Äntligen blev även jag klar.

Jul är en stressig tid. Det ska handlas och städas och fejas in absurdum. Till slut var allt mitt julstök klart och jag hade handlat allt som behövdes för att fira en jul som traditionen kräver.
Nu kan jag koppla av och förbereda mig för en lång ledighet.

Hej då sopstationen....

.......vi ses i februari.

Ajabaja3

Vinkeljärn, stålrör, kabelstegar, ett par kontorsstolar och en kundvagn.
Detta material låg i en container som kom till oss och som endast ska användas av en torghandlare. Men samvetslösa människor smyger dit som tjuvar om natten och kastar i vad som helst.
Tur att vi gör stickprov.

Och:

Att ta farväl är adjö en smula. Nu måste min blogg ligga på is ett tag. Undertecknad lämnar landet och far iväg långt österut.
På julaftonskvällen sitter jag på ett plan till Bangkok.

Men om det finns nån som orkar läsa om mina öden och äventyr i Asien så går det bra att kolla min resedagbok.

http://www.resedagboken.se/Default.aspx?documentId=34&alias=Portvakt

Den kommer väl inte att uppdateras så ofta men ibland kommer det nog in lite bilder och berättelser.

"Talking to me?"

Jaha, onsdagen bjöd på en massa gorm som vanligt. ÅF ville testa diverse säkerhetsfunktioner samtidigt som P4 krånglade. Detta ställde till det på driftprovsfronten. Så det blev ett dagtingande mellan alla funktioner hos oss men på kvällen hade vi lyckats med det mesta; katastrofskyddstester, T-mavaprov etc. Så Pontus på ÅF var nöjd tills vidare. I morgon ska vi fortsätta. Då ska vi förhoppningsvis ha P4 på full last och P5 ska kunna trippa utan att det gör nåt.
Det är faktiskt ganska jobbigt att uppfylla myndigheternas krav och samtidigt köra ekonomiskt.
På elsidan var det tungt denna vecka eftersom Forsmark åkte ur med två block, då behöver vi andra producera el.
Å P4 var vi tvungen att lastminska pga de tidigare nämnda fulölen och dessutom hade vi en möjlig läcka där, på kylningen till vårt matarbord.
Det finns en hel del som kan krångla. Men denna gång var det falskt alarm, vattnet kom från nåt annat ställe.
Så innan jag gick hem idag så hade Joni och hans brorsa läget under kontroll med nyladdat fastbränsle och allt, och de lovade full last på pannan i morgon. Då stack jag från jobbet. Och hoppas att allt är som det ska på torsdag...i morrn alltså.
Pust!!
Så, nu har jag en enda arbetsdag kvar fram till jul och jag hoppas verkligen att pannorna sköter sig över jul och nyår.....och ett bra tag till.
Och som vanligt skänker vi en tanke till de som ska jobba i jul och nyår inklusive mellandagarna med att elda upp soporna i Stockholm medan vi andra käkar skinka, dricker öl och tittar på Karl-Bertil Jonssons jul.
Killarna och tjejerna på sopstationen alltså.
När du sveper en snaps, måste Peter kolla in difftrycket i Farsta. När din granne biter i sin skinkmacka måste Freddy se till att alla bränslelinjerna fungerar som de ska.
Och när ni går och lägger er, mätta och dästa, kan det vara dags för Jonas och hans polare på ISS att ta fram slangar och rör för att börja suga rent runt nån asksilo.
Så ere.
Sopstationen; anläggningen som aldrig sover.
Jämmer och elände ser ingen skillnad på vardag eller helg.

Men detta går ju inte att få med på bild så jag måste bifoga en bild på hur en av våra Slaggskäddor togs sig upp i tipphallen för att slåss med en Tipphallstorsk, en mycket, mycket ovanlig företeelse.
Som ni ser så var det inte mycket kvar av torsken då skäddan gjort sitt.
Å som de säger inom delar av de amerikanska försvaret:
"Fuck with the best, and die like the rest."
Gäller framförallt Tipphallstorskar som muckar med Slaggskäddor. Han hade visst varit nere i slaggbunkern och knyckt popcorn, sånt straffar sig.

Konstverk?? Nej, fulölsrester.

För nåt dygn sedan satt nog en törstig yngling och drack fulöl från bl.a Danmark och utan minsta dåliga samvete slängde han tomburkarna i hushållssoporna.
Sedan hamnar burkarna hos oss, i vår danska soppanna och ställer till problem.
I trattarna under rosterna sitter det hundratals kilo av dyl och skiftchefen har just bestämt att vi måste gå ur med fastbränslet och elda ner oss så vi kan göra en rejäl rensning. Helt i onödan egentligen.
Inte för att jag är nån skattefantast men en krona i miljöskatt på dessa fulöl vore välkommet. Detta får man tillbaka då man lämnar in burken. Perfekt!

