälta isberg i Arktis, man vet aldrig.



P4:an och P6:an har gått så bra över helgen så man blir riktigt tårögd. Pannorna 1 och 2 har gått bra......förstås. Tyvärr fick vi en läcka i P3:an efter uppstart så den fick stoppas igen, och repareras. Sedan krånglade en ångflödesmätare så till den milda grad att vi behövde anlita all kunskap underhållsavdelningen kunde få fram. En sällsynt tjurig mätare som hindrade oss från att gå in på fastbränsle.
Och sopberget bara växer sig starkare och starkare.
Men VG 4 som jobbar eftermiddag ska nog få in trean på soppåseeldning nu när UH avgått med segern. Då kan vi äntligen få stoppa panna 5 som inte är så kul att elda, den går på olja.

Polisen var här idag och eldade upp lite knark, cannabis, amfetamin och nåt annat som jag inte kommer ihåg namnet på. Jag tänkte skoja med dem men lät bli eftersom de inte såg så särskilt humorreceptiva ut. De stannade tills de var säkra på att det inte fanns nånting kvar av lasset.
Apropå poliser; i våghuset såg jag en text som manar till eftertanke. I morgon tar jag nog på mig min vintermössa, även om det blir varmgrader. Man vet aldrig.

Driftprover och annat nödvändigt.

Pga att mitt jobb till stor del är styrt av väder och vind så försöker jag anpassa mina åtaganden efter detta. Så ibland är det mycket och ibland är det Lugna Gatan. Detta kan ju i viss mån påverka kontakten med övrig driftpersonal, som jobbar efter ett sexskiftsschema, så ni kan ju tänka er hur sällan jag ser en del. Efter att ha jobbat som driftledare i nästan två år var det en del som trodde att jag var fruktkorgsleverantör.
Nå i alla fall; jag brukar knalla upp till kranhytten med fruktkorgarna så det var väl ett förståeligt misstag. Kranisarna har viktigare saker för sig än att traska runt med äpplen och bananer så för tillgänglighetens skull är det bättre att jag gör det.
Men för att alla ska veta när jag är på jobbet satt jag upp ovanstående lapp på dörren till mitt kontor. Nu vet alla när de kan träffa mig.

Det här är en av våra underhållsingenjörer. Duktig men krävande. Då han kommer in på mitt kontor och ser ut så här brukar jag darra på manchetten. Det brukar betyda att vi kört vår fluidpanna; P6, på nåt felaktigt sätt eller glömt någon rutin som han implementerat. Kanhända slarvat med trumsållet eller inte haft tillräcklig koll på Intrex.
Basic för honom..............kinesiska för mig. Intrex!!!!!!!!!! Va e de?????????

Här har vi killen som ser till att vår anläggning uppfyller alla krav gällande tryckkärlsnormer etc. Han kollar våra säkerhetsventiler, testar våra reservsystem, plågar våra nivågivare och ser till att vi har redundans i anläggningen.
Han är hård men rättvis.
Då han satt sitt signum på våra prylar vet vi att vi lugnt kan köra vidare utan risk för haverier eller andra katastrofer.

Torsdag. Tobias har namnsdag.

Start av G6 och P5 har gått väldigt kryckigt. Femman kom igång efter många om och men, men G6 stod fortfarande stilla då jag gick hem. Ett fel på en tempgivare orsakade försenad fasning till nät och en trip som vi skulle klarat oss utan.
Elpriserna snurrar kring 600 kr och vi skulle gärna se lite mer mottryck.
P3:an revision är i stort sett klar och i morgon börjar vi värma på med oljebrännarna. Så med lite tur ska alla pannorna gå i helgen så vi kan börja beta av sopberget i bunkern på riktigt.
Snöovädret har inte påverkat oss märkbart men flera medarbetare har haft mindre skojiga nätter. Någon fick ägna sex timmar åt att komma 14 km. En bakfull groda skulle tagit sig fram snabbare.
Sååå..........jag tog inga relevanta foton idag så jag slänger in en bild på några festliga kossor som jag stötte på i somras, trevliga djur.....på avstånd alltså.

Verkstadschefen.

Även om avfallsförbränning är viktigt och intressant så har vi på verket andra intressen också.
Som ett litet avbrott bland ventiler och sopkranar kan det vara rätt med en bild på vår verkstadschef då han med ett dödsförakt få förunnat lägger ner sin vassa Traja i en tvär högerkurva.

Samma ventil.

Nu är arbetena klara och ventilen monterad. Återställning av systemet pågår och på denna bild fick jag med en av våra raska driftingenjörer som arbetar hårdare än bagarna på Franska Bageriet med att trycksätta turbinnätet.