Kånntinnjuing.

Jo, träningen på ASKE blev ganska mastig så jag var tvungen att dela upp den "storyn." Men efter den övningen har det hänt en del.

Så jag börjar med...."Jag hatar då jag har rätt."

Revisionen av panna 3 gick hur bra som helst. Alla jobbade på och vi var klara före utsatt tid. Ungefär två dygn före det tidigare angivna slutdatumet.

Men innan vi på driften tog över pannan för uppstart hade vi en "Grand Round" med PC i spetsen.
Allting såg bra ut, rent och prydligt. Inget skräp eller bortglömda grejer. Alldeles som det skulle vara i en perfekt värld, då blir jag orolig.

Vi kollade askbanden och bageriet, som visserligen ska skrotas. Då ni ser bilden förstår ni varför.

Bageriet. Här blandades förut aska och vatten för vidare befordran till deponi nånstans, tror jag. Det var före min tid och jag har aldrig haft glädjen att se denna anordning jobba och göra nytta. Jag tror att det var där jag hittade en underlig knapp, eller snarare lampa.

Jag begrep inte vad som var vad. Från eller till? Hur ligger den nu? Tur att vi ska riva eländet.

Trots allt: Panna 3 revisionen gick jättebra, allt klaffade och det var bara en uppstart som saknades. Så jag gick hem på fredagskvällen med full tillit till de som skulle starta upp pannan.....men.......det hade gått för bra.

Och idag kom svaret. Jag åkte in till jobbet en sväng för att dricka en kopp gratiskaffe, då står P3. Tubläcka. Värsta läckan dessutom. ISS höll på att sanera och VG 1 ställde av pannan så att några svetsare kunde sy ihop tuberna igen, eller snarare byta ut dem, det var en rejäl läcka.

Jag vill inte säga: "Vavarejasa?" Så jag skriver det i stället. Tråkigt. Jag har jobbat för länge i vattenkokarbranchen för att tro på att det går så bra som det gjorde just med P3.

Men vi biter ihop, glömmer det som varit och satsar på nästa veckas strålande resultat. Då kommer P6 att stå för revision så den blir inte helt händelselös. Men panna 3 kommer att gå som en klocka. Eftersom jag var på plats då trean ställdes av vet jag att det var Kvisten och Taggen som gjorde jobbet, medan The Boss skötte kranarna, då kan inget bli fel.

Så tillbaka till ASKE:

Snöcyklingen gick ganska bra och jag kom faktiskt ikapp underhållschefen och körde om henne.

Jag stannade och väntade in henne och passade samtidigt på att flämta ut lite gammal förångad potatisgratäng och andra diverse saker som jag smakat av kvällen innan.

Och här ser vi en uppsamlingspunkt för de tappra. Jag tror att vi är ungefär halvvägs från målet nu och samlar kraft inför de sista tre milen.

Skiftchefen Tobbe som sportar på sin fritid ser lite väl glad ut men det beror nog på, tror jag, att han var med och hittade på det här med cykling. Hade jag fått vara med och bestämma, vilket jag aldrig får, hade fysträningen blivit avsevärt humanare, t.o.m. rolig. Kanske biljard!!

Efter att ha vänt nånstans i norra Sverige cyklade vi tillbaka till Håbo-Tibble för den avgörande grenen, skidåkning. Banan låg alldeles intill herrgårn så det kändes faktiskt riktigt bra. Skulle man skadas allvarligt så var det inte så långt hem.

Här har vi banan där mästerskapet ägde rum. Jag vet inte vad den är till för då normala människor kommer dit men den passade utmärkt för vårat ändamål.

Det syns inte på bilden men ur dessa utmärkta högtalare strömmade det ut undebar musik, Rock a Billy och Elvis med mera. Nu såg jag en ljusning i tillvaron. Det fanns väl inte en chans att jag skulle förlora en tävling till tonerna av Johnny Cash.........men det gjorde det.Men då tävlade vi också i en gren som är så svår att den inte kunde tas med i olympiska spelen.

Man ska stå flera personer på samma skida. Där krävs det samarbete. Så när nåt lag vunnit fick vi gå och duscha innan frukosten. Vilka som vann vet jag inte. Nä....ja e inte bitter!

Efter frukost blev det nya övningar som Verkstadschefen höll i. Nyttigt och faktiskt intressant. Jag fick lära mig en massa nya saker vilket inte är så konstigt eftersom jag inte kan så mycket.