Resterna till vänster är en Tuborg och till höger har vi Norrlands Guld, möjligen en något förmildrande omständighet, men inte mycket.

Dosan är funnen.

Som ni kanske minns så hittade jag en gammal snusdosa för några veckor sedan och utlyste en tävling. Nu är den vunnen, och dosan funnen.
Det var VG2 som avgick med segern och jag fick lägga ut en smärre förmögenhet på Charte Doir, Peca och Dajm.
Så här såg det ut på mitt skrivbord i morse. Ett snabbt DNA-test visade att det var samma dosa.

Lugna dagar.

På driften har det gått lugnt idag. Panna 3 är lite jobbig eftersom det tar så lång tid för den att komma upp i last igen efter en dip, detta måste jag kolla.
Om man cruisar i hundratio men sänker farten i rondellen i Ö-vik ska det inte ta åtta timmar innan man nått hundratio igen.
Tycker jag.
P4 e lite försenad men det får vi köpa eftersom nedeldningen tog lite längre tid än beräknat.
Det blev en jobbig förmiddag men eftermiddagen blev lugn för ovanlighetens skull.
Då hade jag tid att ta fram bilden från 1998 och räkna svarta punkter.
Nån gång måste jag få rätt; 12 eller kanske 19.
I alla fall: Hur många svarta prickar är det????

Back in business.

Idag var det hyfsat lugnt igen. Panna 4 står för en kortare revision så det fanns mer än tillräckligt med jobb för alla, men de pannor och turbiner som skulle gå lunkade på så snällt.
Den eländiga värmen, om jag får uttrycka mig så, stoppade våra planer på ett fullastprov på panna 5. Detta får vi vänta med tills det blir lite kyla. Det är ju löjligt varmt just nu.
Och de nya hasplåtarna i ficka 4 och 5 i tipphallen är klara och "invigda." Vi har tömt ett antal sopbilar där och det fungerar bra.
Sopkranarna var omprogrammerade så att de inte kunde nå fram till ställningen svetsarna använde. Den spärren togs bort via modem från ett företag i Skåne då arbetet var klart. Det finns verkligen "Hightech" i vår enkla sopvärld.

Hrmglpruffrknghhyrm.

Ungefär så lät det då Kvisten såg att G6:an trippade och all ånga från hans panna inte hade någonstans att ta vägen. Ingen rolig sits alls.
Nu måste han hålla kvar pannan i drift så att han inte sabbar vår statistik på 45 dygns drift, sånt ansvar tynger.
Sex timmar senare kunde han gå hem, något mindre suddig i ansiktet, men han pallade inte med julbordet på Tyrol. Det fick vara detta år.
Då han lämnade kontrollrummet hörde jag honom mumla något om; "Noblesse oblige."
Men jag fattar inte vad han menade. Min franska är inte riktigt "up to date."

3, 2, 1. Pang!!

Där klipper skiftchefen strömmen till panna 4. Lätt sammanbiten men ändå lugn.
Allting som drivs av elektricitet lägger av, allt stoppar, dieselgenaratorerna startar. Detta är ett knivigt läge.
Utvärdering kommer senare.
En sån här aktivitet är en jätteoperation och sviterna av den hänger med i många timmar. Men den måste göras.
Då jag lämnade jobbet i kväll hade de precis börjat rulla G6:an som åkte ur vid provet. Men panna 6 klarade sig, om än med rejäla insatser från driftpersonalen, mest från Kvisten, som på grund av detta inte fick nån lunch idag, det fanns inte tid till dyl.
Men med tanke på hans matvanor så är det knappast något som placerar honom i de stora martyrernas skara.
Så om ni idag, vid tjugo i tre, hörde ett gigantiskt stön strax söder om Globen, så var det Kvisten som drog en suck av lättnad då han såg sin avlösning kliva in i kontrollrummet.

Lugnet före stormen.

Här står hela församlingen och väntar. När som helst ska vi göra ett "Black Out test" på panna 4. Ett myndighetskrav som leverantören ska bevisa fungerar.
Ett strömavbrott på sopstationen ska inte äventyra vare sig folk eller pannor.
I mitten står vakthavande skiftchef och spejar över monitorerna, omgiven av projektledare, projektingenjörer, elektriker, instrumentare och andra inblandade.
Till sin hjälp har han idag fått en dagtidsgående skiftchef som extrahjälp.
Alla är lugna och avspända, utom Kvisten förstås, han oroar sig för sin P6:a.
Med all rätt ska jag tillägga.

