Kortrapport.

Nä, det gick inte så bra. Panna 6 funkade ett tag sen var det dags att planera in ett stopp igen. Tomdragsskruven ville inte röra sig en millimeter och eftersom ett senarelagt stopp skulle förlänga stopptiden bestämde vi oss för att stoppa pannan vid tvåtiden idag. Då bör vi kunna gå in och fixa skruven i morgon bitti och vara tillbaka på fastbränsle på kvällen igen.

Å P4 är inte helt problemfri, här har vi slaggbandet som spökar. Hur länge vi kan köra innan det helt lägger av är omöjligt att säga. Ösmo Bandservice gissa på några timmar eller kanske några veckor, och då är de experter på våra slaggband. Då kan ni ana min egen gissning.

Jag kan givetvis inte visa nån bild på sexans tomdragsskruv så jag får ta en bild på Larsa och Swippe då de fixar tidigare nämnda läcka, den rogivande.

Swippe ville inte vara med på bild. Det vill han aldrig. Å de e inte mycket att göra åt. Men nån gång ska jag lura honom.

Så om ni vill se nåt gulligt får jag väl visa Bianca som jag fotade då jag hämtade henne på "dagis" idag.

Så här glad blir hon då morfar dyker upp och hämtar hem henne. Numera är hon på samma daghem som sin storebror vilket underlättar logistiken.

Sen vare klubbmöte och min olycksdrabbade kamrat var tvungen att ta hem sin hoj från klubbhuset eftersom hans bil nyligen blev sönderkörd av en 22-årig mobiltalande, hängbyxad yngling. S som i skrotad.
Så det enda fordon han har till buds just nu är en gammal HD ifall han vill ta sig nånstans. Inte skoj om fru och två barn vill följa med. Kallt vare också.

Rosterkylning

Återigen läckage i panna fyras rosterkylning. Börjat bli en tröttsam följetong.

När vi körde för fullt och allt såg bra ut brast det igen, 05:43 på måndag morgon. Fin start på veckan. Nedeldning, kylning och in under rosterna igen. Det kom så tvärt så vi begrep att det var nån slang som brustit, och det var det också.

Slangbyte och provtryckning, en läcka till, reparation och provtryckning, en tredje och sista läcka. Sedan återställning, uppeldning och nu hoppas jag att de börjar närma sig fastbränsle.

Om inte våra soppannor fungerar som det ska snart kommer vi att få problem med för mycket sopor. Det blir inte kul i så fall. Alternativet till att elda blir balning eller om vi är lite oortodoxa, då köper vi in några tusen hungriga getter.

I alla fall. Då jag lämnade sopstation låg P4:an på olja igen och jag tror att det är full last i morgon bitti.

Jag vet inte om jag visat detta förut men så här ser det i alla fall då brännarna på fyran brinner. Och vad jag kan se finns det ingen projektledare kvar i eldstaden så han hann nog ut innan vi tände.

Men P6:an var inte mycket bättre den. Efter att vi äntligen bivit klara med tubbytena på Intrex och montaget av tubskydden, provtryckt och allt, började de att rinna vatten ur nån osynlig läcka i pannan.

Här står jag på markplan och tittar upp mot platsen där läckan är, sämsta tänkbara ställe. Jag är inte ett dugg avis på de som ska hitta läckan, och ännu mindre på de som ska laga den.

Det är nog inte omöjligt att det läckt ett tag där med tanke på hur rostigt det är. Jag snackade med Kvisten nyss och han talade om att läckan var funnen och att svetsare var på väg för att laga den. Så här hoppas jag att pannan ligger på olja i morgon bitti.

Jag kan även visa ett synligt läckage på en fläns.

Orsaken till läckaget fick jag veta men det gör detsamma. Så här ser det i alla fall ut då detsprutar vatten ur en trasig flänspackning. Ganska rogivande att titta på.