Det var en del om att man skulle berätta om sig själv och sina åsikter. Jag tycker ju som alla andra att mina åsikter är det enda rätta så den övningen var inte så svår egentligen.

Men då vi skulle sitta i en ring på olika stolar fick jag en liten flashback: Jag trodde att jag skulle behöva säga "Hej, jag heter Harry."

Och att de andra skulle säga; "Hej Harry." Men så var det inte, tack och lov. Nu är vi inne på slutfasen av kursen och skulle bara runda av.
Så här sitter undertecknad inklämd mellan platschefen och vår Controller. Det går inte att se på bilden men cirka fyra timmar senare ligger jag nerbäddad i min säng med 40 graders feber. Lojal som jag är ägnade jag hela påskhelgen åt att vara sjuk. Att vara sjuk på arbetstid funkar inte. Fy det var hemskt, då jag hostade och höll för munnen med ena handen fick jag brännmärken på handen. Feber är inte kul.

Men man ska inte hänga läpp för det. Det finns alldeles för många hängda läppar. Så jag vill gärna visa ett tidningsurklipp från Borås Tidning. Skrivet av en man som vet hur det var förr och hur det borde vara idag. "Spränga utedass", e inte det olagligt???

Tillbaka till verkligheten. Nu har biooljetanken kommit tillbaka. Enligt VC är det den trasiga som nu lagats och ska börja användas igen. Den som egentligen skulle ersätta denna trasiga tank hade ju några illvilliga pundare pajat.

Så snart kan vi andas ut. Med en enda pyttetank blev bränslelogistiken jäkligt jobbig. Ett rödljus för mycket för tankbilen kunde betyda att Emma Svensson i Hammarby Sjöstad fick duscha i kallvatten. Men nu e vi snart på banan igen.

Väl hemma var det dags att storhandla på Ica Maxi, de med köttfärsen. Då såg jag något som jag tyckte lät jobbigt. Det normala är väl att man styckar tomter, om de är för stora.

Att man skulle behöva krossa dem hade jag aldrig trott. Men det var tomater det gällde. Kanske en felstavning.

I alla fall:

Vilket stackars djur har fått släppa till sin ryggfilé för att vi skulle få fram en torsk?

Nä, nog om detta. Kvotering får vi nog vänja oss vid i framtiden. Dyslektiker måste ju också få jobba.

Så jag visar en bild på mina gravt gravida döttrar som e så himla tjocka så hälften vore nog.

Som ni ser så ligger det tvillingar i den vänstra och förhoppningsvis bara en i den högra. Men hon har inte gjort sånt där ultraljud så vi vet inte ännu. Det kan var tvillingar.

Han i mitten är redan född, Bango, grabben som tror att morfar är en hoppborg, är jätteglad över att snart få ett syskon till att bråka med.

Så............jobb & jämmer. Pannor och tubläckor. Barnbarn som bråkar etc. Men det finns en plats för den som har lite framförhållning. Den platsen heter "Garage." Det är platsen för en stunds kontemplation. Här kan jag sitta och bekymra mig över hur jag ska kunna installera en cigarettändare på hojen utan att det ser löjligt ut. Ett dylikt uttag behöver jag till min Videokamera, Digitalkamera, GPS och portabla DVD-spelare..................vad är det jag säger??Jag menar..........ett sånt uttag behöver jag så att jag kan tända mina stora feta cigarrer som jag röker oavbrutet på somrarna. Den som tittar noggrant kan se resterna av en Bussola på bilden. Till vänster bakom ICA-kassen.

Så kom äntligen dagen

många av oss väntat på. Vi skulle ha ledarträning på ASKE i Håbo Tibble. På nåt vänster härstammar jag visst från Håbo-Tibble så det kände extra kul att vi skulle vara där.

Så efter att ha hämtat upp verkstadschefen med sin hemliga last åkte vi till ASKE i snö och dis.

Lustigt att vintern plötsligt dök upp efter att det varit vår i flera veckor. Mig veterligen borde sommar komma efter vår men icke i år, nu vare vinter igen.

Men när vi väl kommit fram och fått en kopp kaffe med dopp var det dags att börja göra lite nytta.