Modern konst???

Kvisten, eller som han ibland kallas; Kvällskvisten, har hängt upp modern konst i kontrollrummet. Inköpt för dyra pengar för länge sen och nu sitter de på våran vägg som.......ja jag vet inte vad. Ser inte ens vad de föreställer. Nån form av utsmyckning skulle han nog hävda.
Men ändå, så här ser det ut. Två tavlor med sönderrivna papper. Inramade förstås.
Jaja, ni får bestämma själva.

En vacker dag...

...så kan vi köra sopkranarna från kontrollrummet. Som det är nu sitter kranisarna ensamma i sin kranhytt, långt bort från den värme och gemenskap ett centralt kontrollrum skapar. Men det ska bli ändring på det, hoppas jag.
Snart ska de sitta bland de andra driftkillarna och köra sina kära sopskopor.
På bilden ser ni förberedelserna, drygt 50% färdigt.
Krankörningen ska ske via intranätet.
Sen är det bara ett steg kvar till det riktiga nätet; Internet. Den dagen ska jag bli kranförare. Tänk att sitta i en stuga vid Lule Älv och se vattenkraften glida förbi samtidigt som man eldar sopor på en sopstation, och metar abborre.
När klockan är 15.00 lämnar man över till en kranis som sitter åtta timmar bort på jordklotet, i San Fransisco nånstans, "Du, vi har två containrar mullbärslimpa i ficka fem. Blanda det med de felvända gympadojorna från Adidas så blir det en bra mix till panna 4."
Åtta timmar efter det kommer en kille i Tokyo och tar över. På det sättet kan vi spara in allt OB-tillägg, alla jobbar dagtid. Hur bra som helst. Men vi har en bit kvar.

I eder tjänst, sen 1969.

Våran gamla P2:a måste få vara med här. Även denna panna har blivit lite styvmoderligt behandlad. Det blir lätt så då man sköter sig.
Så innan P2 börjar läcka och ha sig i vredesmod tänkte jag få visa en bild från eldstaden.
Jag tycker personligen att det är en ganska bra bild även om jag inte kan få med den hetta som spred sig över min hand och min "Canon Ixus Digital 55" på 5 Megapixel och ett flashcard på 1028 MB.
(Jag vet........men jag måste ju också leva)
Men nog med reklam.
Titta noga in på fyren så kan ni se hur gamla äckliga Melittafilter, bortglömda paraplyer och pizzakartoger plötsligt kommer till nytta.
Magic!!!

Bang & Clean!!

För ett antal år sedan, då jag bodde uppe i norrbotten, några mil nordväst om Boden, i Svartlå. Jättelångt borta vare. Då brukade vi skoja med de som somnade vid lägerelden.
Så här gick det till:
Man tog en Gnagerhojt, gärna 60+, sedan blåste man upp en partyserpentin, fyllde igen hålet med en bit torkat renskav, och slängde in serpentinen i lägerelden.
Helsike vilken smäll det blev!!
Sedan, nåt år senare får jag se samma princip tillämpas då man gör rent pannor.
Just nu befinner sig tre Göteborgare från ett företag och spränger bort avlagringar i panna 6, precis på samma sätt som vi skrämde trötta skoterförare med för några år sedan.
De fyller en jätteserpentin med syrgas, stoppar in den i pannan, tillsätter lite Etan och en gnista. Sen brakar det loss i överhettarna.
Eftersom panna 6 har gått så länge nu, 43 dagar utan stopp, måste den rengöras. Att stoppa den är inte ett alternativ så vi måste få bort askan under drift och då är serpentinsprängning det enda sättet.
Så är det; tre riskanalyser och ett antal dokumenterande senare håller några Göteborgare på med norrländska folkloreövningar i våran panna. Det skulle morfar ha sett.
I alla fall: Etan och syrgas är inte lika explosivt som norrländsk utandningsluft så det krävs nog drygt hundra smällar innan pannan är ren.
Göteborgare förresten: Jag vet inte var de kommer ifrån men de var trevliga, sociala och hade humor så jag tog för givet att de kom från Götet.
Kommer de från Skåne ska jag snabbt gräva ned mina gamla fördomar, men detta är en högoddsare av rang.

Säg "omelett."