Men nu kan det bara gå bättre. I morgon ska vi dock diskutera en flytt av panna 4:as revision. Den skulle behöva stånka på några veckor nu så att vi kommer ner lite i bunkernivå.

Och till nåt helt annat: Jag är inte den som normalt slår ett slag för feminism och dyl, men det finns tillfällen då jag fullkomligt håller med dem. I söndags var ett sådant tillfälle....igen.

Jag var med barnbarnen på ett ambulerande tivoli som kommit till trakten. Dylika arrangemang brukar vara ganska sunkiga men ungarna tycker att det är jättekul och eftersom jag har ett förflutet som tivoliarbetare, sommaren -75 åkte jag runt i Sverige med "Rydéns nöjesfält", så tycker jag att det är kul att kolla in läget. Det var visserligen det värsta jobb jag haft men eftersom det är över trettio år sen så kommer jag mest ihåg de roliga tillfällen.

Här är Bango med sin kompis Love i en liten bil som rullade runt i en cirka tio meter lång bana, i tre varv för trettio kronor per barn. Jag tar ett kort och får på bilden med en sammanbiten mor och.....

.....en gondol till Virvelvinden. Hur tänker man på man tillverkar en attraktion för barn som ska finnas med på ett nöjesfält där små barn ska slösa bort sina föräldrars surt förvärvade pengar?

"Nu ska vi måla gondolerna med bilder som verkligen lockar barnen att vilja åka med."

Hmmm. "Jag vet", säger någon. "Jag såg några himla fina målningar på en gata i Hamburg."

"Toppenidé", säger chefer och låter en målare måla nakna kvinnor på gondolerna.

Skam till sägandes måste jag erkänna att jag inte reflekterade över eländet förrän jag såg bilderna då jag kommit hem. Jag såg det inte då jag var på tivolit. Pinsamt.

Till slut: Du som har lätt för att drabbas av avundsjuka bör sluta att läsa här.

"Många äro kallade, men få äro utvalda." Jag har äntligen hittat en raffmuff med flames. Det var verkligen pricken över I:t på min tjeckiska sportbil.

Den långa fredagen.

Jodå! Vi hade läget under kontroll, trodde vi. Vi är i sluttampen på P6:ans revision så den skulle startas i helgen. Men ack: Någon började tjockleksmäta gittren och då var det förkylt. Nio stycken tuber måste bytas ut. Som tur är hade vår underhållsingenjör, som på långt håll är släkt med Saida, (men det är han alldeles för ödmjuk för att dra några fördelar av), redan beställt ett antal tuber..............ifall några skulle behöva bytas!!! Jaja, jag vet!

Det är lite X-files över den beställningen. Men tack vare detta kan vi nog få igång sexan utan några större förseningar. Så på måndag blir det lite provkörningar och sedan förhoppningsvis uppstart. Tubbyte betyder ju provtryckning men ifall detta går bra ska vi rulla pannan på full last på tisdag.

Då är det kanske lite värre med panna 3, favvopannan. För varje mätning hittar vi tunnare och tunnare tuber. Inte så himla kul. Men vi ska nog fixa det också. Priset för hög tillgänglighet är, som jag tidigare nämnt, erosionskador. En panna som tuffat på sedan 1984 måste få ha lite slitagerelaterade skador, allt annat vore onormalt. Så när vi fixat tuberna och fått upp pannan på full last kan vi luta oss tillbaka och vänta på att det ska bli år 2037, då kan det vara dags att byta ut några panelväggar igen. Då fyller jag 80 år och är knappast med på stoppjobbsmötena, utan sitter tillbakalutad under en palm i ett fjärran land och undrar vad det är för stor lampa som lyser hela dagarna.

I alla fall; vi började morgonen som vanligt med ett revisionsmöte, därefter en rond på panna 6. Imponerande faktiskt, sällan, eller snarare aldrig, har jag sett en panna visa upp ett sånt snyggt och prydligt yttre efter en revision. Borta är kartonger, isolering, fimpar, påsar och allt vad som brukar ligga och drälla runt pannorna då olika firmor jobbat klart. Nu var det snyggt och prydligt, rent och snyggt. Himla kul! Vi börjar få ordning på anläggningen.