Första övningen var att träna sig på att ställas inför en grupp reportrar. Denna gång två stycken men det fick vi inte veta i förväg. Tobbes lag gjorde en strålande uppvisning och förklarade sopstationens födelse fram till idag.

På den vita tavlan bakom grupp "Tobbe" kan man se hela sopstationens historia. Jag tror inte att de glömde en enda viktig händelse. Imponerande.

En av reportrarna, vars namn jag glömt, ville ta ett kort också och det fick hon givetvis göra, detta var ju en presskonferens.

Så här glad såg hon ut hela tiden och det var ju inte så konstigt. Femton sopeldare samlade på en och samma plats kan ju få vem som helst att dra på smilbanden.

Styrkta av framgången tog gruppen ett lite extranummer och fortsatte sin presentation.

Det syns att Tobbe är van att stå framför folk och hålla låda men då är han också hockeytränare nånstans åt Tyresöhållet.

Men det fanns andra grupper som skulle få komma till tals med vad de tyckte var viktigt på jobbet och i yrkeslivet.

Här är det Rickard från Service som skriver nåt......jag ser inte riktigt vad det står.....öl!!

Nåja! Jag är inte den som dömer. Öl är väl inte det sämsta och på minen hos våra inhoppade reportrar såg jag ingen förvåning. Då var väl allt som det skulle. Vår egen presentation kunde jag av kamerahållningstekniska skäl inte dokumentera så därifrån kommer inga bilder, och lika glad för det e jag.

På kvällen var det middag givetvis men i stället för att gå och sätta sig vid ett dukat bord väntade en grym överraskning.......vi skulle laga maten själva. Huga!!
Driftchefen, som är jägare, tyckte att det kändes konstigt att stycka något han inte skjutit själv

medan verkstadschefen tyckte att det var helt OK att sätta kniven i nåt som inte syntes. Kanske var det paprika.

Medan DC och VC försökte undvika skärsår ägnade jag mig åt "Benchmarking", som jag tror att det heter. Jag kollade in vad de andra gjorde eftersom det trots allt även var en tävling.

Jodå! Alla var inbegripna i hårt arbete och kämpade för att göra så bra ifrån sig som möjligt. Men det måste vara hårt att tävla mot den grupp, min grupp, som skulle bjussa på stek och potatisgratäng. Alldeles för hårt. Enda chansen var att det möjligen gick att göra en bättre presentation till en fjollig förrätt eller efterrätt och presentationen var också ett tävlingsmoment.
Potatisgratäng på G. Mums! Så här ska den göras, kokas på svag värme tills den börjar stelna på ytan och sen in i ugnen. Bättre kan den inte bli.

Det andra laget som gjorde förrätten kämpade på med att strö fiskägg på bruna brödbitar, kan de va gott de???

Jag vet i alla fall vad min morfar Bernhard, född i Murjek, skulle ha sagt om han fick se dyl på en limpmacka. Men det kan jag så klart inte skriva här.

Till slut var allt klart och det var dags att sätta sig till bords för att smaka på godsakerna, (stek och gratäng), samt vad de andra gjort. Jag hade sett hur några fick access till en glassmaskin och detta faktum gjorde mig orolig. En glassmaskinsglass är svårslagen, hur mör biffen än är.

Här sitter vi alla och väntar på att få smaka av det vi skapat. Tobbe har precis berättat för Jalle att det är fysträning innan frukost dagen efter, det är därför han ser så chockad ut.

Men säg den seger som är säker.

Då Dagge som basar över den värme som produceras utanför sopstation, Hammarby och alla spetsverk, läste sin dikt kände jag att det var bara att kasta in kökshandduken. Där var vinnaren, inget att snacka om. Han kunde ha serverat en grillad Graningekänga med kokt gök i surströmmingsmarinad..och ändå vunnit. Poesi är allt. Så all heder åt vinnarna. Tittar man riktigt noga ser man vissa likheter med Fröding och hans dikt..Clown Clopopisky, vare så:-)

Träningen fortsatte dagen efter, tidigt på morgonen, med tidigare nämnda fysträning, men eftersom tiden går och jag gärna vill se ett par avsnitt av den av min kompis Joppe inköpta sista delen av Sopranos; "Kausi 6, osa 2", innan jag kojar får jag bryta här.

Men ett par bilder av en lätt chockad skiftchef som blivit varse om att han ska ut i snön och cykla på en rosa damcykel hinner jag nog få med.