Så var det söndag igen och dags att ladda upp för en arbetsvecka, troligen en av de mer händelsrika. Jag var in till jobbet en sväng för att kolla läget och skriva lite bortglömda meddelande. Pannorna går fortfarande bra och killarna i kran sliter med soporna i bottenskiktet. Där nere är det hårt packat och när de hackar med skoporna där nere kommer det dofter som få människor har fått känna på.
Men än så länge är det söndag och dags att äta en god och näringsrik middag.
Man krossar sex ägg i en kastrull, klipper sönder ett paket baconfläsk, blandar detta med riven ost och sen har man kolesterol så det räcker och blir över.
Som ni ser är Lypsylen borta. Det beror på att mitt avtal med dem gått ut och jag har nu skrivit kontrakt med en C-vitaminleverantör.
En tablett i ett glas vatten blir en god och svalkande näringsdrink och enligt en av våra mest namnkunniga arbetsledare på mekavdelningen är det också ett lättburet groggvirke på fjällturer i Dalarna.

Kafferast på sopstationen.

Här sitter två killar som gjort sig förtjänta av en kaffepaus. Nicke basar över Yttre bränsleavdelningen och ser till att tipphallen och ytterområdena fungerar som de ska. MO har precis slutat som underhållsingenjör och kommit över till oss på driften. När man ser honom gå över gårdsplan på sina krumma sjöben förstår man lätt att han har ett förflutet på de sju haven. Inte så vanligt nu för tiden.
Men det är en bakgrund som många uppskattar, särskilt jag som också delar den erfarenheten.

Ratade bidrag....

..som värmer och lyser upp. Så skulle man kunna säga om man vill vara lustig. SVT hade visst haft en sångtävling och en massa människor hade skickat in sina bidrag. Givetvis kom inte alla med. Så det fanns några tusen CD-skivor som de måste göra sig av med.
Och det bästa sättet är förstås "Kontrollbränning."
Så här kommer en kille från TV och slänger ner många nätters slit och svett i P1:an.
Bilden blev inte så bra men det beror nog på att jag samtidigt som jag tryckte av kameran insåg att jag höll på att fota en kändis. Då är det lätt att man blir lite skakig om händerna.

Det funkar.

Den här veckan har alla pannor gått precis som de ska, turbinerna också. Den varma väderleken har gjort oss tvungna att minska effekten på rökgaskondenseringen, trots att det är den 7/12.....kuriöst.
Men nästa vecka blir en tuff vecka. Vi ska ha en Black-Out test på panna 4, spränga aska i panna 6, göra ett överlastprov på panna 5, bygga om regleringen på RK1&RK2.
Dessutom ska tre skiftlag käka julbord på Tyrol.
Vecka 50 borde vara en semestervecka!! Åtminstone för mig.
I alla fall, min kamera glömdes bort på jobbet så jag har ingen aktuell bild att delge er idag så jag får bjuda på en gammal tagning från i somras.
Då jag hälsade på hos Vaktgruppens depåchef, långt upp i nånstans, Dalarna eller nåt.
På bilden har han ett myggskydd som var oerhört motiverat. Hans sommarstuga ligger bland de absolut eländigaste myggtrakter som existerar.

Mums för män.

Idag är det julbordstime för halva gänget på sopstationen. Vi ska på Tyrol och käka deras julspecialitét. Där bjuds allt i från rökt bäver och gravad björn till dovhjort och renskav.
Men innan jag åkte hann jag ta ett kort på Kvistens middag. Jag gissade på sönderbränd pannbiff men han hävdade att det var strömmingsflundra.
Sanningen lär vi aldrig få veta. Sekunden efter att detta kort togs var mackorna uppätna.

Gammelsilon till bageriet.

Den här gamla asksilon ger mig mycket bekymmer, och inte bara mig, många sliter sitt hår. Här ser ni askan som klibbat fast på väggen och vill absolut inte släppa. Jag vet inte hur mycket aska som sitter där men några ton är det nog.
I morgon ska vi bestämma dess öde; låta det vara eller spränga bort den med dynamit.

Visst nappar det.

Ja inte riktigt. Denna slaggskädda dog en naturlig död, den svalt ihjäl. Slaggskäddan lever och trivs i de suraste bland miljöer, slagghallens saltrika vatten. Det är en ganska ful fisk med enbart ett fenförsett huvud utan kropp. Den är en dålig simmare, eller snarare, den kan inte simma alls. Från att den föds tills den dör, ligger den och sprattlar tills den glömmer bort att äta, då svälter den ihjäl.
Ingen imponerande livscykel och jag har ännu inte förstått dess existensberättigande, men det lär väl visa sig nån dag.
Ful är den i alla fall, och farlig om man inte passar sig. Å så gillar den popcorn.