Här har vi de nya kylarna till G6, vår stora ångturbin som inte klarar varmare utetemp än 10 grader. Men i sommar ska vi inte ha några problem eftersom de nya kylarna ska kunna kyla det mesta som vi klarar av att värma upp.

Jag passade på att fota dem då vi befann oss ute vid pannhuselevatorn, en otrevligt belägen transportör. Några timmar senare började systemet läcka och cirka 700 liter kylvatten rann ut genom en säkerhetsventil, men det är sånt man får räkna med då man värmer upp en sluten krets.

Vidare i anläggningen. Jag kikade in i dagsilo 2 där det stod en gubbe och svetsade.

Det är mycket svetsande på våran sopstation. Nästan allt som går sönder måste svetsas ihop, och oftast av licenssvetsare så det är inte vem som helst som får svetsa hos oss. Nej, nej, det är mycket som ska ordnas innan man över huvud taget får jobba inne på vårt område. Det finns faktiskt de som vänt pga av våra restriktioner. Men det må vara hänt. Fast de som klarar vårt säkerhetsprov, följer våra regler om skyddskläder, hjälm etc, har gått de rätta kurserna, vet var man får och inte får röka och som inte parkerar sina bilar där de inte får stå uppställda brukar trivas och tycker att det är roligt att jobba hos oss....................eller så är det för att vi har en ny kock som lagar så himla god mat att alla vill komma hit och käka.
Här har vi tiobarnspappan Kjelle him self, med en av sina många döttrar, då han slevar upp filéer och fiskgratänger på löpande band. Ena grabben hans bakar bröd så det är färskt bröd varje dag. Men visa mig en succé så ska jag presentera en katastrof. Nu för tiden får man i regel börja köa vid toaletterna då man ska äta lunch, det hände aldrig förut.

Ändå: Jag vet inte riktigt hur det går på sopstation just nu, helgens aktiviteter kommer att bli avgörande för nästa vecka, men vi hoppas att allt flyter på som det ska.

Panna 4 igen.

Vi som bor i lägenhet, vilket jag själv gjort under största delen av mitt liv, undantaget ett halvår i Övre Svartlå, där jag hämtade kraft för att orka fortsätta bränna ut mig i vattenkokningens tjänst, vet att söndagen är vilodagen........normalt. Men de som bor i villa och radhus vet att söndagar är till för att slita och släpa på tomten, bygga uthus och Friggebodar. Om inte annat så för att ge grannarna dåligt samvete.

Så och min äldsta dotter med sambo. Nyss köpte de ett hus på Värmdö som måste byggas om för att bli beboeligt. Jag åkte ut med min yngsta och barnbarnen för att titta hur byggnationen förlöpte. På vägen ut stannade vi och käkade pizza så att vi skulle orka hjälpa till med ditt och datt. Jag själv har dålig rygg och en ännu inte avverkad förkylning så jag kunde nog inte vara mycket till hjälp.

Då jag förklarade för barnbarnen att morfar nog inte kunde jobba så mycket tittade de strängt på mig. Så jag var tvungen att lova att hjälpa till.
Här delar deras mamma ut arbetsorder och det är inte annat än att lyda. Bango skulle kratta löv medan Bianca fick ansvaret över en sekatör som skulle användas till att klippa bort taggbuskar. Ganska jobbiga uppgifter vill jag lova. Men jag smög fram och berättade att jag tänkte bjuda på hamburgare då vi åkte hem och då blev de jätteglada.

Och då jag frågade hur mycket de tyckte om morfar blev svaret så här. Mycket lätt att förstå för den som har små barn.