Tyvärr Jamal, så är det. Vill man äta goda stekar med potatisgratäng och lyssna på högklassiga dikter får man svälja baksidan av detta goda. Även du.
Å här är gänget som strax ska ge sig ut och cykla i den Håbotibbliska vildmarken.

Men det var bara att bita i det sura äpplet och ge sig iväg, det fanns inga alternativ.

Här har vi den första manliga deltagaren som gav sig iväg...

manliga.......Tony Rickardsson skulle nog ha en del åsikter om detta.

http://www.youtube.com/watch?v=k03ak-hi_zw

To bi kontinnjudd.

Så vare dags igen.

Skruven i silo 1 fastnade å de grövsta. Den ville inte röra sig en millimeter så det vara bara att ta bort luckan...........igen. Och tömma silon med caterpiller...........igen.

Efter ett antal timmars körande hade vi skruven framme och anledningen till att den inte rörde sig fick jag nog aldrig veta. Några gängor var böjda och det var kanske det som var orsaken.

BMH kom med sina svetsare och rätade upp gängorna samt förstärkte dessa.

Hur det går just nu vet jag inte eftersom jag varit utomlands ett par dagar, i Skåne.

Här ser vi infarten till silon, kanske en repost, men så här gör vi alltid då vi måste tömma silon manuellt. Det krafsas ut en massa RB2-bränsle som sedan får fungera som ramp då killarna på Yttre Bränsle tömmer silon. Att backa ut en Cat som väger en massa ton på den rampen kräver ett mod utöver det normala.

Inne i silon satt BMH-killarna och svetsade på utmatningsskruven. För att minska risken för brand hade de byggt ett litet hus som de satt och jobbade i. Eller det var väl AC som hade byggt ställningen. Sedan sätter man på en eldfast väv så att svetsloppor och dyl inte hoppar till fel ställe.

Det ser nästan lite hemtrevligt ut. Gängorna längst in ska klara en jäkla belastning så det är egentligen inte konstigt att de kroknar ibland. Men nu svetsar de på rejäla förstärkningar och vi ser fram emot att köra med den här skruven länge och väl.

Från utsidan av huset ser det ut så här.

Som ni ser så har de den rätta eldsläckningsutrustningen med sig. Nu för tiden är det höga krav då man svetsar eller över huvud taget utför ett hett arbete, alltifrån att man svetsar på ATEX-klassat område till att man lägger ett plastgolv i ett kök och svetsar fogarna. Det ska vara ett tillstånd som heter "Heta Arbeten-tillstånd" till nästan allt. Och både de som utfärdar tillstånden och de som utför arbetet ska ha gått en särskild kurs för detta.

Vår platschef jagar oss med blåslampa då det gäller dylika arbeten. Nu börjar jag faktiskt undra om han själv har gått kursen, eller har ett HA-tillstånd. Det måste man ha då man använder sig av en blåslampa. Jag får kolla detta i morgon.

I alla fall: Så här ser det ut då man står i silon och kikar ut.

Inte mycket att orda om. Tyvärr kan vi inte lyfta bort luckan själv utan en kran måste rekvireras varje gång.

Så var det skiftchefsmöte igen. Med jämna mellanrum träffas cheferna över alla skift tillsammans med oss dagtidare och då går vi igenom vad som har hänt och vad som ska hända. Mötena har en del pausar, varje gång driftchefen får telefonsamtal. Då brukar vi passa på att hämta kaffe. Därav alla kaffemuggar på bordet.

Den här gången var det en hel del goda nyheter. En av de som slutade för ett tag sen har sökt jobb hos oss igen, och naturligtvis fått det, det var en toppenkille. Och två andra killar som slutat har visat intresse att återvända. Den ene sökte själv en tjänst hos oss och den andre ringde jag upp då vi hade en lämplig plats åt honom. Får vi tillbaka dessa, vår fd ingenjörer till oss, har vi gjort ett kap. Så det ser lite ljust ut på rekryteringsfronten också.

I måndags gjorde jag en ronda på Yttre igen och hittade då den här pjäsen. På Stockholm Energitiden hade vi en egen försvarsorganisation: "Driftvärnet." Då förväntades vi kunna försvara våra egna verk i händelse av krig, jag var själv med där. Vi var väl inga riktiga soldater och i folkmun gick vi under namnet "Prostatamaffian" eller nåt sånt. Det var en del äldre medarbetare som var med där, även pensionärer. Så jag fick för mig att Sopstationen hade en kanon stående på taket, (jag var vid tiden för min rond väldigt stressad och disträ, tänkte på annat, Carola hade ju blivit utslagen etc), men det var vår finbiotank som hade försvunnit.