Ajabaja2.

Hur är en del människor skapta? Man måste ha gravt lågpresterande hjärnceller då man gör sig besväret att smyga sig in på en sopstation, klättra upp på en asksilo....och börja kladda med en burk sprayfärg.
När detta hände vet jag inte, troligen för länge sen. Men ändå!!
Jaja, i lördags hade vi en stolle som smög sig in och klädde av sig i tipphallen. Men han var åtminstone full, förmildrande omständigheter??

Ställningen är klar.

Nu är ställningen färdig och godkänd. Jag tog en bild från bunkerplan då ställningsbyggarna lade sista handen på sitt arbete. Sedan, efter att ha styrkt mig med en kopp Wienermelange, gick jag själv ner på ställningen för att kolla den och för att komma lite närmare sophögen i bunkern, en mäktig upplevelse.
Man känner sig liten då man står under en skopa sopor.

Finns det en AO?

Ja, det gör det...........
Nu för tiden sätter vi upp en liten skylt då vi felanmält ett objekt. Förhoppningen är att de som ska reparera prylen lättare hittar den.
Så om vi inte är kapabla att påtala var den trasiga grejen håller hus ska den här lilla skylten ge en vägledning om detta.

Grabbarna med choklad i.

I våran tipphall ska det repareras. Ställningsbyggare ska först sätta upp en säker ställning som svetsarna ska kunna stå på när de jobbar.
De e ett tufft jobb.
Få ställen på sopstationen är så otrevliga som våra tippfickor, och där ska dessa killar jobba med att sätta upp en plattform som är stabil och säker så att svetsarna kan jobba i lugn och ro med att reparera våra trasiga plåtar som soporna ska glida på.
De e tur att det finns modiga människor, annars hade vi fått klappa igen kiosken för länge sen.
Vi gör riskanalyser och förbereder allt i minsta detalj, men trots att vi eliminerar farorna ser det himla jobbigt ut. Ingenting för såna som inte gillar nivåskillnader i hushållssopmiljö.

Moffa, mera diskmedel.

Ja vad säger man?? Här försöker man uppfostra sina barnbarn till tuffa och samhällsmedvetna människor, och vad får man se och höra??
"Mera diskmedel."
I lördags var jag barnvakt och hade äran att sysselsätta mina barnbarn med lekar och glam, men vad hände? Bianca somnade medan Bango vid niotiden på kvällen krävde att få diska en stekpanna.
Alla övertalningsförsök att få honom att överge detta möttes med förakt, han skulle diska.
Alltså; så här ser det ut klockan nio en lördagkväll då undertecknad är barnvakt, den vaktade står i köket och diskar!!
Och själv får jag inse att jämlikhet är något jag inte behöver implementera i mina barns led, det finns där naturligt, huga!!
Nå i alla fall; årets julklappar till Bango blir följande; en motorsåg, en motorcykel med batteridrift, tre kastknivar i plast från Claes Olsson och en bunt vykort med halvnakna kvinnor från den första Tarzanfilmen.
Allt inlindat med en skugga "Közenheim," vad mer kan en morfar göra???

Fredagsfinal.

Så här slutade det. Fiskgratäng med dillsås, ett rödvin som inte kräver några glas och en hopkomponerad måltid vars diskengagemang endast kräver att man sköljer av en enda gaffel. Imponerande!!
Om ni undrar över Lypsylen som står bredvid så kan jag bara säga en sak: "Produktplacering."
Likt James Bonds filmer måste även denna blog gå ihop. Så jag är tvungen att marknadsföra mer eller mindre seriösa produkter på denna sida.
Så titta på Lypsylen lite extra, vänj er vid tanken på läppglans och vips............så har ni slagit ett slag för Sverige.
"Lypsyl..........because i´m worth it"
Så; nu är reklamkillarna nöjda.
"I´m loving it." (Fiskgratäng alltså.")

7-8 minuter senare.

Varm & God.
Nu är det bara att ta fram gaffeln och ev. dryckjom så är fredagsmiddagen biffad. Gratängen är varm och det är dags att, efter ett ev. kryddande,kasta sig över den.

From the start!!

En god och näringsrik middag kan se ut så här från början, upplagd på en spishäll.
De e Willys fiskgratäng i dillsås, vem har inte suktat efter en sådan en fredagskväll i november?
Men här är den, direkt från frysen, vad mer kan man begära i dagar som dessa.
Nu ska vi bara leta reda på en vass kniv så är saken biff.