Men.......efter sol kommer regn:

Panna 4 började läcka mer och mer. På måndag kvällen var läckaget från rosterkylningen långt över komfortnivå och vi stoppade fastbränsleinmatningen och gick över till olja.

Snaprudarna som transporterar slaggen mot slagghallen fick så fuktigt slagg att de inte orkade transportera slaggen ut till pushern. Det blev tvärstopp.

Vi försökte få ut slaggen på golvet för senare omhändertagande men det hjälpte inte, Snappisarna blev tokfulla och det var bara att inse att vi inte kunde köra längre. Det var dags att stoppa fyran helt, elda ner den och kyla den så att svetsare kunde ta sig in och reparera. Om läckan satt i själva rostervalsarna eller i kylarslangarna visste vi ännu inte. Men jag knallade upp till kontrollrummet och snackade lite med Björn som kör panna 6. Han såg ganska glad ut trots att han hade ett par ovanligt fula handskar på sig, anno 1932.
Hans panna (P6) stod också still så han var inte helt glad att vi skulle stoppa fyran också.Men det var det inte mycket att göra åt, inte nu i alla fall. Nu skulle vi kyla ner panna 4 illa kvickt, hitta läckan och starta den igen...............Prio ett.

Dagen efter då eldstaden var hyfsat nerkyld kröp jag in under rosterna på en sektion för att se om det läckte där. En läcka hade de hittat, men jag var skeptisk, det borde finnas fler.

Så här ser det ut under rosterna på panna 4, slang på slang på slang. Men ingen av slangarna läckte så det var nog tyvärr rosterna som läckte igen. Trogna läsare kommer ihåg hur TB svetsade rosterstavar för nåt år sedan, nu var han på väg in igen.
Jodå, jag vet nog. Utmatningsskruven i silo ett har inget med panna 4 att göra men den var i dagen igen så jag passade på att fota den. Nu såg den ju lite hyfsad ut men jag tycker inte om den ändå, jäkla skitskruv.

Men något senare klättrade jag in i panna 4 och vad får jag se??? Vår gamle projektledare från P4-projektet, inspekterandes läckande rosterstavar. Som ni ser är han helt rätt klädd i skor från Gianuzzi, skjorta från Van Heusen och byxor från Saville Row.

Direkt hemkommen från Galapagoöarna hoppar han in i pannan för att se var det läcker. Vad är en dag i regnskogarna mot en timme på Vöhlunds roster?? Han kör hoj också, om än en 400 kubikare, så jag har överseende med att han inspekterar pannor med en Rolex tickande på sin vänstra handled.

Och de som vet vad man har sekundärluft till förstår att vi varit nära allt för höga emissioner.

Här bland kakorna finns det som tur är hål så luften kommer fram. Det såg ganska läbbigt ut på nära håll. Ungefär som om nån skjutit några hål i en bränd sjöelefant, ingen vanlig syn.

Dock: Rosterläckorna. Nu stod vi stilla med våre tre största enheter och det var inte bra. Panna 4 måste igång så fort som möjligt så det var bara att hitta läckan, laga den och starta. Men om man inte vet var den sitter är det inte så lätt.

Här ser vi VC som krupit omkring inne i pannan och hittat den första läckan. För att vi ska se var den sitter ritar han upp den på våran "Whiteboard." Jag kom osökt att tänka på Gösta Ekmans gestaltning av ............nä, de glömmer vi.

Flera pannor stod stilla och jag tog en sväng in i trean också, min favvopanna. Även om stora delar av paneltuberna ligger under S-min så vill jag inte klaga på den.

Här ramlar soporna ner då de är på väg till den sista vilan. Men då har de ännu lite energi kvar som vi kan utnyttja.
Å här har vi Martinrosterna, världens bästa. Då jag får nya barnbarn snart ska jag försöka förmå mina döttrar att döpa dem till Martin, och ifall de blir tjejer; Martina. Martinar kan man inte ha för mycket av.

Till sist: En avslutningsbild från P4; "O" som i oförbränt.