Den hade troligen imploderat och behövdes bytas ut. I Skarpnäck fanns ersättningstanken. Men då den gamla tanken transporterats till Skarpnäck och den andra skulle hämtas upptäckte de inblandade något hemskt. Illgärningsmän hade klippt sönder staketet där och knallat in och stulit gaveln till den tank vi skulle ha!!!!!! Vad säger man? Så nu vet jag inte riktigt vad som händer. Men hade detta hänt på Stockholm Energitiden hade Prostatamaffian ryckt ut för vedergällning, sanna mina ord.

Å när jag ändå har nämnt Carola och festivalen. Jag lyckades äntligen köpa en antennkabel till min sovrums-TV men då jag kopplade in den i lördags var det bara melodifestival på ALLA kanaler, en komplott troligen. Men jag hittade manualen och där stod det hur man skulle göra om man inte ville se melodifestivalen från Kiruna. Man ställde in kanalerna automatiskt dessutom, fint.

Så några minuter efter att jag tog detta kort slapp jag se dessa människor; en norrman som såg ut som en son till Farbror Fester i Familjen Adams och en tjej vars namn jag hört på radio. Jag tror att hon är med i en TV-serie där man hånar och förnedrar överviktiga, "Du är vad du äter."

Så till Skåne. Jag landade på Glistrup en timme försenad och kom inte till hotellet förrän efter tio på kvällen. Men jag skulle bara sova så det gjorde ingenting. Det var ett ganska bra hotell och i mitt rum låg en överraskning som jag aldrig sett på ett hotell i Sverige tidigare, jag reser budget.

Morgonrock och tofflor. Jag packade inte ens upp prylarna men det var i alla fall kul att det fanns där. Nä, då var jag nog lite mer intresserad av ett skåp som stod inne på rummet. Så jag öppnade dörren för att se vad som där gömdes. Jodå!!
Fulöl, fulwhisky och finsprit. Detta kunde vara lite frestande om inte klockan varit halv elva och
om jag inte sett den här lappen. Det är inte Thailand jag hamnat i, det vill jag lova. Så det blev ett glas smält hotellis och en underlig Lecterfilm på hotell-TV:n.


Till sist en bild som KUNDE ha varit tagen från sopstationen nånstans, men det är den inte. Det är från baksätet på min bil. Min äldsta dotter håller på att ta körkort med min yngsta som lärare. Jag tyckte att de skulle ta en rejäl sväng i Sverige så att Sara fick lite rutin av att åka motorväg, genom nya städer etc. Så de fick ta min bil och styrde kosan mot Oskarshamn fvb till Jönköping, där de övernattade, och sedan småvägarna tillbaka till Stockholm. Sara körde över 80 mil och det tyckte pappa var jättebra.

Sen lämnade de tillbaka bilen med 0,5 MWh skräp på golvet. Om de inte vore så enormt gravida skulle jag ha ett långt och innehållsrikt mål-och utvecklingssamtal med båda två.

Bättre och bättre!

Jo det går himla bra för oss. Pannorna brinner som de ska och störningar tages raskt om hand av vå underhållsavdelning. Stoppet av panna 3 sköttes exemplariskt. Jag vill inte nämna några namn eller ens skiftlag, men de som var inblandade då pannan ställdes av för revision gjorde ett otroligt bra jobb. Ett skiftgäng gjorde förberedelserna medan ett annat gäng fick ta avställningarna. Pannan skulle vara klar att jobba med på tisdag morgon och de som jobbade natten innan fick allt hästgörat.

Som alla förstår är det mycket att ratta med om en panna ska vara klar för arbete och de som gjorde detta möjligt ska ha en särskild eloge, dessutom gjordes det på natten.

Och eftersom underhållsingenjörer och andra inblandade var nöjda och belåtna så är vi på driften detsamma.

På fredagens avlämning till platschefen fick driften mycket beröm för sina insatser, jäkligt kul.

Så nu står våran bästa panna stilla och förbereds för ett antal månaders drift igen.

Och själv hade jag ett roligt studiebesök, ett par journalister från en tidning som heter Fokus. På Sopstationen har vi varit lite i fokus senaste tiden och har bl.a. haft besök av ett Litauiskt gäng som åkt runt i Europa och tittat på sophantering. Rundningsmärkena är Italien där de eldar sopor på gatorna och vi som gör sopeldandet till det miljövänligaste alternativet.

Dessa två ville se allt. Han med kameran var mer än lovligt intresserad. Han fotade allt och då jag inte var med i svängarna riktig for han in i panna tre och försvann.

Efter det fick de nöjet att fotografera ett lass från Flemingsberg som skulle kontrolleras av Yttre Bränsle.

Två kontorsstolar och en brandsläckare, inget vanligt hushållsavfall det här. Brandsläckaren var oanvänd och jag sprejade lite pulver över soporna så de skulle få en fin bild avv stolarna i vinterskrud. Hoppas det syns i deras nästa nummer av Fokus.

Men Niklas fortsatte att ta bilder i tipphallen. Hans favorit var sopbilar. Där jag ser fem ton sopor ser han nåt annat, fasen vet vad.

Nåväl, efter lunch lämnade de Sopstationen och jag fortsatte att försöka begripa mig på min nya mobiltelefon. Ibland, inte ofta, men ibland, önskar jag att jag vore en trettonårig tjej och inte en 51-årig ingenjör. Då hade det säkert varit lättare att förstå alla funktioner i en ny mobiltelefon.
Nu har jag kamera, filofax, radio, musikspelare, gps och telefon i samma enhet och jag vet knappt hur jag ska bära mig åt för att ringa. Dessutom krånglar mitt "Extensionnummer" och mina inprogrammerade nummer ger felsignal. Pärsk!!

Som tur är blev det fredag och jag fick åka hem till fritid och sånt. Strax innan jag landade hemma fick jag syn på mitt barnbarn i lekparken. Hans mormor, min exfru, försökte lära honom att cykla. Det gick inte så jättebra eftersom han är en försiktig ung man. Han fick en mountainbike och kolfiberhjälm av sin snälla morfar då han fyllde år men han trivdes bäst med att sitta still på hojen.

I alla fall: Till sommaren ska han cykla själv, det ska morfar se till.

Å så en fin reklambild. Det är himla schysst att de varnar för innehållet i sina varor.

Det vore ju för jäkligt om man fick i sig vitaminer och annat elände då man bara vill ha kolhydrater, fett och kalorier.

Och en bild på undertecknad då han ser ut som han känner sig en fredag kväll. (Jag ska börja jogga på måndag.)

Men jag vill också visa min mjuka sida. Jag har aldrig varit intresserad av heminredning och sånt. En soffa är bra att ha då man ska sitta, och den bör var bekväm. I köket ska man ha ett bord och några stolar så man kan käka frukost. Men att de skulle ha ett speciellt utseende och passa ihop med andra prylar har jag aldrig brytt mig om. Men nu hittade jag på Blocket en så brutalt ball lampa att jag var tvungen att köpa den. En taggtrådslampa designad av Tove Adman. Den har även en djupare betydelse, en kristallkrona för de rika gjord av taggtråd, stacheldrath, som var vardag för de fattiga. Men jag går inte in på det nu. Den snyggaste och viktigaste "möbel" jag sett. Den här lampan är starten för inredningen i mitt vardagsrum som jag håller på att renovera och endast innehåller en plasma-TV och en sourrandanläggning. På invigningsfesten, som jag MÅSTE ha, min gode vän VC tjatar om den varje dag, ska jag stoppa in en sjuttis Whisky i lampan och se vem som får mest rivmärken.

Till sist en god nyhet för alla i min släkt, vi har fått släktens första advokat, en riktig sådan som är medlem i advokatförbundet. I förrgår skedde det och i kväll hade han öppet hus hemma hos sig för att fira tilldragelsen. Han har jobbat på det i många år men eftersom han under den tiden skaffat fyra barn, drivit ett hotell och en byggnadsfirma samt pluggat till civilekonom plus att han byggt några hus åt sig själv så får vi acceptera att det tagit ett tag.
Här står han med sin vackra hustru som trots att hon ser ut som om hon nyss tagit studenten faktiskt är mamma till fyra barn och sen två dagar tillbaka är gift med en advokat. Innan var hon gift med en jurist......eller vad de nu kallas.